29 april
Inte mycket att berätta om. Vi körde, rastade. körde igen. Handlade lunch - se senare bild - på Carrefour; det gäller att hålla stilen. Tyvärr gällde inte mitt spanska Carrefourkort.
En gång körde vi fel. Vi valde Darmstadt eller Frankfurt som övernattningsställe men infarten till Darmstadt bestod av ett jättelikt vägbygge så vi kom aldrig till den avfart vi skulle ta. Då struntade vi i Frankfurt också och siktade i stället på Giessen, vilket i verkligheten skulle vara den mindre grannstaden Linden. Där hittade vi lätt och kom hit lite före nio.
Inga norrmän i dag, och inte heller några svenskar. Men jättemycket lastbilar på vägarna och rastplatserna. Lastbilarna blev inget riktigt problem förrän efter kl. 19. Först då får de lov att göra omkörningar. Det gjorde de.
Det har varit jättevarmt i dag, varmare än någon gång tidigare i år. 28-30 skuggrader under många timmar. Tyvärr går det över i morgon och blir normal vår, kanske till och med lätt regn i Flensburg som är vårt övernattningsmål.
Den tredje sista franska rasten tog vi i en stad vars namn är fullkomligt borta från minnet. Jag fotograferade närmast för att området vi var i såg ut som om det lika gärna kunde ha varit i Sverige. Husen och träden ser nordiska ut även om de senare antagligen är väsentligt grönare än om de "bott" i Sverige just nu. Vi satt ute och fikade i skuggan till vänster:
En dryg timme senare stannade vi igen. Kommer inte ihåg varför men här såg vi årets första blommor av bekant svenskt slag. Bild!
Vi var nu hungriga och hoppades komma till en stad med något större matvaruhus. Starx innan Mulhouse hände det. Vi såg - så klart - Carrefour lite framför oss. Några svängar och så var vi där. Baguette, konstiga, mjuka kringlor, vatten och yoghurt blev den förträffliga grunden för både lunch och ständiga mellanmål i bilköerna. Müsli och andra tillbehör hade vi i bilen, skedar och papperstallrikar också. Förtäringen skedde i en förtjusande miljö på Parkplatz Neuenburg-Ost.
Vi vill gärna vara anonyma men händerna på bilden tillhör en av oss. I plastasken finns det linfrö, spanskt. Dess- värre hade den här rastplatsen ingen kaffebar och ingen annan bar heller. Men en toalett och tillfälligtvis på en bänk en sovande chaufför med väl tilltagen mage inte skymd av någon skjorta eller annat onödigt.
En halvtimme senare fick vi vårt kaffe. Breisgau Ost hette rastplatsen. Och nästan två timmar senare var det dags igen, den här gången på Bruchsal-Ost, en stor rastplats med stor restaurangavdelning. De här platserna är bara värda varsin mindre bild:
På den senare platsen tog jag två bilder till. Publicerar den ena:
Det kunde ha blivit en lyckad bild om inte den tänkta huvudpersonen hade smitit mellan det att jag siktat in den och jag hann trycka för fotografering. Men den sjöng mycket och vackert - innan.
Här i Linden är det mycket lugnt nu. Inga bilar men ibland kan man höra tåg som passerar en bit bort. Tråkigt nog är vi inte hungriga så både Burger King och MacDonalds i kvarteren intill får klara sig utan oss.
Automatcappuccinon här är den bästa hittills på resan.
En gång körde vi fel. Vi valde Darmstadt eller Frankfurt som övernattningsställe men infarten till Darmstadt bestod av ett jättelikt vägbygge så vi kom aldrig till den avfart vi skulle ta. Då struntade vi i Frankfurt också och siktade i stället på Giessen, vilket i verkligheten skulle vara den mindre grannstaden Linden. Där hittade vi lätt och kom hit lite före nio.
Inga norrmän i dag, och inte heller några svenskar. Men jättemycket lastbilar på vägarna och rastplatserna. Lastbilarna blev inget riktigt problem förrän efter kl. 19. Först då får de lov att göra omkörningar. Det gjorde de.
Det har varit jättevarmt i dag, varmare än någon gång tidigare i år. 28-30 skuggrader under många timmar. Tyvärr går det över i morgon och blir normal vår, kanske till och med lätt regn i Flensburg som är vårt övernattningsmål.
Den tredje sista franska rasten tog vi i en stad vars namn är fullkomligt borta från minnet. Jag fotograferade närmast för att området vi var i såg ut som om det lika gärna kunde ha varit i Sverige. Husen och träden ser nordiska ut även om de senare antagligen är väsentligt grönare än om de "bott" i Sverige just nu. Vi satt ute och fikade i skuggan till vänster:
En dryg timme senare stannade vi igen. Kommer inte ihåg varför men här såg vi årets första blommor av bekant svenskt slag. Bild!
Vi var nu hungriga och hoppades komma till en stad med något större matvaruhus. Starx innan Mulhouse hände det. Vi såg - så klart - Carrefour lite framför oss. Några svängar och så var vi där. Baguette, konstiga, mjuka kringlor, vatten och yoghurt blev den förträffliga grunden för både lunch och ständiga mellanmål i bilköerna. Müsli och andra tillbehör hade vi i bilen, skedar och papperstallrikar också. Förtäringen skedde i en förtjusande miljö på Parkplatz Neuenburg-Ost.
Vi vill gärna vara anonyma men händerna på bilden tillhör en av oss. I plastasken finns det linfrö, spanskt. Dess- värre hade den här rastplatsen ingen kaffebar och ingen annan bar heller. Men en toalett och tillfälligtvis på en bänk en sovande chaufför med väl tilltagen mage inte skymd av någon skjorta eller annat onödigt.
En halvtimme senare fick vi vårt kaffe. Breisgau Ost hette rastplatsen. Och nästan två timmar senare var det dags igen, den här gången på Bruchsal-Ost, en stor rastplats med stor restaurangavdelning. De här platserna är bara värda varsin mindre bild:
På den senare platsen tog jag två bilder till. Publicerar den ena:
Det kunde ha blivit en lyckad bild om inte den tänkta huvudpersonen hade smitit mellan det att jag siktat in den och jag hann trycka för fotografering. Men den sjöng mycket och vackert - innan.
Här i Linden är det mycket lugnt nu. Inga bilar men ibland kan man höra tåg som passerar en bit bort. Tråkigt nog är vi inte hungriga så både Burger King och MacDonalds i kvarteren intill får klara sig utan oss.
Automatcappuccinon här är den bästa hittills på resan.
28 april
Kväll i Bourg-en-Bresse. Har just sett Barcelona vinna mot Inter med 1-0 och därmed bli utslaget. Spel mot ett mål. Inters. Men Inters försvarsspel var enormt - och matchen blev tråkig.
Dagen har igen varit jättevarm. Vi startade före halv tio och körde en hel del på route national och ännu mindre vägar. Då och då tyckte vi att det gick för sakta. När trafiken är så tät som den var i dag hjälper det inte att man får köra i nittio eller hundra på de mindre vägarna. Det går inte att köra så fort, det går inte att köra om. Snitt- hastigheten hamnar lätt under femtio kilometer i timmen. Vi växlade därför ibland av med motorvägar och från några mil söder om Lyon blev det bara motorvägar.
Större delen av dagen har vi kunnat se berg/bergskedjor, Pyrenéerna några hundra meter i början - vi kunde se snön på topparna - sedan Ardecherna och så Jura. Bergen norr om Perpignan är inte så kala som många av dem söderut och inte så höga. Men vackra. Apelsinodlingarna för länge sedan borta, i stället mycket vin. brödsäd, raps/ryps (?) mm.
Vi hade funderat på både Macon och B.-en-B. som övernattningsställe. Vi valde B.-en-B. dels för att vi ville köra en så östlig väg som möjligt genom Tyskland - både för att slippa några av de värsta "kreuzen" och för att den östligare vägen är vackrare, dels för att Etaphotellet Nord i B.-en-B. har gratis internet.
Det var lite knepigt att i förväg veta hur vi skulle köra i Lyonområdet. Vår kartbok är snålt skuren - mitt i Lyon - och inte mycket till hjälp. Det är klart att Viamichelins detaljanvisningar skulle fixat det men som optimist trodde jag på någon sorts under. Och det fanns: på en av skyltarna till den i början gemensamma vägen till Paris, Strassbourg och Genève kune vi läsa: Bourg-en-Bresse, följ Strassbourg. Det gjorde vi och så blev det hela riktigt lätt. Även på motorvägarna var trafiken intensiv. Bitvis mängder av lastbilar varav en del ägnade sig åt de där omkörningarna som oftast tar gräsligt lång tid.
Det hände inte något annat speciellt på vägen hit än att vi på en rastplats blev tilltalade av ett norskt par som med ett leende påpekade att det var lång väg kvar.
Lite hungriga när vi kom fram. Restaurangen bredvid - den enda på minst två kilometers avstånd - var skitdyr; pizzorna kostade 14 EURO och mer. Omöjligt. Så vi körde in i staden, såg och funderade lite över MacDonalds men hittade sedan ett stort matvaruhus - Casino. Det mesta var dyrt, mycket dyrare än i Spanien och nog i snitt dyrare än i Sverige. Det blev lite ActiVia, paprika (skitdyr), mörk choklad och lite till. I packningen har vi müsli så näringsintaget fixades - med papptallrikar och egna skedar. Kaffe från hotellets automat.
Det är inte lämpligt att fotografera när man kör. Och det går - ju - inte att stanna annat änpå rastplatser när man kör på motorvägar - och knappt annars heller. Så dagens bildskörd kommer från några rastplatser:
Minns inte var jag tog bilden men det var här vi mötte de glada norrmännen.
Den stora franska/franskägda (?) varuhuskedjan Carrefour som nu tagit stora marknadsandelar också i Spanien har tydligen också gett sig in i kampen om rastställena.
Vi har kört stora delar av dagens väg så många gånger att vi känner igen nästan varenda en rastplats. Men för- ändringar sker. Det här med Carrefour är en av dem. Och fortfarande har vi nog några kvar att besöka. Sista bilden för dagen visar en nyupptäckt äldre rastplats, mindre än de flesta, med svindyrt kaffe.
Dagen har igen varit jättevarm. Vi startade före halv tio och körde en hel del på route national och ännu mindre vägar. Då och då tyckte vi att det gick för sakta. När trafiken är så tät som den var i dag hjälper det inte att man får köra i nittio eller hundra på de mindre vägarna. Det går inte att köra så fort, det går inte att köra om. Snitt- hastigheten hamnar lätt under femtio kilometer i timmen. Vi växlade därför ibland av med motorvägar och från några mil söder om Lyon blev det bara motorvägar.
Större delen av dagen har vi kunnat se berg/bergskedjor, Pyrenéerna några hundra meter i början - vi kunde se snön på topparna - sedan Ardecherna och så Jura. Bergen norr om Perpignan är inte så kala som många av dem söderut och inte så höga. Men vackra. Apelsinodlingarna för länge sedan borta, i stället mycket vin. brödsäd, raps/ryps (?) mm.
Vi hade funderat på både Macon och B.-en-B. som övernattningsställe. Vi valde B.-en-B. dels för att vi ville köra en så östlig väg som möjligt genom Tyskland - både för att slippa några av de värsta "kreuzen" och för att den östligare vägen är vackrare, dels för att Etaphotellet Nord i B.-en-B. har gratis internet.
Det var lite knepigt att i förväg veta hur vi skulle köra i Lyonområdet. Vår kartbok är snålt skuren - mitt i Lyon - och inte mycket till hjälp. Det är klart att Viamichelins detaljanvisningar skulle fixat det men som optimist trodde jag på någon sorts under. Och det fanns: på en av skyltarna till den i början gemensamma vägen till Paris, Strassbourg och Genève kune vi läsa: Bourg-en-Bresse, följ Strassbourg. Det gjorde vi och så blev det hela riktigt lätt. Även på motorvägarna var trafiken intensiv. Bitvis mängder av lastbilar varav en del ägnade sig åt de där omkörningarna som oftast tar gräsligt lång tid.
Det hände inte något annat speciellt på vägen hit än att vi på en rastplats blev tilltalade av ett norskt par som med ett leende påpekade att det var lång väg kvar.
Lite hungriga när vi kom fram. Restaurangen bredvid - den enda på minst två kilometers avstånd - var skitdyr; pizzorna kostade 14 EURO och mer. Omöjligt. Så vi körde in i staden, såg och funderade lite över MacDonalds men hittade sedan ett stort matvaruhus - Casino. Det mesta var dyrt, mycket dyrare än i Spanien och nog i snitt dyrare än i Sverige. Det blev lite ActiVia, paprika (skitdyr), mörk choklad och lite till. I packningen har vi müsli så näringsintaget fixades - med papptallrikar och egna skedar. Kaffe från hotellets automat.
Det är inte lämpligt att fotografera när man kör. Och det går - ju - inte att stanna annat änpå rastplatser när man kör på motorvägar - och knappt annars heller. Så dagens bildskörd kommer från några rastplatser:
Minns inte var jag tog bilden men det var här vi mötte de glada norrmännen.
Den stora franska/franskägda (?) varuhuskedjan Carrefour som nu tagit stora marknadsandelar också i Spanien har tydligen också gett sig in i kampen om rastställena.
Vi har kört stora delar av dagens väg så många gånger att vi känner igen nästan varenda en rastplats. Men för- ändringar sker. Det här med Carrefour är en av dem. Och fortfarande har vi nog några kvar att besöka. Sista bilden för dagen visar en nyupptäckt äldre rastplats, mindre än de flesta, med svindyrt kaffe.
27 april
I Frankrike, helt enligt plan.
Morgonen började så här - lugnt, varmt, vackert:
Men snart blev det kaotiskt. Halv nio ringde det på vår dörr och lite senare fanns tre damer från agenturen där, gick genom. noterade och presenterade sedan det ekonomiska utfallet. Vi fick tillbaka 70 EURO; jag hade hoppats på 100. That's life. Det kaotiska bestod förutom av agenturens aktiviteter i att vi inte hunnit packa bilen och att damerna hade bråttom. Bilen blev så full att vi gav upp försöken att få hem en del. Så här såg bilen ut när vi drack vårt första kaffe i utkanten av Cullera:
Vi körde norrut i huvudsak på gratisvägar som var motorvägar, nationalvägar och någon gång på en riktigt smal, S-kurverik väg. Denna sista var fantastisk, gick genom skogar med verkligt försommarlummig grönska och här och där mindre ängar. På en av dessa såg vi detta:
Det här är i norra Spanien, inte så långt söder om L'Escala. Det var tur att vi slarvade med kartläsningen för annars hade vi inte hamnat på den vägen. Vi passerade också avtagsvägar till Roses, Llanca med flera bekanta städer.
Vi fikade några gånger, men hade också med oss egen (rest)mat som vi ännu inte lyckats äta upp. Några bilder:
På det sista stället, Le Laetitia, är vi redan i café-au-lait-land; cortadon och con lechen är (redan) saknad.
Nu bor vi alltså På Etap Hotel Perpignan Nord. Det är inte fullbelagt men när jag skriver detta kan jag genom det öppna fönstret se att det fortsätter att komma gäster.
Personalen är supervänlig och bjuder oss på frukosten eftersom deras datasystem pajat och de inte kan se vilken rabatt vi eventuellt har rätt till. Internet är gratis och snabbt men lite reklamhyss stör ibland.
I morgon siktar vi på att ta oss till Macon.
Morgonen började så här - lugnt, varmt, vackert:
Men snart blev det kaotiskt. Halv nio ringde det på vår dörr och lite senare fanns tre damer från agenturen där, gick genom. noterade och presenterade sedan det ekonomiska utfallet. Vi fick tillbaka 70 EURO; jag hade hoppats på 100. That's life. Det kaotiska bestod förutom av agenturens aktiviteter i att vi inte hunnit packa bilen och att damerna hade bråttom. Bilen blev så full att vi gav upp försöken att få hem en del. Så här såg bilen ut när vi drack vårt första kaffe i utkanten av Cullera:
Vi körde norrut i huvudsak på gratisvägar som var motorvägar, nationalvägar och någon gång på en riktigt smal, S-kurverik väg. Denna sista var fantastisk, gick genom skogar med verkligt försommarlummig grönska och här och där mindre ängar. På en av dessa såg vi detta:
Det här är i norra Spanien, inte så långt söder om L'Escala. Det var tur att vi slarvade med kartläsningen för annars hade vi inte hamnat på den vägen. Vi passerade också avtagsvägar till Roses, Llanca med flera bekanta städer.
Vi fikade några gånger, men hade också med oss egen (rest)mat som vi ännu inte lyckats äta upp. Några bilder:
På det sista stället, Le Laetitia, är vi redan i café-au-lait-land; cortadon och con lechen är (redan) saknad.
Nu bor vi alltså På Etap Hotel Perpignan Nord. Det är inte fullbelagt men när jag skriver detta kan jag genom det öppna fönstret se att det fortsätter att komma gäster.
Personalen är supervänlig och bjuder oss på frukosten eftersom deras datasystem pajat och de inte kan se vilken rabatt vi eventuellt har rätt till. Internet är gratis och snabbt men lite reklamhyss stör ibland.
I morgon siktar vi på att ta oss till Macon.
26 april
Sista dagen är nog alltid svår. För oss blev den värre än väntat genom agenturens överspanska beteende; vi hade kommit överens om att vi skulle få nycklar till garaget klockan sju. Vi väntade, väntade, svor. Jag gick och ringde på hos en av damerna men inne i lägenheten hördes bara den lilla hundens gnyende. Kvart i tio ringde det på vår dörr och vi fick nycklarna, dvs. nyckeln. Vår planerade gå-ut-och ha-trevligt-kväll gick helt åt skogen. Men det blev till sist lite kaffe på Graciela, baren som är mer än fullsatt när de stora fotbollslagen spelar.
Tidigare en liten strandpromenadstur. Ganska många badade. Jag fotograferade ljugarbänkarna under det inte alltför hela taket:
Sedan var vi och tankade på Eroski, klart billigast i det här området; en liter strax under 11 kronor. Där fick vi bekräftat vad vi hade läst. Det ska bli tjurfäktning i Cullera. En tillfällig arena hade slagits upp mittemot macken:
Jag tror att evenemanget är den första maj. Usch!
Klockan är redan mycket och vi behöver sova. Några avslutande bilder. Detta är Cullera i kartform:
Vi har bott mittemot den trekantiga parken (det gröna).
Det är mycket vi kommer att minnas med glädje, och sakna. Till exempel den här utsikten mot bergen från balkongen:
Den sista bilden tog jag från balkongen medan vi väntade på nycklarna:
I morgon, alldeles för tidigt, ska vi försöka knyckla in - och det blir (som vanligt) inte lätt - det sista i bilen och avsluta med agenturen. Sedan - Frankrike nästa.
Tidigare en liten strandpromenadstur. Ganska många badade. Jag fotograferade ljugarbänkarna under det inte alltför hela taket:
Sedan var vi och tankade på Eroski, klart billigast i det här området; en liter strax under 11 kronor. Där fick vi bekräftat vad vi hade läst. Det ska bli tjurfäktning i Cullera. En tillfällig arena hade slagits upp mittemot macken:
Jag tror att evenemanget är den första maj. Usch!
Klockan är redan mycket och vi behöver sova. Några avslutande bilder. Detta är Cullera i kartform:
Vi har bott mittemot den trekantiga parken (det gröna).
Det är mycket vi kommer att minnas med glädje, och sakna. Till exempel den här utsikten mot bergen från balkongen:
Den sista bilden tog jag från balkongen medan vi väntade på nycklarna:
I morgon, alldeles för tidigt, ska vi försöka knyckla in - och det blir (som vanligt) inte lätt - det sista i bilen och avsluta med agenturen. Sedan - Frankrike nästa.
25 april
är namnet på en gata här i Cullera. Jag har inte tagit reda på varför. 25 april är också två dagar före starten på vår hemresa.
I dag har vi ofta varit irriterade på vår agentur. De lyckas inte - eller försöker inte - fixa så att vi kan parkera bilen innanför stängslet sista natten. Vi vill kunna packa bilen i morgon och sedan köra tidigt på tisdag. De talar om en plats i det underjordiska garaget men då får vi bära rätt långt; hissarna går inte dit. Och då har inte heller talat om vad en natts garagehyra skulle innebära. Dessutom måste vi låta någon städa redan i morgon, trots att vi då ska bo här en natt till. Fyrkantigt! Men det mesta har vi gjort klart för transport till bilen.
Bortsett från att vi irriterat oss har vi inte gjort så mycket. Ett litet återbesök i Tavernes som nu var betydligt mera befolkat än tidigare söndagar - för att inte tala om vardagar. Koll av olja och spolarvatten. Tankar gör vi i morgon. Vi har också tittat på ett relativt nytt bostadsområde på andra sidan floden, ett område med vad vi skulle kalla radhus, och på deras park med lekpark. Mellan lekavdelningen och huset bakom finns floden.
Tjusig bil, den röda i mitten på bilden. Trevligt område men antagligen dyrt. Inte aktuellt.
Förra söndagen skulle jungfrun föras tillbaka till sin kyrka på berget men eftersom man väntade regn meddelade man bl.a. via internet att man skulle skjuta upp inte jungfrun men återbärandet till hennes kyrka. Vi trodde på det ända tills vi den kvällen hörde de 21 bombsalvor som skulle avsluta påskhögtiden. Olika kontroller efteråt på nätet vidhöll att processionen med jungfrun skulle äga rum i dag. Var läget oklart?
För säkerhets skull tog vi vägen från bilkollen över saluhallen; i de trakterna ligger kyrkan Santos Juanes varifrån de flesta processioner utgår. Jodå, tjugo över åtta var det gott om folk där, både vanliga människor och musiker. Släppte av Anneli, körde hem och parkerade och skyndade till saluhallsområdet. Det som skulle ske kallade tyd- ligen puja att döma av polisens affischer:
Före processionen var det som vanligt en mässa. I slutet av den lyfte ett antal bärare upp jungfrun och började gå på processionsgängares vis, vaggande, sakta. Folk ropade visca som jag tror betyder leve och det applåderades mycket. När jungfrun kommit ut ur kyrkan kunde man se det här:
De vanliga två musikkårerna i varsin del av processionen, politikeravdelning, präster. Man gick genom den stora, öppna platsen på saluhallsområdet - mera visca och applåder - och sedan zickzackvägen upp till kastellet, till jungfruns kyrka.
För sent - visade det sig - bestämde vi oss för att köra upp till kastellet för att se den sista fasen av processionen; när vi kom fram var jungfrun redan i kyrkan. Det var fortfarande gott om folk både i och utanför kyrkan där en präst sjöng något - en start på en mässa? Sista bilden, lite suddig:
I morgon kommer sista inlägget från Cullera, nästa görs antagligen i Perpignan.
I dag har vi ofta varit irriterade på vår agentur. De lyckas inte - eller försöker inte - fixa så att vi kan parkera bilen innanför stängslet sista natten. Vi vill kunna packa bilen i morgon och sedan köra tidigt på tisdag. De talar om en plats i det underjordiska garaget men då får vi bära rätt långt; hissarna går inte dit. Och då har inte heller talat om vad en natts garagehyra skulle innebära. Dessutom måste vi låta någon städa redan i morgon, trots att vi då ska bo här en natt till. Fyrkantigt! Men det mesta har vi gjort klart för transport till bilen.
Bortsett från att vi irriterat oss har vi inte gjort så mycket. Ett litet återbesök i Tavernes som nu var betydligt mera befolkat än tidigare söndagar - för att inte tala om vardagar. Koll av olja och spolarvatten. Tankar gör vi i morgon. Vi har också tittat på ett relativt nytt bostadsområde på andra sidan floden, ett område med vad vi skulle kalla radhus, och på deras park med lekpark. Mellan lekavdelningen och huset bakom finns floden.
Tjusig bil, den röda i mitten på bilden. Trevligt område men antagligen dyrt. Inte aktuellt.
Förra söndagen skulle jungfrun föras tillbaka till sin kyrka på berget men eftersom man väntade regn meddelade man bl.a. via internet att man skulle skjuta upp inte jungfrun men återbärandet till hennes kyrka. Vi trodde på det ända tills vi den kvällen hörde de 21 bombsalvor som skulle avsluta påskhögtiden. Olika kontroller efteråt på nätet vidhöll att processionen med jungfrun skulle äga rum i dag. Var läget oklart?
För säkerhets skull tog vi vägen från bilkollen över saluhallen; i de trakterna ligger kyrkan Santos Juanes varifrån de flesta processioner utgår. Jodå, tjugo över åtta var det gott om folk där, både vanliga människor och musiker. Släppte av Anneli, körde hem och parkerade och skyndade till saluhallsområdet. Det som skulle ske kallade tyd- ligen puja att döma av polisens affischer:
Före processionen var det som vanligt en mässa. I slutet av den lyfte ett antal bärare upp jungfrun och började gå på processionsgängares vis, vaggande, sakta. Folk ropade visca som jag tror betyder leve och det applåderades mycket. När jungfrun kommit ut ur kyrkan kunde man se det här:
De vanliga två musikkårerna i varsin del av processionen, politikeravdelning, präster. Man gick genom den stora, öppna platsen på saluhallsområdet - mera visca och applåder - och sedan zickzackvägen upp till kastellet, till jungfruns kyrka.
För sent - visade det sig - bestämde vi oss för att köra upp till kastellet för att se den sista fasen av processionen; när vi kom fram var jungfrun redan i kyrkan. Det var fortfarande gott om folk både i och utanför kyrkan där en präst sjöng något - en start på en mässa? Sista bilden, lite suddig:
I morgon kommer sista inlägget från Cullera, nästa görs antagligen i Perpignan.
24 april
Sent vaknande och ändå för tidigt. Vädret fint, blå himmel hela dagen, varmt. Och varmare ska det bli. Det ser ut som om maxtemperaturen dagen vi ska åka kommer att bli 28 grader och minitempen 16. Det är bra med AC men synd att inte kunna stanna några dagar till. Vi får försöka göra det bästa av söndagen och måndagen.
Packningen är påbörjad. Kläder, böcker och en del annat är klart. I bilen, vid reservdäcket och i närheten ligger nu åtta förpackningar Consums röda. Vi kommer att behöva packa färdigt i morgon. På måndag förmiddag försöker vi få in nästan allt i bilen och ska sedan ställa den i ett garage. Och på måndag tardes (blir det på eftermiddagen eller på kvällen?) kommer någon hit för att städa i tre timmar. Då flyr vi någonstans.
Bild från balkongen strax efter migdia:
På eftermiddagen i dag placerade vi oss på stranden ett par timmar. Varmt i luften men fortfarande för kallt för min smak i vattnet. Det var en hel del folk på efterniddagen och fortfarande vid sextiden inte så få. Bild från kvart i två. Det fanns badande även om det inte syn på den här bilden.
Sedan lite inköp - vinet bl.a. - och inte mycket mera.
Sist för dagen en liten litteraturlista:
Hanne-Vibeke Holst: Kronprinsessan
Kungamordet
Drottningoffret
Carsten Jensen: Vi, de drunknade
Bodil Malmsten: Sista brevet från Finistère
Kom och hälsa på mig om tusen år
Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper
För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
Eva Franchell: Väninnan
Pär Nuder: Stolt men inte nöjd
Barack Obama: Min far hade en dröm
Herbjörg Wassmo: Flykten från Frank
Joyce Carol Oates: Dödgrävarens dotter
Eyvind Johnson: Drömmar om rosor och eld (omläsning)
Mario Vargas Llosa: Kriget vid världens ände
Ingrid Carlberg: Pillret
P.C. Jersild: En lysande marknad
Lars Saabye Christensen: Halvbrodern
Siri Hustvedt: Vad jag älskade
Paolo Coelho: Brida
August Strindberg: En blå bok I
Gunnar Ekelöf: Dikter
Kazuo Ishiguro: Den otröstade
Konstnär i den flytande världen
xxxxxxxxxxxxx: Boken om Hasse&Tage
Ännu sistare och faktiskt sistast följande från första fikapausen på vägen till konserten igår:
Packningen är påbörjad. Kläder, böcker och en del annat är klart. I bilen, vid reservdäcket och i närheten ligger nu åtta förpackningar Consums röda. Vi kommer att behöva packa färdigt i morgon. På måndag förmiddag försöker vi få in nästan allt i bilen och ska sedan ställa den i ett garage. Och på måndag tardes (blir det på eftermiddagen eller på kvällen?) kommer någon hit för att städa i tre timmar. Då flyr vi någonstans.
Bild från balkongen strax efter migdia:
På eftermiddagen i dag placerade vi oss på stranden ett par timmar. Varmt i luften men fortfarande för kallt för min smak i vattnet. Det var en hel del folk på efterniddagen och fortfarande vid sextiden inte så få. Bild från kvart i två. Det fanns badande även om det inte syn på den här bilden.
Sedan lite inköp - vinet bl.a. - och inte mycket mera.
Sist för dagen en liten litteraturlista:
Hanne-Vibeke Holst: Kronprinsessan
Kungamordet
Drottningoffret
Carsten Jensen: Vi, de drunknade
Bodil Malmsten: Sista brevet från Finistère
Kom och hälsa på mig om tusen år
Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper
För att lämna röstmeddelande tryck stjärna
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig
Eva Franchell: Väninnan
Pär Nuder: Stolt men inte nöjd
Barack Obama: Min far hade en dröm
Herbjörg Wassmo: Flykten från Frank
Joyce Carol Oates: Dödgrävarens dotter
Eyvind Johnson: Drömmar om rosor och eld (omläsning)
Mario Vargas Llosa: Kriget vid världens ände
Ingrid Carlberg: Pillret
P.C. Jersild: En lysande marknad
Lars Saabye Christensen: Halvbrodern
Siri Hustvedt: Vad jag älskade
Paolo Coelho: Brida
August Strindberg: En blå bok I
Gunnar Ekelöf: Dikter
Kazuo Ishiguro: Den otröstade
Konstnär i den flytande världen
xxxxxxxxxxxxx: Boken om Hasse&Tage
Ännu sistare och faktiskt sistast följande från första fikapausen på vägen till konserten igår:
23 april
Serratdagen. Den som skulle ha varit i slutet av mars men sköts upp eftersom Serrat nyligen hade opererats. Det här var premiären på hans stora 2010-turné i Spanien och Latinamerika. Turnén ägnades helt åt Miguel Hernández, en poet som var född 1910, hade deltagit i inbördeskriget och dött av tuberkulos i ett fängelse. Serrat hade satt musik till ett antal av hans dikter. Vi hade köpt hans cd - Hijo de la luz y de la sombra - och jag hade med hjälp av lexikon försökt förstå innehållet i en del av dem. Det var inte lätt.
Konserten skulle börja 21.30 och det fanns mycket få numrerade platser. Vi hade inte kommit i tid, då någon gång i februari, för att få tag i sådana. Med onumrerade platser och antagligen ca. 2.500 konkurrenter om dessa gällde det att komma i god tid. Vi körde från Cullera vid tretiden och var på plats utanför universitetets sportpalats ca. 19.40.
Redan då var det mycket folk, kanske 100-150 personer före oss. Det var bara att ställa sig i kö. Så här kunde det se ut:
Där stod vi på samma plats till kvart i nio. Då först öppnades dörrarna men sedan gick det fort. Under väntetiden köpte vi och många andra mat från en mobil bar:
Och så här såg kön ut kl. 20.25. Den skulle lite senare sträcka sig förbi det bortersta huset på vänster sida:
Vi fick bra platser, lite framför mitten i sporthallen. Plaststolarna var helt OK. Konserten började - detta är landet Spanien - en kvart efter utsatt tid. Kl. 21.08 såg det ut så här - vid det här laget var det nästan bara numrerade platser som var tomma:
Konserten då? Kanon, jättefin, kvalificerad. Fantastisk Serrat och fantastiskt ackompanjemang: piano, klaviatur, gitarr, viola, kontrabas - ibland elbas - , trummor. Inte mera. Och konserten blev bejublad, verkligen bejublad. Det här vill jag gärna göra om.
Men bilderna av själva konserten blev bara skräp. Den minst dåliga är denna, tagen strax efter sista konsert-numret och före presentationen av musikerna.
Några extranummer blev det inte trots publikförsök och applåder. Serrat svarade att detta inte var en allmän Serratkonsert utan en konsert tillägnad Miguel Hernández och baserad på hans lyrik. Men i samband med att han presenterade musikerna tog han om ett av numren. Jag spelade in det (video). Det går att lyssna på.
Vi kom hem kvart i tre. Har sovit för lite.
Konserten skulle börja 21.30 och det fanns mycket få numrerade platser. Vi hade inte kommit i tid, då någon gång i februari, för att få tag i sådana. Med onumrerade platser och antagligen ca. 2.500 konkurrenter om dessa gällde det att komma i god tid. Vi körde från Cullera vid tretiden och var på plats utanför universitetets sportpalats ca. 19.40.
Redan då var det mycket folk, kanske 100-150 personer före oss. Det var bara att ställa sig i kö. Så här kunde det se ut:
Där stod vi på samma plats till kvart i nio. Då först öppnades dörrarna men sedan gick det fort. Under väntetiden köpte vi och många andra mat från en mobil bar:
Och så här såg kön ut kl. 20.25. Den skulle lite senare sträcka sig förbi det bortersta huset på vänster sida:
Vi fick bra platser, lite framför mitten i sporthallen. Plaststolarna var helt OK. Konserten började - detta är landet Spanien - en kvart efter utsatt tid. Kl. 21.08 såg det ut så här - vid det här laget var det nästan bara numrerade platser som var tomma:
Konserten då? Kanon, jättefin, kvalificerad. Fantastisk Serrat och fantastiskt ackompanjemang: piano, klaviatur, gitarr, viola, kontrabas - ibland elbas - , trummor. Inte mera. Och konserten blev bejublad, verkligen bejublad. Det här vill jag gärna göra om.
Men bilderna av själva konserten blev bara skräp. Den minst dåliga är denna, tagen strax efter sista konsert-numret och före presentationen av musikerna.
Några extranummer blev det inte trots publikförsök och applåder. Serrat svarade att detta inte var en allmän Serratkonsert utan en konsert tillägnad Miguel Hernández och baserad på hans lyrik. Men i samband med att han presenterade musikerna tog han om ett av numren. Jag spelade in det (video). Det går att lyssna på.
Vi kom hem kvart i tre. Har sovit för lite.
22 april
Dagen före Serrat. Det skulle enligt väderleksutsikterna regna mer eller mindre hela dagen. Det blev mindre, mycket mindre. Mest tycktes det regna när någon av oss tog en promenad. Men det har varit varmt hela dagen och i morgon ska det bli ännu bättre. Skönt att slippa köra bil i regn.
Just bortom parken, sett från balkongen, ligger ett stort bevuxet område. Inga hus, sällan några aktiviteter. Ibland någon som eldar, bränner något. I huvudsak verkar det vara öde. Tittar man noga på området ser man att det har ett rutmönster bestämt av olika typer av träd och annan växtlighet i former som verkar planerade.
Det går ju inte an att komma tillbaka till Sverige utan att på nästan åtta månader ha kollat upp det. Det blev alltså en promenad framåt kvällen. Det här fick vi se:
Vildvuxet, utan tvekan. naturen kan vara stark. Och så här:
Det vi gick genom är ett nästan helt övergivet odlingsområde. Vi hittade planterade apelsinträd som ingen brydde sig om men också andra planteringar. På några ställen fanns det grindar som var intakta och låsta och på två platser var det uppenbart att odlingarna var aktiva. Någon som är intresserad av att bli t.ex. apelsinodlare? Just den här marken är nog inte så dyr.
Några bilder på växtligheten i området:
Orkidéer?
Äppleträd??
Det kom några regndroppar under turen i det vilda men när vi var på väg en i bebyggelsen kom solen.
Det får bli sista bilden för i dag.
Just bortom parken, sett från balkongen, ligger ett stort bevuxet område. Inga hus, sällan några aktiviteter. Ibland någon som eldar, bränner något. I huvudsak verkar det vara öde. Tittar man noga på området ser man att det har ett rutmönster bestämt av olika typer av träd och annan växtlighet i former som verkar planerade.
Det går ju inte an att komma tillbaka till Sverige utan att på nästan åtta månader ha kollat upp det. Det blev alltså en promenad framåt kvällen. Det här fick vi se:
Vildvuxet, utan tvekan. naturen kan vara stark. Och så här:
Det vi gick genom är ett nästan helt övergivet odlingsområde. Vi hittade planterade apelsinträd som ingen brydde sig om men också andra planteringar. På några ställen fanns det grindar som var intakta och låsta och på två platser var det uppenbart att odlingarna var aktiva. Någon som är intresserad av att bli t.ex. apelsinodlare? Just den här marken är nog inte så dyr.
Några bilder på växtligheten i området:
Orkidéer?Äppleträd??
Det kom några regndroppar under turen i det vilda men när vi var på väg en i bebyggelsen kom solen.
Det får bli sista bilden för i dag.
21 april
Nedräkningen har börjat mentalt för mig. Det blir allt svårare att planera aktiviteter här. Dock: Elche på fredag för Serrats konsert.
Ännu en varm dag men utan klar sol. Läste en stund på stranden. Vattnet varmare igen men inte tillräckligt för bad.
Läst ut Pillret av Ingrid Carlberg. Läs den!
Näringarna i vad spanjorerna kallar agrosfera är flera här i omgivningen. Odlingar av apelsiner och andra citrus-frukter kan man inte undgå att se om man rör på sig lite. Rör man sig mera ser man också de stora risodlingarna.
Ytterligare en näring i agrosfera är fisket, inte då fritidsfisket även om det är omfattande i floden, i havet och till och med i de kanaler som går längs odlingarna. Cullera har en stor fiskeflotta med båtar i olika storlekar. Yrkesfisket är dagens tema.
Jag gick till fiskehamnen vid femtiden. Det var gott om aktiviterer även om en hel del av personalen på båtarna hade begett sig hem.
Efterarbete/förberedelser för nästa dag. En bild till:
Nästa bild visar lokalen - just då inte öppen - där man säljer till allmänheten. Några verkade vänta på öppnandet; här finns det utmärkta möjligheter att köpa riktigt färsk fisk.
Och här säljer man till affärer och andra företag. Fiskeauktion i full gång:
På gatan utanför står bilar som ska transportera fisken vidare:
I området omkring är det gott om affärer som säljer fiske- och båtartiklar men också barer med namn som handlar om fisk, fiske och fiskare. En bild:
Mest bilder i dag. Avslutningsvis två ytterligare. Personen på första bilden är antagligen på väg till det gröna huset på den andra bilden.
I morgon ska det regna. (Men det ska vara varmt.)
Ännu en varm dag men utan klar sol. Läste en stund på stranden. Vattnet varmare igen men inte tillräckligt för bad.
Läst ut Pillret av Ingrid Carlberg. Läs den!
Näringarna i vad spanjorerna kallar agrosfera är flera här i omgivningen. Odlingar av apelsiner och andra citrus-frukter kan man inte undgå att se om man rör på sig lite. Rör man sig mera ser man också de stora risodlingarna.
Ytterligare en näring i agrosfera är fisket, inte då fritidsfisket även om det är omfattande i floden, i havet och till och med i de kanaler som går längs odlingarna. Cullera har en stor fiskeflotta med båtar i olika storlekar. Yrkesfisket är dagens tema.
Jag gick till fiskehamnen vid femtiden. Det var gott om aktiviterer även om en hel del av personalen på båtarna hade begett sig hem.
Efterarbete/förberedelser för nästa dag. En bild till:
Nästa bild visar lokalen - just då inte öppen - där man säljer till allmänheten. Några verkade vänta på öppnandet; här finns det utmärkta möjligheter att köpa riktigt färsk fisk.
Och här säljer man till affärer och andra företag. Fiskeauktion i full gång:
På gatan utanför står bilar som ska transportera fisken vidare:
I området omkring är det gott om affärer som säljer fiske- och båtartiklar men också barer med namn som handlar om fisk, fiske och fiskare. En bild:
Mest bilder i dag. Avslutningsvis två ytterligare. Personen på första bilden är antagligen på väg till det gröna huset på den andra bilden.
I morgon ska det regna. (Men det ska vara varmt.)
20 april
Ny sommardag, men mest sol genom tunna moln. Några grader över tjugo men stranden lockade inte i dag. Det blev i stället en ny utflykt, denna gång inåt landet. Vi körde den här gången genom slättland med odlingar på båda sidor om vägarna. Inte alls bara apelsiner; vi såg många andra fruktträd. Och potatis och en hel del som vi inte kunde identifiera. Vad kan det här vara?
Och det här?
Vi hade ingen körplan, sökte bara efter orter vi inte besökt tidigare. Det är inte så lätt, vi har kört runt en hel del. Fast Spanien är ju stort och fullt av städer och mindre orter.
Först hittade vi Alginet, en liten stad. Där var inte så mycket att se på men vi var både hungriga och törstiga. Det fick bli en bar. De flesta var märkligt nog stängda. Vi tog första bästa, en gammal bar utan restaurangdel. Det verkade som om de inte var så vana vid hungriga gäster överhuvudtaget för när vi beställde en bocadillo och diverse kaffe tog det lång tid innan vi fick bocadillon. Kanske var någon tvungen att gå iväg och köpa brödet?
Efter ett onödigt besök i en av stadens urbanisationer - isolerad, verkade genomtråkig - hittade vi ut ur staden, irrade lite men bestämde oss för en körriktning. Så småningom såg vi skyltar till en ort som heter Pobla Llarga. Namnet lät lockande. När vi såg skylten var vi bara några kilometer därifrån.
Infarten var maffig. Jättebreda gator, hus som alla såg nybyggda ut. Och fullt med sådant här längs gatan vi började på.
Det var lätt att hitta centrum. Åtminstone tror vi att det var där vi var. När vi såg en calle peatonal, en gågata med ett par befolkade barer parkerade vi. Så här såg gågatan ut:
I den här centrala delen var allting litet utom kyrkan. Husen hade bara undantagsvis mer än två våningar. Men det fanns två skolor på gågatan, ett par lekparker och runt hörnet i slutet fanns det ännu en pampig plats med den obligatoriska baren, den här gången av det lite större slaget:
Staden har inte ens 4.500 invånare så både platsen på bilden ovan och de än mer maffiga gatorna där vi körde in ter sig lite märkliga. Vi gick bara runt ett ganska stort kvarter och körde sedan därifrån. Till vår stora glädje såg vi att man trots de smala centrumgatorna ändå hade lyckats lösa borgmästarämbetets parkeringsproblem - med en skylt som vi aldrig sett tidigare:
På vägen hem handlade vi för sista gången den här omgången i Spanien tyskt bröd och youghurt. En del av kvällen ägnade jag åt matchen Inter - Barcelona. Landssorg i Spanien? Barcelona var förvånansvärt ineffektivt, Messi kom ingenstans. Det måste till ett annat spel i returen.
Nu är det mycket tyst här - i huset och utanför. Ljuden från odlingsområdet kan jag inte identifiera, i varje fall låter inte svenska gräshoppor så. Nöjesfältet är nermonterat. Om ca. en halvtimme bryts tystnade tillfälligt av bilen som tömmer containrarna med hushållssopor, de gröna, här utanför.
I morgon ska det bli ännu varmare: min. 13, max. 23 i Valencia.
Och det här?
Vi hade ingen körplan, sökte bara efter orter vi inte besökt tidigare. Det är inte så lätt, vi har kört runt en hel del. Fast Spanien är ju stort och fullt av städer och mindre orter.
Först hittade vi Alginet, en liten stad. Där var inte så mycket att se på men vi var både hungriga och törstiga. Det fick bli en bar. De flesta var märkligt nog stängda. Vi tog första bästa, en gammal bar utan restaurangdel. Det verkade som om de inte var så vana vid hungriga gäster överhuvudtaget för när vi beställde en bocadillo och diverse kaffe tog det lång tid innan vi fick bocadillon. Kanske var någon tvungen att gå iväg och köpa brödet?
Efter ett onödigt besök i en av stadens urbanisationer - isolerad, verkade genomtråkig - hittade vi ut ur staden, irrade lite men bestämde oss för en körriktning. Så småningom såg vi skyltar till en ort som heter Pobla Llarga. Namnet lät lockande. När vi såg skylten var vi bara några kilometer därifrån.
Infarten var maffig. Jättebreda gator, hus som alla såg nybyggda ut. Och fullt med sådant här längs gatan vi började på.
Det var lätt att hitta centrum. Åtminstone tror vi att det var där vi var. När vi såg en calle peatonal, en gågata med ett par befolkade barer parkerade vi. Så här såg gågatan ut:
I den här centrala delen var allting litet utom kyrkan. Husen hade bara undantagsvis mer än två våningar. Men det fanns två skolor på gågatan, ett par lekparker och runt hörnet i slutet fanns det ännu en pampig plats med den obligatoriska baren, den här gången av det lite större slaget:
Staden har inte ens 4.500 invånare så både platsen på bilden ovan och de än mer maffiga gatorna där vi körde in ter sig lite märkliga. Vi gick bara runt ett ganska stort kvarter och körde sedan därifrån. Till vår stora glädje såg vi att man trots de smala centrumgatorna ändå hade lyckats lösa borgmästarämbetets parkeringsproblem - med en skylt som vi aldrig sett tidigare:
På vägen hem handlade vi för sista gången den här omgången i Spanien tyskt bröd och youghurt. En del av kvällen ägnade jag åt matchen Inter - Barcelona. Landssorg i Spanien? Barcelona var förvånansvärt ineffektivt, Messi kom ingenstans. Det måste till ett annat spel i returen.
Nu är det mycket tyst här - i huset och utanför. Ljuden från odlingsområdet kan jag inte identifiera, i varje fall låter inte svenska gräshoppor så. Nöjesfältet är nermonterat. Om ca. en halvtimme bryts tystnade tillfälligt av bilen som tömmer containrarna med hushållssopor, de gröna, här utanför.
I morgon ska det bli ännu varmare: min. 13, max. 23 i Valencia.
19 april
Dagen efter. Dagen normal. Nu dröjer det ett par månader innan det blir nya festligheter. Midsommar. Firas, men inte som i Sverige. Inga grodor eller midsommarstänger.
Väderleksutsikterna handlade om höjda maxtemperaturer. De hade alldeles rätt. Det har varit en helt fantastisk dag, sommar. Minst 22 grader i skuggan till sent på eftermiddagen. I morgon ska det bli ännu varmare. Läge för några timmar på stranden och försiktigt test av vattentempen med en eller annan tå. Men det är i morgon.
Det börjar bli svårt att disponera dagarna här som ju inte är så många längre. Vi har gjort så mycket och "sparat" så mycket. Leva i nuet. Men nuet skapar man ju. Och då handlar det om att välja. Till och bort. I dag valde vi igen att göra en utflykt. Till Alzira för att handla och en rejäl omväg för att upptäcka, se, återse.
Hemvägen var intressantast. Vi hade tidigare sett att det skulle finnas kloster mellan Alzira och Tavernes. Den vägen är för övrigt en av de vackrare här, går i en dalgång med odlingar närmst på båda sidor och inte långt bortom dessa ligger bergen, de olika bergen, kala, skogbevuxna, branta, rundare. Här och där ett samhälle.
Bilder, tagna på samma plats några kilometer från Alzira:
Ytterligare några kilometer och vi hittade avfartsvägen till klostret Santa Maria de la Valldigna. Två kilometer dit. Vi parkerade och gick in genom en öppen port med uniformerad vakt. Klostret, som så många, var inte helt intakt, i själva verket långt ifrån. Restaurationsarbete pågick.
Men området var stort. Flera byggnader, däribland klosterkyrkan, var så gott som hela medan andra var ruiner i olika förstörelsestadier. Apelsinodlingar, rosenrabatter under uppväxt. Vid ingången ett litet fik där man nog kunde köpa souvenirer.
Vi gick runt ett bra tag. Jag tog närmre fyrtio foton men missade falkparet som bor och har ungar i kyrktornet.
Jag hörde ungarnas matskrik flera gånger och såg föräldrafalkarna ge sig ut på jakt. Vi var inte ensamma där och just när vi gick ut kom två turistbussar med pensionärer från ett samhälle i närheten.
Klosterkyrkan från en väg utanför området:
Några mindre väl bevarade delar:
Lite till; kyrkan till höger hus vid ingången längst bort mm.:
Inuti klosterkyrkan:
Hem genom Tavernes och Favara. Kvällsmat, pan integral med jamón serrano, salami, några sorters ost, paprika och Consums röda. Färska, fina apelsiner som sen dessert. Dem - också - kommer vi att sakna.
Nöjesfältet är stängt, det mesta nerplockat. Det är mycket tyst. Men varmt. Mer än 16 grader nyss (23.15) på balkongen.
Tog några bilder därifrån i kväll strax före åtta. De blir dagens slutbilder.
Väderleksutsikterna handlade om höjda maxtemperaturer. De hade alldeles rätt. Det har varit en helt fantastisk dag, sommar. Minst 22 grader i skuggan till sent på eftermiddagen. I morgon ska det bli ännu varmare. Läge för några timmar på stranden och försiktigt test av vattentempen med en eller annan tå. Men det är i morgon.
Det börjar bli svårt att disponera dagarna här som ju inte är så många längre. Vi har gjort så mycket och "sparat" så mycket. Leva i nuet. Men nuet skapar man ju. Och då handlar det om att välja. Till och bort. I dag valde vi igen att göra en utflykt. Till Alzira för att handla och en rejäl omväg för att upptäcka, se, återse.
Hemvägen var intressantast. Vi hade tidigare sett att det skulle finnas kloster mellan Alzira och Tavernes. Den vägen är för övrigt en av de vackrare här, går i en dalgång med odlingar närmst på båda sidor och inte långt bortom dessa ligger bergen, de olika bergen, kala, skogbevuxna, branta, rundare. Här och där ett samhälle.
Bilder, tagna på samma plats några kilometer från Alzira:
Ytterligare några kilometer och vi hittade avfartsvägen till klostret Santa Maria de la Valldigna. Två kilometer dit. Vi parkerade och gick in genom en öppen port med uniformerad vakt. Klostret, som så många, var inte helt intakt, i själva verket långt ifrån. Restaurationsarbete pågick.
Men området var stort. Flera byggnader, däribland klosterkyrkan, var så gott som hela medan andra var ruiner i olika förstörelsestadier. Apelsinodlingar, rosenrabatter under uppväxt. Vid ingången ett litet fik där man nog kunde köpa souvenirer.
Vi gick runt ett bra tag. Jag tog närmre fyrtio foton men missade falkparet som bor och har ungar i kyrktornet.
Jag hörde ungarnas matskrik flera gånger och såg föräldrafalkarna ge sig ut på jakt. Vi var inte ensamma där och just när vi gick ut kom två turistbussar med pensionärer från ett samhälle i närheten.
Klosterkyrkan från en väg utanför området:
Några mindre väl bevarade delar:
Lite till; kyrkan till höger hus vid ingången längst bort mm.:
Inuti klosterkyrkan:
Hem genom Tavernes och Favara. Kvällsmat, pan integral med jamón serrano, salami, några sorters ost, paprika och Consums röda. Färska, fina apelsiner som sen dessert. Dem - också - kommer vi att sakna.
Nöjesfältet är stängt, det mesta nerplockat. Det är mycket tyst. Men varmt. Mer än 16 grader nyss (23.15) på balkongen.
Tog några bilder därifrån i kväll strax före åtta. De blir dagens slutbilder.
18 april - fortsättningen
Blev alltså klar med min blogg lite före 03.00. Då var det två timmar kvar till processionen från Santos Juanes- kyrkan till stranden i San Antonio. Jag ville gärna uppleva det men behövde också sova. La mig i soffan och satte på teven, tänkte besluta mig någon gång vid femtiden. Processionen skulle rimligen inte kunna vara framme vid San Antonio förrän klockan sex och det fanns ingen anledning att gå med hela vägen. På teve var det mest olika spelprogram där man skulle ringa in och vinna pengar. Det fick bli lite gammal tennis.
Jag trodde att Anneli skulle sova men så stod hon i hallen, påklädd. Hon hade ställt telefonen på ringning men redan vid fyratiden hade det brakat loss, raketer och bomber från Gran Musical. Mycket lättt frukost och iväg. Vi gick direkt till stranden och vi var inte ensamma. Bl.a. fanns där många ungdomar som säkert hade kommit direkt från diskot, Gran Musical. Många barer/restauranger längs strandpromenaden var öppna och befolkade med ätande och drickande gäster.
Processionen Rosario de la Aurora var förberedd. En tribun - igen - uppställd, gatorna där tåget skulle gå var smyckade med blad och kvistar. Vi följde processionsvägen baklänges, någonstans skulle vi möta tåget.
Redan när vi kom ut ur vårt hus hade det regnat, men bara mycket lätt, så jag hade inte brytt mig om att hämta mitt miniparaply, kepsen. Nu regnade det mera men kunde man följa husväggarna fick man ofta lite tak över huvudet. Här och där längs vägen kunde vi se bilar eller människor som helt klart hade någon typ av uppgift i processionen. Vad den uppgiften bestod skulle vi snart bli varse. Nu regnade det mer. Ju längre bakåt vi kom längs vägen, desto fler människor stod eller gick på trottoarerna. Det skulle inte bli den relativt lilla procession jag hade väntat.
När vi kommit nästan till rondellen nära Consum hörde vi dem. Först bara trummor sedan också blåsare. Klockan var ungefär tjugo i sex. Strax efteråt hörde vi den första bomben. Den följdes av ett minifyrverkeri. Strax skulle vi se processionen. Nu var åskådarna ännu fler, på gatan och på balkonger, i fönster.
Innan de första i tåget kom fram till oss hade man skjutit av ännu ett minifyrverkeri. Några bilder av tåget:
och
Det skulle passera några hundra personer innan jungfrun, La virgen, kom, buren som vanligt av ett drygt tiotal män. Sedan musiker, mest unga sådana, som på grund av regnet inte längre kunde spela. Och de lokala toppolitikerna hade en egen avdelning - som vanligt. Sedan ännu flera alldeles vanliga människor i alla åldrar, även små barn, också sådana som satt i barnvagn. En bild som visar regnet, människor och effekter av fyrverke- rierna.
På de kanske dryga femhundra meter som var kvar till stranden sköts det av fyrverkerier på minst tre ställen. Exekutörer var de män jag nämnde tidigare.
Sista bilden innan jungfrun är riktigt framme vid stranden:
Männen runt jungfrun hade alla vita byxor och svarta kavajer. Här är de plötsligt barfota på gatan. Orsaken till det senare kommer att avslöjas snart, i bild. Men var fanns nu de skor de tidigare haft på sig? Här stötte jag på våra grannar i lägenheten vi först hyrde. Och varför inte? Det var nog runt tusen personer här i slutfasen - kanske ännu fler. Det var också kaotiskt. De flesta (?) hade nu fått bråttom mot stranden. Jag hängde på eftersom jag trodde jag visste ungefär vad som skulle hända. När jag kom ner på stranden såg jag att ett par hundra meter av strandlinjen var fylld av människor i flera led och ännu fler, även jag, var på väg dit - och jungfrun. I vattnet låg ett tjugotal väl upplysta båtar.
Snart såg jag jungfrun röra sig en bit ut i vattnet. Regnet och många paraplyer gjorde det mer än svårt att foto- grafera. Här en bild:
Och så här såg det ut från strandpromenaden:
Jungfrun bars sedan upp till tribunen och hade där sällskap med prästerskapet. Det var dags för den näst sista fasen: fyrverkeriet. Detta blev saftigt - både vackert och tinnitusriskabelt. Vi försökte dra oss undan det värsta oljudet.
Även båtarna hade sina egna fyrverkerier.
Efter fyrverkeriet vidtog den sista fasen: mässan. Men då gick inte bara vi hem. Vi var hungriga och trötta. Många föer hade nog stannat om det inte hade regnat så mycket.
Frukost och några - alltför få - timmars sömn. I trötthetsdesperation en mindre utflykt. Vi körde norrut längs kusten och körde så småningom ner till stranden längst bort i Perellonet. Jag ville gärna försöka ta några bra fågelbilder.
Här hade mycket skett. Ännu en strandomläggning hade påbörjats:
Ingen av kullarna fanns när vi var där för bara några veckor sedan. Det var finare då, tycker vi, men det är ju inte färdigt. Under alla förhållanden uppskattades det av de barn som var där.
Det är, som jag skrivit tidigare, inte lätt att ta bilder av rörliga föremål, allra helst inte om dessa föremål - i det här fallet fåglar - inte behöver följa någon rak gata i sina rörelser. Jag lägger in några bilder utan kommentarer:
Ett lätt regn avkortade besöket i Perellonet till högst en halvtimme. I den tiden ingår ett misslyckat försök att stilla vår hunger på en restaurang nästan vid ån; det var alldeles för dyrt för vårt trötta tillstånd. Hem till egen lunch och siesta.
I kväll skulle jungfrun föras i procession tillbaka till kastellet på berget men väderutsikterna igår gjorde att man ändrade återresan till den 25 april. Med tanke på sömnbristen är vi bara tacksamma. Det enda lite obehagliga är att det nu i kväll smälls av lite bomber av likadant slag som de som brukar förekomma i samband med just de här processionerna.
Nu ska, med undantag för den uppskjutna processionen, festes mayores, eller festes patronales, vara slut. Har nästan glömt hur det vanliga livet ser ut här. I morgon börjar i alla fall en ny varmtid.
Jag trodde att Anneli skulle sova men så stod hon i hallen, påklädd. Hon hade ställt telefonen på ringning men redan vid fyratiden hade det brakat loss, raketer och bomber från Gran Musical. Mycket lättt frukost och iväg. Vi gick direkt till stranden och vi var inte ensamma. Bl.a. fanns där många ungdomar som säkert hade kommit direkt från diskot, Gran Musical. Många barer/restauranger längs strandpromenaden var öppna och befolkade med ätande och drickande gäster.
Processionen Rosario de la Aurora var förberedd. En tribun - igen - uppställd, gatorna där tåget skulle gå var smyckade med blad och kvistar. Vi följde processionsvägen baklänges, någonstans skulle vi möta tåget.
Redan när vi kom ut ur vårt hus hade det regnat, men bara mycket lätt, så jag hade inte brytt mig om att hämta mitt miniparaply, kepsen. Nu regnade det mera men kunde man följa husväggarna fick man ofta lite tak över huvudet. Här och där längs vägen kunde vi se bilar eller människor som helt klart hade någon typ av uppgift i processionen. Vad den uppgiften bestod skulle vi snart bli varse. Nu regnade det mer. Ju längre bakåt vi kom längs vägen, desto fler människor stod eller gick på trottoarerna. Det skulle inte bli den relativt lilla procession jag hade väntat.
När vi kommit nästan till rondellen nära Consum hörde vi dem. Först bara trummor sedan också blåsare. Klockan var ungefär tjugo i sex. Strax efteråt hörde vi den första bomben. Den följdes av ett minifyrverkeri. Strax skulle vi se processionen. Nu var åskådarna ännu fler, på gatan och på balkonger, i fönster.
Innan de första i tåget kom fram till oss hade man skjutit av ännu ett minifyrverkeri. Några bilder av tåget:
och
Det skulle passera några hundra personer innan jungfrun, La virgen, kom, buren som vanligt av ett drygt tiotal män. Sedan musiker, mest unga sådana, som på grund av regnet inte längre kunde spela. Och de lokala toppolitikerna hade en egen avdelning - som vanligt. Sedan ännu flera alldeles vanliga människor i alla åldrar, även små barn, också sådana som satt i barnvagn. En bild som visar regnet, människor och effekter av fyrverke- rierna.
På de kanske dryga femhundra meter som var kvar till stranden sköts det av fyrverkerier på minst tre ställen. Exekutörer var de män jag nämnde tidigare.
Sista bilden innan jungfrun är riktigt framme vid stranden:
Männen runt jungfrun hade alla vita byxor och svarta kavajer. Här är de plötsligt barfota på gatan. Orsaken till det senare kommer att avslöjas snart, i bild. Men var fanns nu de skor de tidigare haft på sig? Här stötte jag på våra grannar i lägenheten vi först hyrde. Och varför inte? Det var nog runt tusen personer här i slutfasen - kanske ännu fler. Det var också kaotiskt. De flesta (?) hade nu fått bråttom mot stranden. Jag hängde på eftersom jag trodde jag visste ungefär vad som skulle hända. När jag kom ner på stranden såg jag att ett par hundra meter av strandlinjen var fylld av människor i flera led och ännu fler, även jag, var på väg dit - och jungfrun. I vattnet låg ett tjugotal väl upplysta båtar.
Snart såg jag jungfrun röra sig en bit ut i vattnet. Regnet och många paraplyer gjorde det mer än svårt att foto- grafera. Här en bild:
Och så här såg det ut från strandpromenaden:
Jungfrun bars sedan upp till tribunen och hade där sällskap med prästerskapet. Det var dags för den näst sista fasen: fyrverkeriet. Detta blev saftigt - både vackert och tinnitusriskabelt. Vi försökte dra oss undan det värsta oljudet.
Även båtarna hade sina egna fyrverkerier.
Efter fyrverkeriet vidtog den sista fasen: mässan. Men då gick inte bara vi hem. Vi var hungriga och trötta. Många föer hade nog stannat om det inte hade regnat så mycket.
Frukost och några - alltför få - timmars sömn. I trötthetsdesperation en mindre utflykt. Vi körde norrut längs kusten och körde så småningom ner till stranden längst bort i Perellonet. Jag ville gärna försöka ta några bra fågelbilder.
Här hade mycket skett. Ännu en strandomläggning hade påbörjats:
Ingen av kullarna fanns när vi var där för bara några veckor sedan. Det var finare då, tycker vi, men det är ju inte färdigt. Under alla förhållanden uppskattades det av de barn som var där.
Det är, som jag skrivit tidigare, inte lätt att ta bilder av rörliga föremål, allra helst inte om dessa föremål - i det här fallet fåglar - inte behöver följa någon rak gata i sina rörelser. Jag lägger in några bilder utan kommentarer:
Ett lätt regn avkortade besöket i Perellonet till högst en halvtimme. I den tiden ingår ett misslyckat försök att stilla vår hunger på en restaurang nästan vid ån; det var alldeles för dyrt för vårt trötta tillstånd. Hem till egen lunch och siesta.
I kväll skulle jungfrun föras i procession tillbaka till kastellet på berget men väderutsikterna igår gjorde att man ändrade återresan till den 25 april. Med tanke på sömnbristen är vi bara tacksamma. Det enda lite obehagliga är att det nu i kväll smälls av lite bomber av likadant slag som de som brukar förekomma i samband med just de här processionerna.
Nu ska, med undantag för den uppskjutna processionen, festes mayores, eller festes patronales, vara slut. Har nästan glömt hur det vanliga livet ser ut här. I morgon börjar i alla fall en ny varmtid.
17 april (och lite 18 april)
Dagen började med höga moln vid havet men mörkare och lägre inåt landet. Det kunde kanske bli regn. Det blev det inte. Det blev ljusare, hyggligt varmt. På morgonen hade vi blivit väckta av de 21 salvorna. Jag hade somnat om. Sedan kaffe på balkongen och studier av den närmaste omgivningen: parken, havet och ån, den relativt stora parkeringen för husbilar och husvagnar, luftrummet. Ladusvalor i mängder, någon enstaka segelbåt på väg ut till havet genom ån. Inte mycket folk på stranden. Husbilsparkeringen höll på att förberedas för sin sommartjänst:
Sorteringsbehållare för sopor höll på att ställas ut. Kanske väntar man sig en större ökning av turister redan i början av maj. Nu parkerar husbilar och husvagnar på gatan utanför den här uppställningsplatsen.
Lite senare en tur för att försöka hitta platsen för kvällens evenemang. Culleras programblad hade åter missat att tala om var denna Gran Musical skulle gå av stapeln. Men Anneli hade lagt märke till att man hade byggt en stor scen på gatan där bl.a. Burger King ligger. Och så ville vi kolla om det skulle bli någon tjurfäkning i dag; det hade vi - trodde vi - läst på någon affisch. Men vi såg att den gamla tjurfäkningsarenan absolut var inte förberedd för någon tjurfäktning, så den delen måste vi kolla upp på nätet. Däremot var det alldeles uppenbart var det stora musikaliska skulle ske; sådana scener som den vid Burger King bygger man bara upp för att använda samma dag. Dit skulle vi alltså gå på kvällen.
Vi hade tidigare sett vägskyltar om en Ecopark utan att då hitta den. Nu gjorde vi ett nytt försök. Det var inte helt lätt. För att hitta ecoparken var vi tvungna att lämna bostadsbebyggelsen och köra ut på en smal väg som gick mellan i huvudsak citrusfruktsodlingar. Så här såg de flesta av dessa ut just nu:
Nu har vi alltså sett apelsinträden blomma. Här vimlade det av fåglar. Vi skrämde upp några vita hägrar ur dikena som går längs alla de här odlingarna och ovanför oss var det jättemånga ladusvalor och en del tornseglare. Som vanligt försökte jag fotografera men den här gången utan att ställa in kameran på föremål som rörde sig. Så det blev som det blev. Så här:
Pluspoäng till dem som kan tala om vilken fågelart det är. Jag vet.
Vi hittade ecoparken. Den var stor men stängd sedan en timme. Hade den varit öppen hade kunnat ta reda på hur man vill ha soporna sorterade. En ecopark är nämligen en återvinningsstation. Alltid lär man sig något.
Hem för lunch och siesta. Läsning och lite tittande på teve, senaste nytt om Islands starkt ökade betydelse just nu i världen och tennis från Monte Carlo. Spanjoren Verdasco vann överraskande - för mig åtminstone - mot världs- trean (?) Djokovic (felstavat; skrivprogrammet accepterar inte accenttecken på slaviskt vis).
Senare middag, fläskstek med stekta rotfrukter, bl.a. delikatessen rova. Till detta avnjöt vi Consums röda.
Lite koll på internet; tjurfäktning ska det visst bli men först i maj. Avbeställde hotellrum i samband med Serrats konsert i Elche. Men konserten ska vi gå på.
Framemot elvatiden började vandringen mot scenen för Gran Musical. Det var mycket folk i rörelse på stranden. Och i stillasittande. Jättemycket folk på restaurangerna, många på bänkar och annat sittbart på strandpromenaden - inte minst ungdomar. Det såg ut som om de väntade på något, troligen Gran Musical. Märkligt nog hörde vi inte någon musik förrän vi svängde runt det sista hörnet och hade scenen framför oss något hundratal meter bort. Men då hörde vi riktigt bra jazzmusik ur förnämliga högtalare. Däremot var det nästan folktomt vid scenen. Se bara.
Båda bilderna är tagna tjugo över elva. Den första visar hur Culleras (?) tevestation intervjuar kommunens högste ansvarige tjänsteman för kultur (eller var det turism?). Den andra visar den stora tillfälliga baren där minst fem-sex "bartendrar" väntade på sina första kunder. De skulle få vänta.
Vi enades om att det sannolikt inte var första gången man anordnade en sådan här Gran Musical och att man därför faktiskt visste vad man gjorde. Det skulle komma folk, troligen mycket folk. Vi var i Spanien. Klockan elva skulle troligen uttalas lite över tolv. Så vi gick ner till strandpromenaden och satte oss på en bänk och tittade på folket. Men det var långt kvar till lite över tolv. Alltså kaffe på en bar ett kvarter bort.
När vi kom tillbaka till evenemangsplatsen var läget klart förändrat. Nu var det inte jazzmusik som gällde, utan mer popinriktad musik. Det hörde vi förresten redan på vägen från baren. Mycket folk, en del köande till de tre olika etablissemang som fanns i husen vid scengatan.
Vi förstod att detta bara var början, det skulle bli ännu mer folk, kanske dans där ute. Nu visste vi innebörden i Culleras Gran Musical under festes mayores. Musiken kunde vi undvara, tinnitusriskerna också. Vi mötte mycket folk på vägen hem. Många restauranger var öppna, många verkade smockfulla med ätande gäster. Även på vår parkering var det folk, ett drygt tjugotal glada (inte onyktra) ungdomar hade någon typ av träff i ett hörn. Nu när klockan är kvart i tre kan jag fortfarande höra dem; de är inte tysta precis. Däremot hörs inte popmusiken hit. Det är något att stilla glädjas åt nu när jag nog ska försöka sova en stund.
Sorteringsbehållare för sopor höll på att ställas ut. Kanske väntar man sig en större ökning av turister redan i början av maj. Nu parkerar husbilar och husvagnar på gatan utanför den här uppställningsplatsen.
Lite senare en tur för att försöka hitta platsen för kvällens evenemang. Culleras programblad hade åter missat att tala om var denna Gran Musical skulle gå av stapeln. Men Anneli hade lagt märke till att man hade byggt en stor scen på gatan där bl.a. Burger King ligger. Och så ville vi kolla om det skulle bli någon tjurfäkning i dag; det hade vi - trodde vi - läst på någon affisch. Men vi såg att den gamla tjurfäkningsarenan absolut var inte förberedd för någon tjurfäktning, så den delen måste vi kolla upp på nätet. Däremot var det alldeles uppenbart var det stora musikaliska skulle ske; sådana scener som den vid Burger King bygger man bara upp för att använda samma dag. Dit skulle vi alltså gå på kvällen.
Vi hade tidigare sett vägskyltar om en Ecopark utan att då hitta den. Nu gjorde vi ett nytt försök. Det var inte helt lätt. För att hitta ecoparken var vi tvungna att lämna bostadsbebyggelsen och köra ut på en smal väg som gick mellan i huvudsak citrusfruktsodlingar. Så här såg de flesta av dessa ut just nu:
Nu har vi alltså sett apelsinträden blomma. Här vimlade det av fåglar. Vi skrämde upp några vita hägrar ur dikena som går längs alla de här odlingarna och ovanför oss var det jättemånga ladusvalor och en del tornseglare. Som vanligt försökte jag fotografera men den här gången utan att ställa in kameran på föremål som rörde sig. Så det blev som det blev. Så här:
Pluspoäng till dem som kan tala om vilken fågelart det är. Jag vet.
Vi hittade ecoparken. Den var stor men stängd sedan en timme. Hade den varit öppen hade kunnat ta reda på hur man vill ha soporna sorterade. En ecopark är nämligen en återvinningsstation. Alltid lär man sig något.
Hem för lunch och siesta. Läsning och lite tittande på teve, senaste nytt om Islands starkt ökade betydelse just nu i världen och tennis från Monte Carlo. Spanjoren Verdasco vann överraskande - för mig åtminstone - mot världs- trean (?) Djokovic (felstavat; skrivprogrammet accepterar inte accenttecken på slaviskt vis).
Senare middag, fläskstek med stekta rotfrukter, bl.a. delikatessen rova. Till detta avnjöt vi Consums röda.
Lite koll på internet; tjurfäktning ska det visst bli men först i maj. Avbeställde hotellrum i samband med Serrats konsert i Elche. Men konserten ska vi gå på.
Framemot elvatiden började vandringen mot scenen för Gran Musical. Det var mycket folk i rörelse på stranden. Och i stillasittande. Jättemycket folk på restaurangerna, många på bänkar och annat sittbart på strandpromenaden - inte minst ungdomar. Det såg ut som om de väntade på något, troligen Gran Musical. Märkligt nog hörde vi inte någon musik förrän vi svängde runt det sista hörnet och hade scenen framför oss något hundratal meter bort. Men då hörde vi riktigt bra jazzmusik ur förnämliga högtalare. Däremot var det nästan folktomt vid scenen. Se bara.
Båda bilderna är tagna tjugo över elva. Den första visar hur Culleras (?) tevestation intervjuar kommunens högste ansvarige tjänsteman för kultur (eller var det turism?). Den andra visar den stora tillfälliga baren där minst fem-sex "bartendrar" väntade på sina första kunder. De skulle få vänta.
Vi enades om att det sannolikt inte var första gången man anordnade en sådan här Gran Musical och att man därför faktiskt visste vad man gjorde. Det skulle komma folk, troligen mycket folk. Vi var i Spanien. Klockan elva skulle troligen uttalas lite över tolv. Så vi gick ner till strandpromenaden och satte oss på en bänk och tittade på folket. Men det var långt kvar till lite över tolv. Alltså kaffe på en bar ett kvarter bort.
När vi kom tillbaka till evenemangsplatsen var läget klart förändrat. Nu var det inte jazzmusik som gällde, utan mer popinriktad musik. Det hörde vi förresten redan på vägen från baren. Mycket folk, en del köande till de tre olika etablissemang som fanns i husen vid scengatan.
Vi förstod att detta bara var början, det skulle bli ännu mer folk, kanske dans där ute. Nu visste vi innebörden i Culleras Gran Musical under festes mayores. Musiken kunde vi undvara, tinnitusriskerna också. Vi mötte mycket folk på vägen hem. Många restauranger var öppna, många verkade smockfulla med ätande gäster. Även på vår parkering var det folk, ett drygt tjugotal glada (inte onyktra) ungdomar hade någon typ av träff i ett hörn. Nu när klockan är kvart i tre kan jag fortfarande höra dem; de är inte tysta precis. Däremot hörs inte popmusiken hit. Det är något att stilla glädjas åt nu när jag nog ska försöka sova en stund.
16 april
Hyggligt varm dag, som mest en bit över tjugo grader. Nyss, vid halvtiotiden var det 14,5 grader på balkongen. En liten stund, från sjutiden, har det kommit några droppar regn. Men inget från Island än.
Anneli har hållit på och kurerat sin förkylning, jag har inte gjort mycket mera. Läst vidare i Pillret, tittat lite på teve.
Dagens begivenheter inom festes mayores har bara varit upprepningar fram till kl. 18.30. Då skulle Gran Cabalgata de disfraces (stor kavalkad med masker) börja. Det gjorde det naturligtvis inte. Men det började. Ungefär klockan sju.
Den här kavalkaden, eller processionen som det skulle heta om det varit något religiöst, började i vår stadsdel, San Antonio, och gick till platsen för gårdagens rockkonsert. Vi följde inte med ända dit men jag tog en mängd foton som ger en hygglig bild av bl.a. hur de här maskerna såg ut. Jag tog över hundra kort och har väl kastat ett tjugotal. Det är tur att det inte är på analogfototiden. Då hade det gått åt närmre fyra 36-kortsrullar.
För att ge en så bred bild som möjligt av kavalkaden lägger jag in ett lass miniatyrer, men jag börjar med en större, tagen en kvart innan tåget gick.
Och många fler.
Många blev törstiga längs vägen. Det löste man oftast så här:
Och alla grupper - tror jag - hade sin musik. En grupp hade en egen, mycket kompetent blåsargrupp - det fotot blev skräp. Övriga grupper löste sina musikbehov enligt nästa bild. En av dessa körde genomgående med ABBA- musik, en annan, representerad med tre bilder bland miniatyrrena, hade bara tysk ölfestmusik.
Dagens sista bilder:
Många grupper hade tränat in egna danser. En grupp framförde något som såg ut som en saga. Absolut sista bilden:
Stämningen var jättefin. Allt var organiserat och fritt. Styrt och rörigt. Deltagarna rörde sig lite hit och dit. Ibland uppstod det stora luckor mellan en del grupper. Poliser övervakade med gott humör.
Klockan elva i kväll började maskeradbalen (utedans på Dr. Alemanýgatan). Då var vi sedan länge hemma.
Anneli har hållit på och kurerat sin förkylning, jag har inte gjort mycket mera. Läst vidare i Pillret, tittat lite på teve.
Dagens begivenheter inom festes mayores har bara varit upprepningar fram till kl. 18.30. Då skulle Gran Cabalgata de disfraces (stor kavalkad med masker) börja. Det gjorde det naturligtvis inte. Men det började. Ungefär klockan sju.
Den här kavalkaden, eller processionen som det skulle heta om det varit något religiöst, började i vår stadsdel, San Antonio, och gick till platsen för gårdagens rockkonsert. Vi följde inte med ända dit men jag tog en mängd foton som ger en hygglig bild av bl.a. hur de här maskerna såg ut. Jag tog över hundra kort och har väl kastat ett tjugotal. Det är tur att det inte är på analogfototiden. Då hade det gått åt närmre fyra 36-kortsrullar.
För att ge en så bred bild som möjligt av kavalkaden lägger jag in ett lass miniatyrer, men jag börjar med en större, tagen en kvart innan tåget gick.
Och många fler.
Många blev törstiga längs vägen. Det löste man oftast så här:
Och alla grupper - tror jag - hade sin musik. En grupp hade en egen, mycket kompetent blåsargrupp - det fotot blev skräp. Övriga grupper löste sina musikbehov enligt nästa bild. En av dessa körde genomgående med ABBA- musik, en annan, representerad med tre bilder bland miniatyrrena, hade bara tysk ölfestmusik.
Dagens sista bilder:
Många grupper hade tränat in egna danser. En grupp framförde något som såg ut som en saga. Absolut sista bilden:
Stämningen var jättefin. Allt var organiserat och fritt. Styrt och rörigt. Deltagarna rörde sig lite hit och dit. Ibland uppstod det stora luckor mellan en del grupper. Poliser övervakade med gott humör.
Klockan elva i kväll började maskeradbalen (utedans på Dr. Alemanýgatan). Då var vi sedan länge hemma.
15 april
Bomber - som vanligt den här festes mayorestiden - klockan åtta. 21 salvor - alltid 21 salvor. Varför? Ingen aning. Senare i dag, preliminärt vid artontiden, skulle vi köra till flygplatsen i Elche (Alicantes) och hämta Louise. Under dagen skulle inget speciellt eller nytt hända inom ramen för festligheterna. Mässa, kvigor, särskild barnpark. Det var alltså läge för att försöka sova lite till.
Nästa uppvaknande kom vid tiotiden. Anneli vid datorn, internet. Ryanair meddelade då att man planerade att ställa in alla flyg med anledning av det nya vulkanutbrottet i Island. Nya aktiviteter här. Hur allvarligt var det? Hur länge skulle flygstoppet vara? Gällde det från alla flygplatser i Sverige? Vad skulle Louise göra?
Sms skickades, mejl också. Så småningom blev informationen över nätet tydligare. Tvärstopp, inte bara från och till Sverige. Louise skrev att hon inte skulle komma. Vår planering för dagen var överspelad. Lidl och Consum för inköp av yoghurt resp. vin plus lite annat. Sedan lite teve, vila. Anneli har ont i halsen. Köpte Ilvico mm. på apoteket och fick för första gången ett kvitto - på det apoteket.
På kvällen konsert på Dr. Alemanýgatan. Funderingar kring vad det skulle vara för sorts konsert. Folkströmmen dit bestod i huvudsak av unga människor. Vi började luta åt att vi var på väg till en rockkonsert. Det visade sig vara alldeles rätt. En stor scen hade byggts upp mitt i gatan som var avstängd för trafik. Så här såg det ut just innan det började:
Det var ännu mer folk än bilden visar. Och fler kom efterhand. De var inte bara på gatan. Också på balkonger och på de många barer som var öppna och där satt många ute. Dessutom en ambulans och många poliser. Men så länge vi var kvar var publiken städad även om de visade att de gillade musiken. En kafébild:
Precis innan konserten började släcktes gatubelysningen. Tyvärr lyckade jag inte komma så nära att jag kunde ta några bra kort men de här två får representera konsertfasen:
Vi gick rätt snart. Dels var ljudvolymen klart inom hörselskadeområdet - men bra ljudanläggning - dels tyckte inte åtminstone jag att gruppen eller sångaren var några höjdare. Kanske hette de något som Piratas del ......
Bättre utbyte har jag av Spotify och av det program med 12.120 radiokanaler som jag installerade för ett par dagar sedan. Det går att spela in musiken/programmen på datorn. Programmet rekommenderas.
Tre kvarter bort hördes rockmusiken knappt. De höga husen skärmar av bra. Undrar hur det är att på konsert-gatan? Där har man också en hel del av fyrverkerierna och där drar de flesta processioner fram. Fast inte så ofta vid den tid konserten var i dag. Vi vet inte när konserten slutar/slutade. Ingenting hörs till vår balkong.
På vägen hem passerade vi en av Culleras många köttbutiker. Där har vi gått många gånger: Så här gör butiken reklam för sig:
En alldeles underbar bild. Tänk så lätt det kan vara. Och så hemtrevligt. Viva! eller visca! som jag tror att det heter på valenciana (som är en katalansk dialekt även om landet Spanien klassar det som ett språk).
Nästa uppvaknande kom vid tiotiden. Anneli vid datorn, internet. Ryanair meddelade då att man planerade att ställa in alla flyg med anledning av det nya vulkanutbrottet i Island. Nya aktiviteter här. Hur allvarligt var det? Hur länge skulle flygstoppet vara? Gällde det från alla flygplatser i Sverige? Vad skulle Louise göra?
Sms skickades, mejl också. Så småningom blev informationen över nätet tydligare. Tvärstopp, inte bara från och till Sverige. Louise skrev att hon inte skulle komma. Vår planering för dagen var överspelad. Lidl och Consum för inköp av yoghurt resp. vin plus lite annat. Sedan lite teve, vila. Anneli har ont i halsen. Köpte Ilvico mm. på apoteket och fick för första gången ett kvitto - på det apoteket.
På kvällen konsert på Dr. Alemanýgatan. Funderingar kring vad det skulle vara för sorts konsert. Folkströmmen dit bestod i huvudsak av unga människor. Vi började luta åt att vi var på väg till en rockkonsert. Det visade sig vara alldeles rätt. En stor scen hade byggts upp mitt i gatan som var avstängd för trafik. Så här såg det ut just innan det började:
Det var ännu mer folk än bilden visar. Och fler kom efterhand. De var inte bara på gatan. Också på balkonger och på de många barer som var öppna och där satt många ute. Dessutom en ambulans och många poliser. Men så länge vi var kvar var publiken städad även om de visade att de gillade musiken. En kafébild:
Precis innan konserten började släcktes gatubelysningen. Tyvärr lyckade jag inte komma så nära att jag kunde ta några bra kort men de här två får representera konsertfasen:
Vi gick rätt snart. Dels var ljudvolymen klart inom hörselskadeområdet - men bra ljudanläggning - dels tyckte inte åtminstone jag att gruppen eller sångaren var några höjdare. Kanske hette de något som Piratas del ......
Bättre utbyte har jag av Spotify och av det program med 12.120 radiokanaler som jag installerade för ett par dagar sedan. Det går att spela in musiken/programmen på datorn. Programmet rekommenderas.
Tre kvarter bort hördes rockmusiken knappt. De höga husen skärmar av bra. Undrar hur det är att på konsert-gatan? Där har man också en hel del av fyrverkerierna och där drar de flesta processioner fram. Fast inte så ofta vid den tid konserten var i dag. Vi vet inte när konserten slutar/slutade. Ingenting hörs till vår balkong.
På vägen hem passerade vi en av Culleras många köttbutiker. Där har vi gått många gånger: Så här gör butiken reklam för sig:
En alldeles underbar bild. Tänk så lätt det kan vara. Och så hemtrevligt. Viva! eller visca! som jag tror att det heter på valenciana (som är en katalansk dialekt även om landet Spanien klassar det som ett språk).
14 april
Bomber och granater som kapten Haddock brukade säga. Så började dagen - igen. Och det skulle bli mer. Mycket mer. Men först de där kvigorna.
Det skulle börja klockan ett. Igår var det inställt så vi beslöt att först kolla om det verkligen skulle bli av innan vi parkerade. Det satt folk på läktaren när vi passerade på stora vägen. Eftersom vi var ute i god tid handlade först och sedan letade vi parkeringsplats. Det blev en bita att gå för mig; Anneli hade jag släppt av relativt nära. Vi fick bra platser på den tillfälliga läktaren. Några olika läktarplatser:
Våra platser var längst upp i vänstra härnet. Ungarna på nästa bild hade en alldeles privat läktare. Det hade också en hel del andra, barn och vuxna, på andra uteplatser, t.ex. balkonger.
Och i skolan på nästa bild hade i varje fall de i fönsterna ett längre uppehåll i matematikstudierna - eller vad de annars skulle ha ägnats sig åt.
Det kom inte igång förrän närmre två. Ingen verkade irritera sig över det, inte heller vi. Efter ett tag här räknar vi inte med att särskilt mycket börjar på utsatt tid. Det är bara att anpassa sig. Det finns så mycket större saker i världen att reta sig på eller vara förbannad på.
Först släppte man bara in en (enda) kviga. Den verkade ointresserad av ståhejet och ville nog helst bara komma därifrån. Antagligen var det närmre hundra personer innanför avspärrningarna, unga killar och några få - två - i åldern 30+. En av dem fick för övrigt på nöten av kvigan efter ett tag. Det gladde mig i min elakhet. Så här kunde det se ut:
Och så här:
Och så här:
Efter kanske en halvtimme släppte man in en kviga till. Då hade vi sett nog. Det här handlar naturligtvis om djur- plågeri. Och om att roa sig på någons bekostnad. I tjurfäktningens hemland är det kanske inte så konstigt. Bara beklagligt. Machismo, aningslöshet, taskiga värderingar - i det här fallet om djur. Vi gick. På kvällen skulle man inte bara ha kvigor utan också en tjur.
Då var det roligare att städa. Dessutom var det nödvändigt, så lite som vi ansträngt oss med sådana aktiviteter den senaste tiden. Men först lite siesta. Vi är ju i Spanien.
På kvällen skulle det vara en ny procession. Den skulle gå till hamnen och kastellets jungfru, Jesu mor, var den uppburna huvudpersonen. Av kommunens information framgick det inte var det skulle börja men vi chansade på
trakterna kring kyrkan Santos Juanes. Det visade sig vara helt rätt. Kyrkan var jättefull med folk. Mässa. När den var slut placerade man jungfrun på det vanliga bärunderlaget. Applåder. Leverop. Glad stämning. Någonting för kyrkor, präster, församlingsmedlemmar i Småland?
Så här såg det ut när man bar iväg med jungfrun i kyrkan:
Två musikgrupper styrde var sin del av processionen. Den första trummade mest. Vi valde den andra, Ateneu Musikal. Mitt mellan dessa grupper vaggade man fram jungfrun. Närmast bakom jungfrun gick en hel del av Culleras politiker, kostymer, dräkter, nästan alla i svart. Några av männen hade en sorts käpp. Innebörd? Vi följde med processionen ända till hamnen. På så vis fick vi lyssna till mycket välspelad musik. Löngs hela vägen var det åskådare, på gatorna, i fönster, på balkonger, i lägenheter med dörrarna öppna mot gatan. Nästan framme i hamnen blev det ett uppehåll. Fyrverkeri. Tio minuter senare var vi på en stor öppen plats i hamnen. Där var en tribun iordningställd. Där placerades jungfrun och där höll barrions - stadsdelens - präst ett tal som avslutades med ett antal leveuppmaningar. Självklart applåder, både när jungfrun kom på plats och efter talet.
Då och då under talet sjöng en liten kör. Svårt att höra i sorlet.
Kort tystnad efter talet men sedan bröt det löst, det stora fyrverkeriet. Man sköt upp raketerna från andra sidan floden. Stort fyrverkeri, vackert, inget onödigt smällande. Under tiden och en liten stund till allmänt mingel. Sedan återstod bara ytterligare en dryg halvtimmes processionerande tillbaka till Santos Juanes. Men då gick vi hem. Några bilder från hamnen får avsluta - tribunen+bakgrund och floden med fiskebåtar och redskap:
Det skulle börja klockan ett. Igår var det inställt så vi beslöt att först kolla om det verkligen skulle bli av innan vi parkerade. Det satt folk på läktaren när vi passerade på stora vägen. Eftersom vi var ute i god tid handlade först och sedan letade vi parkeringsplats. Det blev en bita att gå för mig; Anneli hade jag släppt av relativt nära. Vi fick bra platser på den tillfälliga läktaren. Några olika läktarplatser:
Våra platser var längst upp i vänstra härnet. Ungarna på nästa bild hade en alldeles privat läktare. Det hade också en hel del andra, barn och vuxna, på andra uteplatser, t.ex. balkonger.
Och i skolan på nästa bild hade i varje fall de i fönsterna ett längre uppehåll i matematikstudierna - eller vad de annars skulle ha ägnats sig åt.
Det kom inte igång förrän närmre två. Ingen verkade irritera sig över det, inte heller vi. Efter ett tag här räknar vi inte med att särskilt mycket börjar på utsatt tid. Det är bara att anpassa sig. Det finns så mycket större saker i världen att reta sig på eller vara förbannad på.
Först släppte man bara in en (enda) kviga. Den verkade ointresserad av ståhejet och ville nog helst bara komma därifrån. Antagligen var det närmre hundra personer innanför avspärrningarna, unga killar och några få - två - i åldern 30+. En av dem fick för övrigt på nöten av kvigan efter ett tag. Det gladde mig i min elakhet. Så här kunde det se ut:
Och så här:
Och så här:
Efter kanske en halvtimme släppte man in en kviga till. Då hade vi sett nog. Det här handlar naturligtvis om djur- plågeri. Och om att roa sig på någons bekostnad. I tjurfäktningens hemland är det kanske inte så konstigt. Bara beklagligt. Machismo, aningslöshet, taskiga värderingar - i det här fallet om djur. Vi gick. På kvällen skulle man inte bara ha kvigor utan också en tjur.
Då var det roligare att städa. Dessutom var det nödvändigt, så lite som vi ansträngt oss med sådana aktiviteter den senaste tiden. Men först lite siesta. Vi är ju i Spanien.
På kvällen skulle det vara en ny procession. Den skulle gå till hamnen och kastellets jungfru, Jesu mor, var den uppburna huvudpersonen. Av kommunens information framgick det inte var det skulle börja men vi chansade på
trakterna kring kyrkan Santos Juanes. Det visade sig vara helt rätt. Kyrkan var jättefull med folk. Mässa. När den var slut placerade man jungfrun på det vanliga bärunderlaget. Applåder. Leverop. Glad stämning. Någonting för kyrkor, präster, församlingsmedlemmar i Småland?
Så här såg det ut när man bar iväg med jungfrun i kyrkan:
Två musikgrupper styrde var sin del av processionen. Den första trummade mest. Vi valde den andra, Ateneu Musikal. Mitt mellan dessa grupper vaggade man fram jungfrun. Närmast bakom jungfrun gick en hel del av Culleras politiker, kostymer, dräkter, nästan alla i svart. Några av männen hade en sorts käpp. Innebörd? Vi följde med processionen ända till hamnen. På så vis fick vi lyssna till mycket välspelad musik. Löngs hela vägen var det åskådare, på gatorna, i fönster, på balkonger, i lägenheter med dörrarna öppna mot gatan. Nästan framme i hamnen blev det ett uppehåll. Fyrverkeri. Tio minuter senare var vi på en stor öppen plats i hamnen. Där var en tribun iordningställd. Där placerades jungfrun och där höll barrions - stadsdelens - präst ett tal som avslutades med ett antal leveuppmaningar. Självklart applåder, både när jungfrun kom på plats och efter talet.
Då och då under talet sjöng en liten kör. Svårt att höra i sorlet.
Kort tystnad efter talet men sedan bröt det löst, det stora fyrverkeriet. Man sköt upp raketerna från andra sidan floden. Stort fyrverkeri, vackert, inget onödigt smällande. Under tiden och en liten stund till allmänt mingel. Sedan återstod bara ytterligare en dryg halvtimmes processionerande tillbaka till Santos Juanes. Men då gick vi hem. Några bilder från hamnen får avsluta - tribunen+bakgrund och floden med fiskebåtar och redskap:
13 april
Vaknade av dagens despertà, bomberna som sedan i lördags smälls av klockan åtta för att vi ska slippa sova alltför länge. Det gick att somna om. Uppstigning strax före nio. Ute regnade det sedan flera timmar, men bara lite. Allt detta var enligt prognoserna. Och bara elva grader. Som det skulle vara.
Besökte agenturen och överlämnade agenda och önskemål inför avslutningen av den här Culleraomgången. Sedan till turistbyrån. Klagade vänligt på informationen och fick då veta att processionen vi trodde oss ha missat hade blivit inställd på grund av vädret. OK, men något hade i alla fall hänt där igår, gatorna kan inte ha blivit nerlusade med löv utan omfattande mänsklig hjälp. Fick också veta att även dagens övningar skulle kunna bli inställda. Vädret, det lätta regnet.
Enligt programmet skulle något hända på två gator i den riktigt gamla delen av staden. Någonting med vaquillas, kvigor. Dit med bil. Lyckades parkera "bara" en halv kilometer från skådeplatsen. Gatorna var nästan avstängda och på en av dem kunde vi se detta:
Under läktaren höll man på att göra i ordning något. Fikamöjligheter? Det hade nu gått en halvtimme över utsatt starttid. Inga kvigor, ingen publik. Klev in genom det röda gallret och frågade när det hela skulle börja. Inget nu blev svaret. Vädret. Jag som trodde att kor var utomhus även om det regnade och nu var det inte ens duggregn.
Något skulle emellertid bli av media noche. Om det står det inget i programmet. Men det kanske stämmer ändå.
Fram mot sextiden var de där igen, tillbaka, alpseglarna. Den här gången var de betydligt flera minst tio. Jag höll på i mer än en timme med att försöka ta några bra kort så att man verkligen kan se att det är alpseglare. Det är inte lätt. Av närmre fyrtio kort har jag kastat alla utom ett. Ett stort problem är att det tar alltför lång tid från det att jag trycker för att ta ett kort och till dess att kortet faktiskt tas. Den begränsade zoomningen - 4X - ett annat. Det skulle vara jättekul med en "riktig" kamera. Men jag kunde tydligt se fåglarna. Många gånger flög de bara en liten bit ovanför mig och då såg jag det vita undertill. De är för övrigt väsentligt mörkare på ovansidan än torn- seglarna och en hel del större. Här kommer bästa bilden:
Vi hade sett en affisch om en konsert som troligen skulle var i Sants Joanskyrkan (Santos Juanes) men var inte riktigt säkra på vilken dag den skulle vara. Så vi gjorde en tur med bilen, fick bekräftat att konserten skulle vara i dag, såg sedan att inget mera tycktes ha hänt på kvigavdelningen och hann handla lite på Eroski.
Det blev konsertbesök. När vi kom var mässan nästan slut. Prästen talade om att det nu skulle bli konsert där och redan 21.33 började det. Musikgruppen heter Plectre, antagligen för att (nästan) alla spelar stränginstrument. Möjligen är alla i gruppen pensionärer men vi satt för långt ifrån för att kunna se ordentligt. Repertoaren var syn- nerligen blandad - Scott Joplin, Shostakovich, Fauré, Brahms, Piazolla och spanska tonsättare. De spelade bra, drog ner stormande applåder efter varje stycke. Det är fantastiskt med all denna musik i Cullera.
Jag gjorde en videoupptagning av Brahms Ungersk dans nr. 5 bara för skoj skull. Den går inte att lägga in här så det blir en vanlig bild tagen just när konserten var slut.
Vet inte om det blev något med kvigorna. Vi beslöt att ta det en annan dag, t.ex. i morgon.
Besökte agenturen och överlämnade agenda och önskemål inför avslutningen av den här Culleraomgången. Sedan till turistbyrån. Klagade vänligt på informationen och fick då veta att processionen vi trodde oss ha missat hade blivit inställd på grund av vädret. OK, men något hade i alla fall hänt där igår, gatorna kan inte ha blivit nerlusade med löv utan omfattande mänsklig hjälp. Fick också veta att även dagens övningar skulle kunna bli inställda. Vädret, det lätta regnet.
Enligt programmet skulle något hända på två gator i den riktigt gamla delen av staden. Någonting med vaquillas, kvigor. Dit med bil. Lyckades parkera "bara" en halv kilometer från skådeplatsen. Gatorna var nästan avstängda och på en av dem kunde vi se detta:
Under läktaren höll man på att göra i ordning något. Fikamöjligheter? Det hade nu gått en halvtimme över utsatt starttid. Inga kvigor, ingen publik. Klev in genom det röda gallret och frågade när det hela skulle börja. Inget nu blev svaret. Vädret. Jag som trodde att kor var utomhus även om det regnade och nu var det inte ens duggregn.
Något skulle emellertid bli av media noche. Om det står det inget i programmet. Men det kanske stämmer ändå.
Fram mot sextiden var de där igen, tillbaka, alpseglarna. Den här gången var de betydligt flera minst tio. Jag höll på i mer än en timme med att försöka ta några bra kort så att man verkligen kan se att det är alpseglare. Det är inte lätt. Av närmre fyrtio kort har jag kastat alla utom ett. Ett stort problem är att det tar alltför lång tid från det att jag trycker för att ta ett kort och till dess att kortet faktiskt tas. Den begränsade zoomningen - 4X - ett annat. Det skulle vara jättekul med en "riktig" kamera. Men jag kunde tydligt se fåglarna. Många gånger flög de bara en liten bit ovanför mig och då såg jag det vita undertill. De är för övrigt väsentligt mörkare på ovansidan än torn- seglarna och en hel del större. Här kommer bästa bilden:
Vi hade sett en affisch om en konsert som troligen skulle var i Sants Joanskyrkan (Santos Juanes) men var inte riktigt säkra på vilken dag den skulle vara. Så vi gjorde en tur med bilen, fick bekräftat att konserten skulle vara i dag, såg sedan att inget mera tycktes ha hänt på kvigavdelningen och hann handla lite på Eroski.
Det blev konsertbesök. När vi kom var mässan nästan slut. Prästen talade om att det nu skulle bli konsert där och redan 21.33 började det. Musikgruppen heter Plectre, antagligen för att (nästan) alla spelar stränginstrument. Möjligen är alla i gruppen pensionärer men vi satt för långt ifrån för att kunna se ordentligt. Repertoaren var syn- nerligen blandad - Scott Joplin, Shostakovich, Fauré, Brahms, Piazolla och spanska tonsättare. De spelade bra, drog ner stormande applåder efter varje stycke. Det är fantastiskt med all denna musik i Cullera.
Jag gjorde en videoupptagning av Brahms Ungersk dans nr. 5 bara för skoj skull. Den går inte att lägga in här så det blir en vanlig bild tagen just när konserten var slut.
Vet inte om det blev något med kvigorna. Vi beslöt att ta det en annan dag, t.ex. i morgon.
12 april
Väderleksprognoserna på teve - det finns många - visade regn i dag. Det kom strax före kl. nio på kvällen. Det har varit en varm dag med sol till efter kl. fem. Ändå inget strandbesök. I stället körde vi till Lidl för att bl.a. handla vårt tyska, mörka, fiberrika och goda bröd. Stängt. Stängt också på Aldi. Och på Eroski men det visste vi.
På vägen hem tog vi en omväg. Den visade sig bjuda på en överraskning. Rätt som det var såg vi en ansenlig mängd bilar parkerade på en normalt öde tomt. Sådant händer inte utan orsak och den - orsaken - skulle vi ta reda på så vi parkerade och såg direkt att det var mycket folk på andra sidan vägen. När vi kom fram dit såg vi detta:
Vi hade hamnat på en hästmarknad. Arbetshästarna visade upp sin styrka genom att ensamma eller tillsammans dra en vagn med last uppför en backe och en femtio-sextio meter i sand/grus. Tungt, mycket tungt.
Det fanns även andra aktiviteter eller nästan tvärtom:
Vi köpte ingen häst. Och sadlarna var inte av den typ Frida använder.
Men sedan köpte vi hem en paella, den med kräftor, räkor och annat havslevande. Det är ju festes mayores. Även för svenskar som kan vara rätt vilsna i det spanska firandet - som det skulle visa sig.
På kvällen skulle det bli ännu en procession. Enligt kommunens program kl. nio till centro histórico. Vi kom dit tio över. På vägen hade vi mött riktigt många människor som alltså gick från detta centrum. Vi undrade: Var de på väg till processionens startpunkt? På väg hem? Eller?
När vi var framme såg vi att det fanns gott om folk utanför kyrkan, på Dr. Alemanýgatan, på Plaza de España, överallt där vi räknat med att processionen skulle avslutas. Som vanligt gick de vanliga processionsdeltagarna hit och dit, satt på kaféer och rörde sig in i och ut ur kyrkan. Men vi såg också det här:
Varenda gata från kyrkan utom de mot saluhallen såg ut så här. Det började bli allt mer uppenbart att den där processionen radan hade varit. Fast vi ville inte riktigt ge upp hoppet även om flera indicier pekade i den rikt- ningen, t.ex. den figur som några funktionärer höll på att plocka ner och ta bort. Med tiden blev det också allt tunnare med folk där i centrum.
Men innan dess hade vi gått lite hit och dit, väntande. Också in i kyrkan. Jag ville inte fotografera där men hade jag gjort det skulle ni ha fått se en fyra-fem personer bred kö från mittgångens slut och fram till altaret. Kön rörde sig långsamt, fylldes på hela tiden och det hela hade pågått en bra stund innan vi gick dit. Det var nattvardsgång. De i kön var inte precis tystamen de var många, man pratade, log och tycktes på det hela taget ha det bra. Och de var i alla nattvardsaccepterade åldrar. Detta är inte Sverige.
Sedan gick vi hem. I morgon ska jag ha ett vänligt samtal med turistinformationen.
På vägen hem tog vi en omväg. Den visade sig bjuda på en överraskning. Rätt som det var såg vi en ansenlig mängd bilar parkerade på en normalt öde tomt. Sådant händer inte utan orsak och den - orsaken - skulle vi ta reda på så vi parkerade och såg direkt att det var mycket folk på andra sidan vägen. När vi kom fram dit såg vi detta:
Vi hade hamnat på en hästmarknad. Arbetshästarna visade upp sin styrka genom att ensamma eller tillsammans dra en vagn med last uppför en backe och en femtio-sextio meter i sand/grus. Tungt, mycket tungt.
Det fanns även andra aktiviteter eller nästan tvärtom:
Vi köpte ingen häst. Och sadlarna var inte av den typ Frida använder.
Men sedan köpte vi hem en paella, den med kräftor, räkor och annat havslevande. Det är ju festes mayores. Även för svenskar som kan vara rätt vilsna i det spanska firandet - som det skulle visa sig.
På kvällen skulle det bli ännu en procession. Enligt kommunens program kl. nio till centro histórico. Vi kom dit tio över. På vägen hade vi mött riktigt många människor som alltså gick från detta centrum. Vi undrade: Var de på väg till processionens startpunkt? På väg hem? Eller?
När vi var framme såg vi att det fanns gott om folk utanför kyrkan, på Dr. Alemanýgatan, på Plaza de España, överallt där vi räknat med att processionen skulle avslutas. Som vanligt gick de vanliga processionsdeltagarna hit och dit, satt på kaféer och rörde sig in i och ut ur kyrkan. Men vi såg också det här:
Varenda gata från kyrkan utom de mot saluhallen såg ut så här. Det började bli allt mer uppenbart att den där processionen radan hade varit. Fast vi ville inte riktigt ge upp hoppet även om flera indicier pekade i den rikt- ningen, t.ex. den figur som några funktionärer höll på att plocka ner och ta bort. Med tiden blev det också allt tunnare med folk där i centrum.
Men innan dess hade vi gått lite hit och dit, väntande. Också in i kyrkan. Jag ville inte fotografera där men hade jag gjort det skulle ni ha fått se en fyra-fem personer bred kö från mittgångens slut och fram till altaret. Kön rörde sig långsamt, fylldes på hela tiden och det hela hade pågått en bra stund innan vi gick dit. Det var nattvardsgång. De i kön var inte precis tystamen de var många, man pratade, log och tycktes på det hela taget ha det bra. Och de var i alla nattvardsaccepterade åldrar. Detta är inte Sverige.
Sedan gick vi hem. I morgon ska jag ha ett vänligt samtal med turistinformationen.
11 april
Gårdagen blev bara för mycket. Straffet i form av trötthet, övermättnad, kom i dag. Kom inte ut förrän strax före tio i kväll. Ingen fotografering. Vi struntade i alla begivenheter som Cullera bjöd på i dag: fisketävling, två olika auditioner, revy och varieté på kvällen. Sov länge i stället, läste, tittade på teve.
J.C. Oates bok Dödgrävarens dotter utläst. Jättebra. Ska läsa fler böcker av henne men har nu börjat på Ingrid Carlbergs Pillret.
I kväll fick vi besök av en av tjejerna på agenturen. Hon bor i huset. Nu ville hon visa oss den senaste elräkningen. Knappt 240 EURO. Betalar jag i morgon. Dessutom talade hon om för oss att lägenhetsägaren erbjöd oss att stanna ytterligare en månad. Lockande men omöjligt. Anneli har jobb som väntar och det skulle spräcka vår budget med åtskilliga tusenlappar. Men lockande. Maj månad är här helt klart en sommarmånad med svenska mått med en dygnsmedeltemperatur på arton grader.
Morgondagens program i festes mayores börjar redan 05.00 med något slags morgonrodnadsfirande, bekransning av Aurora, följt av fyrverkeri - vad annars? - och utomhusmässa. Det hoppar vi över. Längre har vi inte planerat.
Eftersom jag inte tagit några foton i dag lägger jag in några äldre bilder:
Flodens utlopp i havet. Bilden tagen från piren den andra december.
Bilden tagen en lätt mulen dag med solgenomsläpp från den slingriga vägen till toppen på Culleras bergsknalle. Datum: Den 23:e januari 2010.
Vår strand. Klockan är 19.35 den 17:e februari i år. Livräddartornet kommer att vara obemannat ytterligare en dryg månad.
J.C. Oates bok Dödgrävarens dotter utläst. Jättebra. Ska läsa fler böcker av henne men har nu börjat på Ingrid Carlbergs Pillret.
I kväll fick vi besök av en av tjejerna på agenturen. Hon bor i huset. Nu ville hon visa oss den senaste elräkningen. Knappt 240 EURO. Betalar jag i morgon. Dessutom talade hon om för oss att lägenhetsägaren erbjöd oss att stanna ytterligare en månad. Lockande men omöjligt. Anneli har jobb som väntar och det skulle spräcka vår budget med åtskilliga tusenlappar. Men lockande. Maj månad är här helt klart en sommarmånad med svenska mått med en dygnsmedeltemperatur på arton grader.
Morgondagens program i festes mayores börjar redan 05.00 med något slags morgonrodnadsfirande, bekransning av Aurora, följt av fyrverkeri - vad annars? - och utomhusmässa. Det hoppar vi över. Längre har vi inte planerat.
Eftersom jag inte tagit några foton i dag lägger jag in några äldre bilder:
Flodens utlopp i havet. Bilden tagen från piren den andra december.
Bilden tagen en lätt mulen dag med solgenomsläpp från den slingriga vägen till toppen på Culleras bergsknalle. Datum: Den 23:e januari 2010.
Vår strand. Klockan är 19.35 den 17:e februari i år. Livräddartornet kommer att vara obemannat ytterligare en dryg månad.
10 april
Vilken dag! Den började lugnt med en liten utflykt till Dosel, en av Culleras nordligaste stränder. Tämligen orörd, dyner - ganska ovanligt här där det verkar som om plana strandpromenader prioriteras -, bara två restauranger, som för övrigt båda såg ut att vara på väg att öppnas för första gången i år. Mest villor, bebyggelse bara ytterligare några hundra meter norrut, odlingar några hundra meter in mot land. En hel del folk på stranden, nästan vindstilla, varmt. Då - innan jag förstått vad som skulle hända senare - tänkte jag mig ett blomtema och lite andra funderingar. Det blir inte så men här kommer lite blommor.
Det finns många fler bilder som jag tänkte lögga in. Men nu över till kvällen.
Vi hade inte lyckats tyda informationen helt i presentationen av festes mayores. Vi hade förstått att det skulle handla om en processionen med kastellets jungfru. Vi trodde oss veta var den skulle sluta men inte var den skulle börja. Eftersom jungfrun var kastellets jungfru var det rimligt att processionen skulle börja vid kastellet. Men ändå. Kastellet ligger högt uppe på berget och närmsta vägen var en ganska brant och lång zickzakväg ner till
gamla stan, till saluhallen, el Mercado.
När vi var nästan framme vid saluhallen såg vi att hela zickzackvögen var upplyst inte bara av de vanliga lamporna utan också av en mängd kulörta lampor och att människor var på uppför. Processionen skulle alltså börja där, vid kastellet. Jag sökte upp vägen och började gå uppför. När processionen började var jag rejält varm. Jag hade inte hunnit ända upp och stannade i ett vinkelhörn. Där skulle jag kunna se allt och fotografera. Problemet med det senare var som vanligt alla lamporna i kombination med mörkret.
Processionen var enorm, mer än tusen pesoner. Musikgrupper omväxlande med folkdansgrupper, fallasgrupper, andra människor utstyrda i märkliga kläder, människor i vanliga kläder. Så småningom, nästan sist, kom jungfrun buren av ett tiotal män, som gick i den vaggande stil som är så utmärkande för sådana bärargrupper.
Processionen inleddes med några kraftiga bomber och med vissa mellanrum sköts flera bomber upp, en i varje omgång. Den enda vägen ner var processionens väg. Eftersom jag väntat in jungfrun var jag nästan sist. Efter några hundra meter kom vi in i den bebyggelse som klättrade uppför berget. Överallt fullt med åskådare som stod och satt längs vägen, på vägen och på de små tomterna, i fönstren. Dörrar in i vardagsrum var öppna, folk satt och stod även där. Hela tiden mycket ljud, trummor, skratt, prat; när jungfrun placerades på sitt bord applåder.
Så var det dags för det nästan obligatorika fyrverkeriet. Det var enormt, det största jag sett.
En halvtimme - kanske - senare började fas två. Jungfrun skulle till kyrkan Santos Juanes strax intill. Det visade sig att även det skulle ta sin tid. Olika dansgrupper, barn, vuxna visade upp sitt kunnande längs vägen till kyrkan, musikgrupper spelade, fallasgrupper gick. Så småningom, nästan sist, bars jungfrun, nu på en annan ställning full med lampor. Alla gick mycket, mycket långsamt, pauser under dansuppvisningarna. Allra sist kom Santa Cecilias Banda Symfonica och spelade mycket vackert.
Under fas två hann vi med att ta oss in på en bar längs processionsvägen och ta varsin kaffe - cortado och con leche - och titta lite på matchen Real Madrid-FC Barcelona. Barcelona ledde då med 2-0 och vann, som jag väntat.
Långt innan vi kom hem var det söndag. Vi hade varit ute länge och var hungriga och trötta.
Avslutningsvis några bilder från fas ett och fas två.
Det finns många fler bilder som jag tänkte lögga in. Men nu över till kvällen.
Vi hade inte lyckats tyda informationen helt i presentationen av festes mayores. Vi hade förstått att det skulle handla om en processionen med kastellets jungfru. Vi trodde oss veta var den skulle sluta men inte var den skulle börja. Eftersom jungfrun var kastellets jungfru var det rimligt att processionen skulle börja vid kastellet. Men ändå. Kastellet ligger högt uppe på berget och närmsta vägen var en ganska brant och lång zickzakväg ner till
gamla stan, till saluhallen, el Mercado.
När vi var nästan framme vid saluhallen såg vi att hela zickzackvögen var upplyst inte bara av de vanliga lamporna utan också av en mängd kulörta lampor och att människor var på uppför. Processionen skulle alltså börja där, vid kastellet. Jag sökte upp vägen och började gå uppför. När processionen började var jag rejält varm. Jag hade inte hunnit ända upp och stannade i ett vinkelhörn. Där skulle jag kunna se allt och fotografera. Problemet med det senare var som vanligt alla lamporna i kombination med mörkret.
Processionen var enorm, mer än tusen pesoner. Musikgrupper omväxlande med folkdansgrupper, fallasgrupper, andra människor utstyrda i märkliga kläder, människor i vanliga kläder. Så småningom, nästan sist, kom jungfrun buren av ett tiotal män, som gick i den vaggande stil som är så utmärkande för sådana bärargrupper.
Processionen inleddes med några kraftiga bomber och med vissa mellanrum sköts flera bomber upp, en i varje omgång. Den enda vägen ner var processionens väg. Eftersom jag väntat in jungfrun var jag nästan sist. Efter några hundra meter kom vi in i den bebyggelse som klättrade uppför berget. Överallt fullt med åskådare som stod och satt längs vägen, på vägen och på de små tomterna, i fönstren. Dörrar in i vardagsrum var öppna, folk satt och stod även där. Hela tiden mycket ljud, trummor, skratt, prat; när jungfrun placerades på sitt bord applåder.
Så var det dags för det nästan obligatorika fyrverkeriet. Det var enormt, det största jag sett.
En halvtimme - kanske - senare började fas två. Jungfrun skulle till kyrkan Santos Juanes strax intill. Det visade sig att även det skulle ta sin tid. Olika dansgrupper, barn, vuxna visade upp sitt kunnande längs vägen till kyrkan, musikgrupper spelade, fallasgrupper gick. Så småningom, nästan sist, bars jungfrun, nu på en annan ställning full med lampor. Alla gick mycket, mycket långsamt, pauser under dansuppvisningarna. Allra sist kom Santa Cecilias Banda Symfonica och spelade mycket vackert.
Under fas två hann vi med att ta oss in på en bar längs processionsvägen och ta varsin kaffe - cortado och con leche - och titta lite på matchen Real Madrid-FC Barcelona. Barcelona ledde då med 2-0 och vann, som jag väntat.
Långt innan vi kom hem var det söndag. Vi hade varit ute länge och var hungriga och trötta.
Avslutningsvis några bilder från fas ett och fas två.
9 april
Solig morgon och solig dag. Morgonkaffe på balkongen. Så småningom iväg till Gandia för att hämta bilen. Så här såg tåget ut i dag; det finns flera olika typer.
På vägen till bilfirman i Gandia hittade jag en stor gratisparkering nära centrum. Praktiskt. Bilen var klar så när som på en inte helt onödig tvätt man gjorde. Det utlovade priset stämde. Hem igen för lunch och fri tid.
Så här blev bilen när skavsåren tagits bort och en del helskärmslackeringar gjorts.
På kvällen fortsatte festes mayores, den här gången med cullerensiska danser som genomfördes i folkdräkter av människor i alla åldrar. Några bilder:
Så vitt jag uppfattade det spelade man samma musikstycke hela tiden medan de olika dansgrupperna - från yngre till äldre och till mera avancerade - dansade runt ett kvarter vid Plaza de España. Huvudinstrumenten var trummor - som vanligt (fallas, påsken) - och kastanjetter - som alla dansare hade. Dessutom hade varje musikantgrupp två-tre flöjter. Fler bilder:
Ingen aning om vad det är för slags flöjter.
Sista bilden för dagen. En del av publiken vid Plaza de España. (Andra fanns vid eller flyttade sig till olika ställen där danståget gick fram).
Culleras egen tevestation var där naturligtvis, filmade, intervjuade. Och fönstren i ett av kommunhusen kunde man se flera ledande politiker från olika partier och en del kommunala chefstjänstemän.
På vägen till bilfirman i Gandia hittade jag en stor gratisparkering nära centrum. Praktiskt. Bilen var klar så när som på en inte helt onödig tvätt man gjorde. Det utlovade priset stämde. Hem igen för lunch och fri tid.
Så här blev bilen när skavsåren tagits bort och en del helskärmslackeringar gjorts.
På kvällen fortsatte festes mayores, den här gången med cullerensiska danser som genomfördes i folkdräkter av människor i alla åldrar. Några bilder:
Så vitt jag uppfattade det spelade man samma musikstycke hela tiden medan de olika dansgrupperna - från yngre till äldre och till mera avancerade - dansade runt ett kvarter vid Plaza de España. Huvudinstrumenten var trummor - som vanligt (fallas, påsken) - och kastanjetter - som alla dansare hade. Dessutom hade varje musikantgrupp två-tre flöjter. Fler bilder:
Ingen aning om vad det är för slags flöjter.
Sista bilden för dagen. En del av publiken vid Plaza de España. (Andra fanns vid eller flyttade sig till olika ställen där danståget gick fram).
Culleras egen tevestation var där naturligtvis, filmade, intervjuade. Och fönstren i ett av kommunhusen kunde man se flera ledande politiker från olika partier och en del kommunala chefstjänstemän.
8 april
Det finns jättemånga spanska ostsorter. Gjorda av mjölk från kor, från får, från getter och från olika blandningar av allt detta. Det kunde vara bra. Men det är det inte. Inte för mig. Lagrad ost är curado. Men den smakar i allmänhet som vansinnigt olagrad dvs. korttidslagrad ost. Sen finns det semicurado, ännu mindre smakande. Självklart importerar man också ost. För turisterna. Man kan köpa mesig Havarti, Goudaost, Edamer och till och med Hushållsost. Den sista hör av någon märklig anledning till de dyrara, över hundra kronor kilot.
Jag har nu börjat fråga efter ost som är el mas fuerte, starkast, och den får jag väl. Den är godare än de andra, men inte särskilt stark med svenska mått mätt. Och den är dyr, runt 150 kronor kilot. Billigast är det jag kallar julost, den med ett rött skyddslager. Den mesigaste sorten kan man köpa för ca. 50 kronor kilot och den godare - god - för mellan sjuttio och nittio kronor kilot.
Sen är det formen och det skyddande lagret. Det senare verkar man satsa ordentligt på. Vi har inte lyckats räkna ut hur man kommer åt det ätbara utan att skära bort betydligt mer än skyddslagret. Dessutom är alla bitar, även hela ostar, så små att det är besvärligt att använda osthyveln. Så den ligger oanvänd sedan månader tillbaka. Det är förresten mycket trevligare att använda kniv.
Trösten är mögelosten. Det finns god, billig, tysk sådan. Och den franska Roquefortosten är betydligt billigare här än i Sverige. Och man måste inte äta (bara) ost. Serranoskinka är alldeles förträffligt, salami också. Om vi nu talar om t.ex. pålägg.
Nog om mat. Dagen har varit solig. Det kändes så varmt på balkongen att vi i dag, för första gången i år, inte bara klädde oss för stranden utan också gick dit. Med solstolar och beväpnade med böcker. Dessutom hade Anneli en tom vattenflaska med sig att hämta havsvatten i. Vi hann inte så långt innan vi upptäckte att det blåste lite mer än vi räknat med och att vinden inte var så varm. Dit ändå, och där placerade vi oss mycket nära vattnet, närmre än de flesta andra. Så småningom, när klockan gick mot ett och vi hade varit där mer än en timme började det kännas varmt inte bara när det inte blåste. Vattnet kändes emellertid kallare än för en vecka sedan men inte kallare än att det gick att buteljera utan mänskliga frysskador. Något längre eller djupare vadande blev det inte.
I dag inleddes de tio dagar långa festes mayores med att nöjesfältets attraktioner bara kostade en euro styck. Om det var anledningen till att nöjesfältet var tämligen packat med folk vet jag inte, men mycket folk var det.
Kolla den högra korgen i båtgungan. Det går nog inte att få in fler. Likadant såg det ut i den vänstra (inte med på bilden). Den mittersta, den till vänster på bilden, är nog inte så attraktiv för dem så vill känna maggropskittlingar.
Havet är givetvis mycket centralt i Cullera, förutsättningen för den turism som låter staden växa med flera gånger sin vinterstorlek under kanske fyra sommarmånader. Men det finns också annat vatten. Avlutar dagens blogg med ett par kvällsbilder från i dag.
Jag har nu börjat fråga efter ost som är el mas fuerte, starkast, och den får jag väl. Den är godare än de andra, men inte särskilt stark med svenska mått mätt. Och den är dyr, runt 150 kronor kilot. Billigast är det jag kallar julost, den med ett rött skyddslager. Den mesigaste sorten kan man köpa för ca. 50 kronor kilot och den godare - god - för mellan sjuttio och nittio kronor kilot.
Sen är det formen och det skyddande lagret. Det senare verkar man satsa ordentligt på. Vi har inte lyckats räkna ut hur man kommer åt det ätbara utan att skära bort betydligt mer än skyddslagret. Dessutom är alla bitar, även hela ostar, så små att det är besvärligt att använda osthyveln. Så den ligger oanvänd sedan månader tillbaka. Det är förresten mycket trevligare att använda kniv.
Trösten är mögelosten. Det finns god, billig, tysk sådan. Och den franska Roquefortosten är betydligt billigare här än i Sverige. Och man måste inte äta (bara) ost. Serranoskinka är alldeles förträffligt, salami också. Om vi nu talar om t.ex. pålägg.
Nog om mat. Dagen har varit solig. Det kändes så varmt på balkongen att vi i dag, för första gången i år, inte bara klädde oss för stranden utan också gick dit. Med solstolar och beväpnade med böcker. Dessutom hade Anneli en tom vattenflaska med sig att hämta havsvatten i. Vi hann inte så långt innan vi upptäckte att det blåste lite mer än vi räknat med och att vinden inte var så varm. Dit ändå, och där placerade vi oss mycket nära vattnet, närmre än de flesta andra. Så småningom, när klockan gick mot ett och vi hade varit där mer än en timme började det kännas varmt inte bara när det inte blåste. Vattnet kändes emellertid kallare än för en vecka sedan men inte kallare än att det gick att buteljera utan mänskliga frysskador. Något längre eller djupare vadande blev det inte.
I dag inleddes de tio dagar långa festes mayores med att nöjesfältets attraktioner bara kostade en euro styck. Om det var anledningen till att nöjesfältet var tämligen packat med folk vet jag inte, men mycket folk var det.
Kolla den högra korgen i båtgungan. Det går nog inte att få in fler. Likadant såg det ut i den vänstra (inte med på bilden). Den mittersta, den till vänster på bilden, är nog inte så attraktiv för dem så vill känna maggropskittlingar.
Havet är givetvis mycket centralt i Cullera, förutsättningen för den turism som låter staden växa med flera gånger sin vinterstorlek under kanske fyra sommarmånader. Men det finns också annat vatten. Avlutar dagens blogg med ett par kvällsbilder från i dag.
7 april
Sol mellan skyar i dag över Cullera på morgonen. Molnen började på allvar strax hitom över de närmsta bergen.
De stannade där nästan hela dagen. Runt tjugo grader åtskilliga timmar. Folk på stranden, några i havet utan att bada. Mellandag i väntan på festes mayores som börjar i morgon.
Fortsatt testning av vänsterfoten. Sju kilometer omväxlande gång och jogg. Det gick bra. Nästa gång är det dags att springa minst 70 procent av träningssträckan. Även om det fungerar då blir det nog svårt att bygga upp foten så mycket att det är värt att springa Göteborgsvarvet. Ett problem här är att beläggningen på strandpromenaden och trottoarerna är en hel del hårdare än asfalt. Det borde jag ha begripit tidigare. Nu försöker jag springa på gatorna i stället.
I huvudsak har jag annars ägnat dagen åt att få ordning på Firefox; den har bl.a. vägrat låta mig ladda upp bilder till den här bloggen. Problemen började för en knapp vecka sedan. För att få in bilder i bloggen har jag kunnat använda Netscape, men jag har också igår och i dag installerat SeaMonkey (Mozilla) och Flock. Alla dessa tre har utan att bråka laddat upp mina bilder. Slutsatsen jag drog var att de senaste Firefoxversionerna - 3.6.2 och 3.6.3 - måste bytas ut mot någon tidigare Firefoxversion.
Det tog lite tid innan jag hittade sidor som jag kunde ladda ner alternativa versioner från. Så småningom valde jag 3.0.18. Testade och det fungerade. Sedan uppdaterade Firefox utan att fråga mig om lov. Skulle det bli någon 3.6-version och ny cirkus? Det blev 3.0.19 och en varning och uppmaning: för gammal, uppgradera. Det struntar jag i tills vidare.
Nu ska jag lägga in första bilden. Den är tagen 19.22 från balkongen. Jag gillar ljuset vid bergen.
Dagens bildtema är träd och våren. Träd i parken mittemot balkongen. Dessvärre är jag nästan renons på kunskaper om träd. Jag brukar säga att jag kan känna igen granar, tallar och björkar men inte mer. Vid närmare eftertanke inser jag att jag måste lägga till enar och kanske lärkträd. Magert. Alltså har jag inte den blekaste aning om vad det är för träd på bilderna som kommer. Några kanske också växer i Sverige men om de är lövträd har de nog inte mer än knoppar, om ens det, än. Här kommer lite växtlighet:
Den sista trädbilden visar också den populäraste aktivitetsdetaljen i parken: bläckfisken. Den används av inte bara små barn - med eller utan hjälp av föräldrar/lärare - utan också av tonåringar. De senare gör olika typer av volter över bläckfiskens armar. De mindre klättrar och åker rutschkana. Bilden!
Dagens sista foto tog jag 19.35 mot Marenyet och Brosquil, de sydligaste delarna av Cullera. Det finns inte med här för trädens skull.
Nu är det redan torsdag. Det är stjärnklart och mycket tyst. Bara en irriterad (?) gräsand och havet hörs. Ljusen är släckta i nästan alla lägenheterna i husen mot stranden. TVE har tillfälligt (?) lämnat rapporteringen från en jättelik korruptionsskandal med en hel rad PP-politiker misstänkta. Förundersökningsprotokollet omfattar 50.000 sidor och ligger på nätet. God natt.
De stannade där nästan hela dagen. Runt tjugo grader åtskilliga timmar. Folk på stranden, några i havet utan att bada. Mellandag i väntan på festes mayores som börjar i morgon.
Fortsatt testning av vänsterfoten. Sju kilometer omväxlande gång och jogg. Det gick bra. Nästa gång är det dags att springa minst 70 procent av träningssträckan. Även om det fungerar då blir det nog svårt att bygga upp foten så mycket att det är värt att springa Göteborgsvarvet. Ett problem här är att beläggningen på strandpromenaden och trottoarerna är en hel del hårdare än asfalt. Det borde jag ha begripit tidigare. Nu försöker jag springa på gatorna i stället.
I huvudsak har jag annars ägnat dagen åt att få ordning på Firefox; den har bl.a. vägrat låta mig ladda upp bilder till den här bloggen. Problemen började för en knapp vecka sedan. För att få in bilder i bloggen har jag kunnat använda Netscape, men jag har också igår och i dag installerat SeaMonkey (Mozilla) och Flock. Alla dessa tre har utan att bråka laddat upp mina bilder. Slutsatsen jag drog var att de senaste Firefoxversionerna - 3.6.2 och 3.6.3 - måste bytas ut mot någon tidigare Firefoxversion.
Det tog lite tid innan jag hittade sidor som jag kunde ladda ner alternativa versioner från. Så småningom valde jag 3.0.18. Testade och det fungerade. Sedan uppdaterade Firefox utan att fråga mig om lov. Skulle det bli någon 3.6-version och ny cirkus? Det blev 3.0.19 och en varning och uppmaning: för gammal, uppgradera. Det struntar jag i tills vidare.
Nu ska jag lägga in första bilden. Den är tagen 19.22 från balkongen. Jag gillar ljuset vid bergen.
Dagens bildtema är träd och våren. Träd i parken mittemot balkongen. Dessvärre är jag nästan renons på kunskaper om träd. Jag brukar säga att jag kan känna igen granar, tallar och björkar men inte mer. Vid närmare eftertanke inser jag att jag måste lägga till enar och kanske lärkträd. Magert. Alltså har jag inte den blekaste aning om vad det är för träd på bilderna som kommer. Några kanske också växer i Sverige men om de är lövträd har de nog inte mer än knoppar, om ens det, än. Här kommer lite växtlighet:
Den sista trädbilden visar också den populäraste aktivitetsdetaljen i parken: bläckfisken. Den används av inte bara små barn - med eller utan hjälp av föräldrar/lärare - utan också av tonåringar. De senare gör olika typer av volter över bläckfiskens armar. De mindre klättrar och åker rutschkana. Bilden!
Dagens sista foto tog jag 19.35 mot Marenyet och Brosquil, de sydligaste delarna av Cullera. Det finns inte med här för trädens skull.
Nu är det redan torsdag. Det är stjärnklart och mycket tyst. Bara en irriterad (?) gräsand och havet hörs. Ljusen är släckta i nästan alla lägenheterna i husen mot stranden. TVE har tillfälligt (?) lämnat rapporteringen från en jättelik korruptionsskandal med en hel rad PP-politiker misstänkta. Förundersökningsprotokollet omfattar 50.000 sidor och ligger på nätet. God natt.
5-6 april
Annandag påsk, lunes de Pascua på spanska, var/är fri från religiösa begivenheter. Inga processioner, ingenting mer än de vanliga mässorna. Vår dag var en särskild aktivitetsdag, sista dagen med bil till på fredag. Allt som måste köpas på mer än gångavstånd inhandlades. Eroski, Lidl fick sina besök. Ingen ledig parkering på nära håll efter det men på kvällen hade hemresorna kommit igång ordentligt. Flyttning av bilen till standardplatsen. Började läsa Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter. Försök att komma tidigt i säng med tanke på tisdagens agenda. Gick inte så bra.
Tisdagen började mulen, låga, tjocka moln som dolde de översta delarna till och med på de inte alltför höga bergen på nära håll. Lite blåsigt, inte kallt. Tyst ute vid niotiden. Det märks att Cullera tillfälligt återgått till före-påsken-läge. Tidig uppstigning för färd till Gandia där vi av en slump för några veckor sedan hade upptäckt en alldeles ny Mazda-handlare. Vi kom till de bokade reparationerna före klockan elva; i Sverige hade man nog velat ha bilen åtskilliga timmar tidigare. Verkstaden skjutsade till stationen och vår första tågresa i Spanien blev äntligen av. Stationen här är underjordisk, tågvagnarna inte stora, intrycket av tunnelbana är starkt.
Ganska mycket resande var det redan från början och vår vagn var i det närmaste fullsatt när vi steg av. Nästa foto visar inte passagerarmängden men den förtjänar ändå sin plats, inte bara för att den ger en bild av miljön på det här tåget.
Så roligt kan det vara att åka tåg i Spanien. Och det är billigt. Sträckan Gandia-Cullera, ca. 25 kilometer, kostar utan rabatter tjugo kronor, hör ni det SJ och konkurrenter. Från Gandia kan man ta sig med kusttåg ända till Frankrike, även om man nog måste byta tåg någon gång. Och åker man buss/bil till Dénia, knappt fyra mil från Gandia, kan man åka med ett kusttåg till Alicante, på en järnväg som delvis slingrar sig längs och på bergsslutt- ningar med, tror jag, hisnande utsikter.
Buss från tåg-/busstationen i Cullera hem med Culleras enda busslinje. I Sverige skulle antagligen en tätort med drygt 27.000 invånare som minimum och under semestertider säkerligen en bra bit över 100.000 behöva flera linjer. Men Culleras topografi begränsar busslinjebehovet till en lnje: stationen-Faro-stationen.
Siesta. Lite mat, vila, läsning. Senare en längre gångtur på strandpromenaden norrut och sedan tillbaka längs bussvägen. Strandpromenaden fattig på folk, likadant stranden. Men trots den inte särskilt närvarande solen kan man utnyttja stranden. Någon sprang barfota i vattenbrynet, en annan satt och cyklade på en av kommunens tränoingsmaskiner, barn - skollov - i klätterställningarna, givetvis ätande och drickande människor på de serve- ringar som var öppna. Och man kan göra så här:
Ljuden från havet, de enstaka fiskebåtarna, en och annan motionär och promenadör som passerar, och en god bok och/eller bara tid för eftertankar, omtankar.
Och så här:
Det är inte bara i Frankrike Boule är en stor aktivitet. Fast i Spanien heter det petanca.
På vägen hem lättade molnen och det blev riktigt varmt. Fel klädd för detta men jackor kan knäppas upp eller tas av.
På kvällen teve. Den andra - eller första - religionen. Fotboll, Barcelona-Arsenal. Troligen ser man matcherna bättre på teve, men det det skulle ändå vara en upplevelse att vara bland publiken. Matchen slutade 4-1 till Barcelona, Messi gjorde fyra mål i rad, ett äkta hat trick med marginal.
Här handlade det inte om långa bollar på Bengt. Den tekniska skickligheten möjliggjorde en bollkontroll som i sin tur i kombination med taktiska dispositioner ledde till ett överlägset bollinnehav. Har man dessutom sådana spelare som Messi och Ibrahimovic (skadad idag) som kan göra (många) mål vinner man ofta. Detta är sådan fotboll jag tycker om att se. Och någon gång ska jag nog se den i verkligheten.
Tisdagen började mulen, låga, tjocka moln som dolde de översta delarna till och med på de inte alltför höga bergen på nära håll. Lite blåsigt, inte kallt. Tyst ute vid niotiden. Det märks att Cullera tillfälligt återgått till före-påsken-läge. Tidig uppstigning för färd till Gandia där vi av en slump för några veckor sedan hade upptäckt en alldeles ny Mazda-handlare. Vi kom till de bokade reparationerna före klockan elva; i Sverige hade man nog velat ha bilen åtskilliga timmar tidigare. Verkstaden skjutsade till stationen och vår första tågresa i Spanien blev äntligen av. Stationen här är underjordisk, tågvagnarna inte stora, intrycket av tunnelbana är starkt.
Ganska mycket resande var det redan från början och vår vagn var i det närmaste fullsatt när vi steg av. Nästa foto visar inte passagerarmängden men den förtjänar ändå sin plats, inte bara för att den ger en bild av miljön på det här tåget.
Så roligt kan det vara att åka tåg i Spanien. Och det är billigt. Sträckan Gandia-Cullera, ca. 25 kilometer, kostar utan rabatter tjugo kronor, hör ni det SJ och konkurrenter. Från Gandia kan man ta sig med kusttåg ända till Frankrike, även om man nog måste byta tåg någon gång. Och åker man buss/bil till Dénia, knappt fyra mil från Gandia, kan man åka med ett kusttåg till Alicante, på en järnväg som delvis slingrar sig längs och på bergsslutt- ningar med, tror jag, hisnande utsikter.
Buss från tåg-/busstationen i Cullera hem med Culleras enda busslinje. I Sverige skulle antagligen en tätort med drygt 27.000 invånare som minimum och under semestertider säkerligen en bra bit över 100.000 behöva flera linjer. Men Culleras topografi begränsar busslinjebehovet till en lnje: stationen-Faro-stationen.
Siesta. Lite mat, vila, läsning. Senare en längre gångtur på strandpromenaden norrut och sedan tillbaka längs bussvägen. Strandpromenaden fattig på folk, likadant stranden. Men trots den inte särskilt närvarande solen kan man utnyttja stranden. Någon sprang barfota i vattenbrynet, en annan satt och cyklade på en av kommunens tränoingsmaskiner, barn - skollov - i klätterställningarna, givetvis ätande och drickande människor på de serve- ringar som var öppna. Och man kan göra så här:
Ljuden från havet, de enstaka fiskebåtarna, en och annan motionär och promenadör som passerar, och en god bok och/eller bara tid för eftertankar, omtankar.
Och så här:
Det är inte bara i Frankrike Boule är en stor aktivitet. Fast i Spanien heter det petanca.
På vägen hem lättade molnen och det blev riktigt varmt. Fel klädd för detta men jackor kan knäppas upp eller tas av.
På kvällen teve. Den andra - eller första - religionen. Fotboll, Barcelona-Arsenal. Troligen ser man matcherna bättre på teve, men det det skulle ändå vara en upplevelse att vara bland publiken. Matchen slutade 4-1 till Barcelona, Messi gjorde fyra mål i rad, ett äkta hat trick med marginal.
Här handlade det inte om långa bollar på Bengt. Den tekniska skickligheten möjliggjorde en bollkontroll som i sin tur i kombination med taktiska dispositioner ledde till ett överlägset bollinnehav. Har man dessutom sådana spelare som Messi och Ibrahimovic (skadad idag) som kan göra (många) mål vinner man ofta. Detta är sådan fotboll jag tycker om att se. Och någon gång ska jag nog se den i verkligheten.
4 april
I dag skulle man fira mötet mellan jungfru Maria och Jesus efter att Jesus återuppstått. Det hela skulle börja redan klockan åtta så det blev att gå upp mycket, mycket tidigare än vanligt. För min del betydde det kvart över sju. Några minuter i åtta gick jag hemifrån och kom givetvis inte till platsen förrän lite efter åtta. För första gången passade man på att hålla tiden. Det förstod jag redan på vägen eftersom jag först hörde trummorna och sedan såg de sista i den lilla procession som utgick från kyrkan Santos Juanes.
Fram till Plaza de España kom jag alltså senare än de medverkande men när jag kom dit var det ett litet uppehåll i de ordnande aktiviteterna.
I dag fanns det tre olika musikergrupper. Till var och en av dem var särskilt klädda processionsdeltagare knutna, i dag utan de huvudbonader de haft tidigare och som täckte hela ansiktet med undantag av två hål för ögonen.
Jag hade inte en aning om vad som skulle hända; hur kunde ett möte mellan Jesus och hans mamma gestaltas i Cullera åe 2010? Svaret kom tio över åtta. Då kördes två statyer fram högst upp på Plaza de España.
När statyerna var framkörda brast deltagare och åskådare ut i omfattande applåder. Så blev det lugnt några minuter, inget organiserat hände, allt var spontant, privat. Stämningen var ganska olik de tidigare påskdagarna. Alla (?) verkade glada, leenden. skratt. Och det är ju rimligt utifrån den kristna tron.
Så, efter kanske en kvart, började en annan aktivitet, planerad, men snart tämligen vild: godiskastning. Den ena gruppen kastade på den andra, yngre på äldre, pojkar på flickor. En och annan kastade så våldsamt att en del andra såg lite rädda ut. Men allas ögon tycktes klara sig.
Nästa steg var miniprocessioner av de tre grupperna - egentligen sex men musikgrupperna var den ordnande faktorn - till Calle Dr. Alemaný. Där var ett fyrverkeri förberett, om fyrverkeri nu är rätt ord för något som till minst 90 procent bestär av smällare/bomber. Vi hann för övrigt dricka kaffe på ett fik innan smällandet började. Vi var inte ensamma på caféet.
Det var högljutt som vanligt, inte minst bidrog 5-6 inte påskdagsfirande damer vid ett bord intill vårt till det. Trångt var det också och intressant kanske för en ordningsam svensk är att musikerna inte alla drack kaffe.
Så bröt smällandet ut. Det var uppbyggt som vanligt, lät som vanligt - alldeles för mycket - och det såg ut som vanligt, både för och strax efter. Lite senare efter, bara lite, var det nog - som vanligt det också - välstädat.
Efter los fuegos artificiales (fyrverkeriet) återstod det för de medverkande bara att ta sig till sina respektive kyrkor och ställa tillbaka statyerna. Det innebar nya processioner, trummande, blåsande. Vi hann fatt den grupp som hörde till Santa Ana just som de kommit dit. Deras staty strax innan den skulle bäras in i kyrkan får vara med på dagens sista bild.
Så var påskfirandet nästan slut för den här gången. Det som återstod var Misa solemne, den högtidliga mässan.
Ett så tidigt uppvaknande som vårt tar ut sin rätt. Lyckligtvis löser man sådant genom siestan. Den bröt jag för göra ett nytt test av badvattentempen. Shorts, sandaler och iväg. Målet var att gå så långt ut att vattnet nådde över knäna. Den här gången lyckades det. Värmen kommer, om än sakta, även till badvattnet.
Lite senare körde vi till Tavernes och Xeraco, de två närmaste samhällena söderut. Vi har varit där tidigare, många gånger i Tavernes, en gång i Xeraco. I Tavernes har en bråkdel av barerna varit öppna och i stort sett inte något annat, i Xeraco verkade det stendött när vi var där. Men det var då. Påsken är en jättehögtid, en enorm fritidsmöjlighet. Och det är alldeles uppenbart att spanjorerna tar vara på den. Båda de här samhällena sjöd den här gången av liv, människor på promenader, människor på barerna, nöjesfält - visserligen små - en marknad i Tavernes, fullt med parkerade bilar överallt. Det var lärorikt att se.
Svårt att hitta parkeringsplats när vi kom hem men nu i kväll är det inga problem. Många har redan återvänt till sina vinterhem, men långtifrån alla. Hissarna går fortfarande med en frekvens betydligt högre än före den här veckan. Och det talas fortfarande både franska och tyska i huset. Inte bara spanjorer firar påsken rejält och i Spanien.
Fram till Plaza de España kom jag alltså senare än de medverkande men när jag kom dit var det ett litet uppehåll i de ordnande aktiviteterna.
I dag fanns det tre olika musikergrupper. Till var och en av dem var särskilt klädda processionsdeltagare knutna, i dag utan de huvudbonader de haft tidigare och som täckte hela ansiktet med undantag av två hål för ögonen.
Jag hade inte en aning om vad som skulle hända; hur kunde ett möte mellan Jesus och hans mamma gestaltas i Cullera åe 2010? Svaret kom tio över åtta. Då kördes två statyer fram högst upp på Plaza de España.
När statyerna var framkörda brast deltagare och åskådare ut i omfattande applåder. Så blev det lugnt några minuter, inget organiserat hände, allt var spontant, privat. Stämningen var ganska olik de tidigare påskdagarna. Alla (?) verkade glada, leenden. skratt. Och det är ju rimligt utifrån den kristna tron.
Så, efter kanske en kvart, började en annan aktivitet, planerad, men snart tämligen vild: godiskastning. Den ena gruppen kastade på den andra, yngre på äldre, pojkar på flickor. En och annan kastade så våldsamt att en del andra såg lite rädda ut. Men allas ögon tycktes klara sig.
Nästa steg var miniprocessioner av de tre grupperna - egentligen sex men musikgrupperna var den ordnande faktorn - till Calle Dr. Alemaný. Där var ett fyrverkeri förberett, om fyrverkeri nu är rätt ord för något som till minst 90 procent bestär av smällare/bomber. Vi hann för övrigt dricka kaffe på ett fik innan smällandet började. Vi var inte ensamma på caféet.
Det var högljutt som vanligt, inte minst bidrog 5-6 inte påskdagsfirande damer vid ett bord intill vårt till det. Trångt var det också och intressant kanske för en ordningsam svensk är att musikerna inte alla drack kaffe.
Så bröt smällandet ut. Det var uppbyggt som vanligt, lät som vanligt - alldeles för mycket - och det såg ut som vanligt, både för och strax efter. Lite senare efter, bara lite, var det nog - som vanligt det också - välstädat.
Efter los fuegos artificiales (fyrverkeriet) återstod det för de medverkande bara att ta sig till sina respektive kyrkor och ställa tillbaka statyerna. Det innebar nya processioner, trummande, blåsande. Vi hann fatt den grupp som hörde till Santa Ana just som de kommit dit. Deras staty strax innan den skulle bäras in i kyrkan får vara med på dagens sista bild.
Så var påskfirandet nästan slut för den här gången. Det som återstod var Misa solemne, den högtidliga mässan.
Ett så tidigt uppvaknande som vårt tar ut sin rätt. Lyckligtvis löser man sådant genom siestan. Den bröt jag för göra ett nytt test av badvattentempen. Shorts, sandaler och iväg. Målet var att gå så långt ut att vattnet nådde över knäna. Den här gången lyckades det. Värmen kommer, om än sakta, även till badvattnet.
Lite senare körde vi till Tavernes och Xeraco, de två närmaste samhällena söderut. Vi har varit där tidigare, många gånger i Tavernes, en gång i Xeraco. I Tavernes har en bråkdel av barerna varit öppna och i stort sett inte något annat, i Xeraco verkade det stendött när vi var där. Men det var då. Påsken är en jättehögtid, en enorm fritidsmöjlighet. Och det är alldeles uppenbart att spanjorerna tar vara på den. Båda de här samhällena sjöd den här gången av liv, människor på promenader, människor på barerna, nöjesfält - visserligen små - en marknad i Tavernes, fullt med parkerade bilar överallt. Det var lärorikt att se.
Svårt att hitta parkeringsplats när vi kom hem men nu i kväll är det inga problem. Många har redan återvänt till sina vinterhem, men långtifrån alla. Hissarna går fortfarande med en frekvens betydligt högre än före den här veckan. Och det talas fortfarande både franska och tyska i huset. Inte bara spanjorer firar påsken rejält och i Spanien.
3 april
Lugn dag, hyggligt varmt, mycket folk igen på stranden som egentligen är flera, med olika namn. Läst en del, bråkat med Firefox som inte låtit bloggen fungera tillräckligt bra. Uppdaterat, installerat version 3.6.3. Också installerat SeaMonkey, en annan Mozillabrowser om nu Firefox inte skulle "bättra sig". Testet kommer när jag ska lägga in den första bilden.
På kvällen en tur på strandpromenaden. Massor med folk.
Senegaleserna som säljer väskor, klockor, kläder, solglasögon mm. hör till strandpromenadens rekvisita. Det gör däremot inte de bolivianer (?) som finns på nästa bild.
De fanns där en bra stund före lunchdags och nu också på kvällen. Har de haft tid att äta? Riktigt bra spelade de i alla fall.
Många barer/restauranger har ett antal teveapparater och de flesta sätter upp anslag om vilken/vilka match/er de kommer att sända. I kväll spelade både Barcelona och Real Madrid och det märktes. En stor del av turisterna här i Cullera sägs komma från Madrid men antagligen ännu fler från Valencia - som tycks hålla på Barcelona eller bara vara mot Madrid - så intresset för tevesändningarna är givet, stort. En bild från en av strandrestaurangerna:
Hela dagen har bilar åkt in och ut på parkeringen bakom vårt hus, in för att leta plats, ut för att det inte fanns någon. Smockfullt sedan tidigt i dag. Det har hela dagen fortsatt att komma folk. I kväll lyser det i mer än dubbelt så många lägenheter i våra kontrollhus som igår och då var det rekord för i år. Undrar hur många som kommer för att ta del av/delta i (den religiösa) avslutningen av den heliga veckan? Den ska börja redan klockan åtta på morgonen vid Plaza España. Det blir alltså tidig uppgång för oss.
Hur ser det ut här på måndag?
Två kvällsbilder till och så slut för i dag:
På kvällen en tur på strandpromenaden. Massor med folk.
Senegaleserna som säljer väskor, klockor, kläder, solglasögon mm. hör till strandpromenadens rekvisita. Det gör däremot inte de bolivianer (?) som finns på nästa bild.
De fanns där en bra stund före lunchdags och nu också på kvällen. Har de haft tid att äta? Riktigt bra spelade de i alla fall.
Många barer/restauranger har ett antal teveapparater och de flesta sätter upp anslag om vilken/vilka match/er de kommer att sända. I kväll spelade både Barcelona och Real Madrid och det märktes. En stor del av turisterna här i Cullera sägs komma från Madrid men antagligen ännu fler från Valencia - som tycks hålla på Barcelona eller bara vara mot Madrid - så intresset för tevesändningarna är givet, stort. En bild från en av strandrestaurangerna:
Hela dagen har bilar åkt in och ut på parkeringen bakom vårt hus, in för att leta plats, ut för att det inte fanns någon. Smockfullt sedan tidigt i dag. Det har hela dagen fortsatt att komma folk. I kväll lyser det i mer än dubbelt så många lägenheter i våra kontrollhus som igår och då var det rekord för i år. Undrar hur många som kommer för att ta del av/delta i (den religiösa) avslutningen av den heliga veckan? Den ska börja redan klockan åtta på morgonen vid Plaza España. Det blir alltså tidig uppgång för oss.
Hur ser det ut här på måndag?
Två kvällsbilder till och så slut för i dag:
2 april
Helgdag heter på spanska/kastilianska fiesta och dia festivo. Då blir det inte så konstigt om restaurangerna går på högvarv och att så gott som alla affärer har öppet.
Och visst har det varit fest här i dag. Inte minst på stranden, på strandpromenaden och på restauranger/barer. Titta bara:
För mig var det första dagen med shorts, kortärmat och sandaler, allt i huvudsak motiverat av att jag ville kolla hur varmt/kallt det var i vattnet. Det var alldeles för kallt. Jag gjorde ett par försök att vada ut till knäna men vände. Det blev i stället varsin kaffe på den italienska glassbaren.
Bilen fick vila igen. Parkeringseländet ökade successivt under dagen. På det vi kallar brännbollsfältet, som före i dag inte haft en enda parkerad bil stod det 12.20 7-8 bilar och 13.45 över 70.
På kvällen skulle den stora långfredagsprocessionen äga rum, enligt turistwebben klockan 21. Vid det här laget hade kommit för tidigt - ibland kraftigt för tidigt - tillräckligt många gånger för att inte komma till startplatsen, kyrkan Santos Juanes, förrän lite efter 21. Nästan hela vägen dit gick vi i en tät ström av människor, nästan alla på väg till samma evenemang men, som det skulle visa sig, till lika olika platser. En procession kan man givetvis betitta från olika utkikspunkter. Vi hade knappast en aning om vilka. Så vi valde inledningsvis just startplatsen. Där var det som det brukade vara. De som skulle medverka befann sig med inte alltför många undantag lite här och där i närheten men inte uppställda för avfärd. Och det var mycket folk överallt. Vi försökte räkna ut färdvägen utan att ha särskilt rätt. Men processionen var maffig. Överallt där den drog fram var det trångt; åskådarna stod och satt - i det senare fallet på egna stolar som bildade provisoriska läktare längs gatorna.
Efter starten - närmre en halvtimme efter angiven tid - sökte vi upp en plats där vi skulle kunna se så mycket vi ville. Vi fick vänta ett bra tag innan den första gruppen nådde dit; man går inte fort i dessa processioner, tempo och sätt att gå är en del av ritualen. Massor med trummor och i vissa grupper också blåsare. Att säga att det var öronbedövande är kanske att ta i men tinnitusrisken var uppenbar. Sista gruppen passerade oss närmre en och en halv timme efter den första - ett mått på storleken. Jag tog massor med kort men starka gatlampor och lampor i själva processionen gjorde att fotona knappast går till historien som bra foton. Lägger ändå in några för att ge en bild av det hela:
Mellan alla statyer - på vagnar eller i ett fall en staty buren av många - människor i långa kläden i färger som representerar de olika broderskapen - sex stycken i Cullera - eller de olika kyrkorna, och i huvudbonader à la Ku Klux Klan.
En sista bild för dagen, tagen på ett ljusvänligare ställe. Killarna som drog den här vagnen kände sig nog vid det här laget färdiga för dagen, rökte (inte alla) och pratade.
Och visst har det varit fest här i dag. Inte minst på stranden, på strandpromenaden och på restauranger/barer. Titta bara:
För mig var det första dagen med shorts, kortärmat och sandaler, allt i huvudsak motiverat av att jag ville kolla hur varmt/kallt det var i vattnet. Det var alldeles för kallt. Jag gjorde ett par försök att vada ut till knäna men vände. Det blev i stället varsin kaffe på den italienska glassbaren.
Bilen fick vila igen. Parkeringseländet ökade successivt under dagen. På det vi kallar brännbollsfältet, som före i dag inte haft en enda parkerad bil stod det 12.20 7-8 bilar och 13.45 över 70.
På kvällen skulle den stora långfredagsprocessionen äga rum, enligt turistwebben klockan 21. Vid det här laget hade kommit för tidigt - ibland kraftigt för tidigt - tillräckligt många gånger för att inte komma till startplatsen, kyrkan Santos Juanes, förrän lite efter 21. Nästan hela vägen dit gick vi i en tät ström av människor, nästan alla på väg till samma evenemang men, som det skulle visa sig, till lika olika platser. En procession kan man givetvis betitta från olika utkikspunkter. Vi hade knappast en aning om vilka. Så vi valde inledningsvis just startplatsen. Där var det som det brukade vara. De som skulle medverka befann sig med inte alltför många undantag lite här och där i närheten men inte uppställda för avfärd. Och det var mycket folk överallt. Vi försökte räkna ut färdvägen utan att ha särskilt rätt. Men processionen var maffig. Överallt där den drog fram var det trångt; åskådarna stod och satt - i det senare fallet på egna stolar som bildade provisoriska läktare längs gatorna.
Efter starten - närmre en halvtimme efter angiven tid - sökte vi upp en plats där vi skulle kunna se så mycket vi ville. Vi fick vänta ett bra tag innan den första gruppen nådde dit; man går inte fort i dessa processioner, tempo och sätt att gå är en del av ritualen. Massor med trummor och i vissa grupper också blåsare. Att säga att det var öronbedövande är kanske att ta i men tinnitusrisken var uppenbar. Sista gruppen passerade oss närmre en och en halv timme efter den första - ett mått på storleken. Jag tog massor med kort men starka gatlampor och lampor i själva processionen gjorde att fotona knappast går till historien som bra foton. Lägger ändå in några för att ge en bild av det hela:
Mellan alla statyer - på vagnar eller i ett fall en staty buren av många - människor i långa kläden i färger som representerar de olika broderskapen - sex stycken i Cullera - eller de olika kyrkorna, och i huvudbonader à la Ku Klux Klan.
En sista bild för dagen, tagen på ett ljusvänligare ställe. Killarna som drog den här vagnen kände sig nog vid det här laget färdiga för dagen, rökte (inte alla) och pratade.
1 april
Vi körde ingenstans i dag. Inte till Tavernes eller ens till någon längre bort liggande mercado. Vi vågade inte. Skälet framgår av följande:
Så gott som hela året har det - med undantag för helger - bara funnits 10-15 bilar här. Nu är den nästan full. Bilförare har kört genom parkeringen och letat efter platser hela dagen. Många har gett upp. Vi har vår bil där. Och vi har inga planer på att bli platslösa. Det är lika illa eller ännu värre på gatan på framsidan av huset. Dessutom har vi gråsparvarna där.
Dagens/veckans teman är turism och påsk. Påsken som möjlighet till turism även för de sekulära. Mängd som måttstock. Några bilder till:
Så här mycket folk har det inte varit sedan början/mitten av september. Jag har heller inte sett så många och så nytvättade taxibilar sedan dess. Fordonen på nästa bild har vilat sig i månader:
Nu är de igång. Fast jag såg inte så många passagerare.
Nästa bild i kombination med TVE:s information om vattentemperaturen här - 15-17 grader redan - ger en aning om vilken årstid som närmar sig:
Berättelserna i nya testamentet om skärtorsdagen - om Jesus sista måltid med lärjungarna, om hans kväll i Getsemane med bönen om att slippa sitt öde och slutligen om romarnas gripande av honom efter att Judas Iskariot pekat ut honom - har varit teman i de olika kyrkorna i staden under dagen och kvällen. Mässor har hållits på temat den sista måltiden och processioner genomförts där långfredagens huvudhändelse speglas med bilder och till ackompanjemang av bara/nästan bara enstaka trummor.
Så såg den formella, rituella delen ut. Men den rituellt allvarliga ramen sprängdes under processionerna av dem som deltog, av små barn som inte hela tiden lyckades gå i takt på det avsedda, långsamma viset, av vuxna som ibland såg bekanta, släppte fram leenden och sa några ord. en allvaret fanns där, tydligt, tungt hos många.
Intressantast var kanske skeendena före och efter. Musiker och andra deltagare på kaféer, musiker som spelade snuttar av helt annan musik än den som hör till processionen, präster och andra som rökte, andra deltagare som inte bara drack kaffe. Spring ut ur och in i kyrkan. En brokig, mänsklig, sympatisk bild - i mitt tycke. Det finns mycket mer att säga om kyrkan och människorna men det får bli en annan gång. Avslutande bilder:
Så gott som hela året har det - med undantag för helger - bara funnits 10-15 bilar här. Nu är den nästan full. Bilförare har kört genom parkeringen och letat efter platser hela dagen. Många har gett upp. Vi har vår bil där. Och vi har inga planer på att bli platslösa. Det är lika illa eller ännu värre på gatan på framsidan av huset. Dessutom har vi gråsparvarna där.
Dagens/veckans teman är turism och påsk. Påsken som möjlighet till turism även för de sekulära. Mängd som måttstock. Några bilder till:
Så här mycket folk har det inte varit sedan början/mitten av september. Jag har heller inte sett så många och så nytvättade taxibilar sedan dess. Fordonen på nästa bild har vilat sig i månader:
Nu är de igång. Fast jag såg inte så många passagerare.Nästa bild i kombination med TVE:s information om vattentemperaturen här - 15-17 grader redan - ger en aning om vilken årstid som närmar sig:
Berättelserna i nya testamentet om skärtorsdagen - om Jesus sista måltid med lärjungarna, om hans kväll i Getsemane med bönen om att slippa sitt öde och slutligen om romarnas gripande av honom efter att Judas Iskariot pekat ut honom - har varit teman i de olika kyrkorna i staden under dagen och kvällen. Mässor har hållits på temat den sista måltiden och processioner genomförts där långfredagens huvudhändelse speglas med bilder och till ackompanjemang av bara/nästan bara enstaka trummor.
Så såg den formella, rituella delen ut. Men den rituellt allvarliga ramen sprängdes under processionerna av dem som deltog, av små barn som inte hela tiden lyckades gå i takt på det avsedda, långsamma viset, av vuxna som ibland såg bekanta, släppte fram leenden och sa några ord. en allvaret fanns där, tydligt, tungt hos många.
Intressantast var kanske skeendena före och efter. Musiker och andra deltagare på kaféer, musiker som spelade snuttar av helt annan musik än den som hör till processionen, präster och andra som rökte, andra deltagare som inte bara drack kaffe. Spring ut ur och in i kyrkan. En brokig, mänsklig, sympatisk bild - i mitt tycke. Det finns mycket mer att säga om kyrkan och människorna men det får bli en annan gång. Avslutande bilder:
31 mars
Spanien är - som det verkar - ett land med fredlig samexistens mellan huvudreligionerna, katolicismen och fotbollen. Sannolikt är det så att många människor här är engagerade i båda även om den ena eller den andra är viktigast.
Vad gäller fotboll är det helt klart så att det finns en nationalism men också både en provinsialism och en lokalpatriotism. En del av detta blev tydligt när vi för en tid sedan såg en del av matchen mellan Barcelona och Real Madrid på en restaurang här i Cullera. Jublet som bröt ut när Barcelona gjorde mål visade kristallklart vilket lag man inte höll på.
Nu kan ju detta vara tecken på något så enkelt som att man i alla lägen är emot huvudstaden men jag kan tänka mig att det också handlar om provinsialism; Barcelona, Valencia och Cullera är städer vid den östra medelhavskusten.
Och i dag, när Barcelona spelade mot Arsenal, var fotbollsrestaurangerna/-barerna överfulla och hojtandet när Ibra gjorde mål var överväldigande. Samtidigt passerade några av den andra religionens aktivister utanför i form av en procession som inte nämndes på Culleras turistweb.
Befolkningen ökar, tillfälligt på grund av påsken, eller som en långsam upptrappning på väg mot sommaren. Det får vi se. Ialla fall har turisttågen på gatorna börjat gå.
I dag har vi åter vimsat omkring i Gandia, först på jakt efter en stor butik med bland annat kameror; eventuellt skulle vi köpa ett extra batteri till Olympuskameran. En vänlig man på en mack förklarade vägen för oss efter att vi kört runt i säkert en kvart. Men några batterier hade affären inte.
Sedan behövde vi tre försök att svänga höger från rätt gata för att hitta rätt sväng. Här blev resultatet avsevärt bättre. När vi körde hem hade jag en överenskommelse om åtgärder och pris som var sanslöst mycket bättre än jag hade kunnat drömma om - eller förtjänat. Bakgrunden till besöket hos Mazda i Gandia är ett antal mindre skavsår som jag skaffat bilen genom bristande uppmärksamhet i främst trånga utrymmen. Överenskommelsen är så bra att någon inblandning av försäkringsbolag är överflödig. Så på tisdag i nästa vecka lämnar jag in bilen och återfår den på fredag. Kommunikationer? Tåg varje halvtimme från Cullera till Gandia söderut och Valencia norrut.
Några foton har jag inte tagit i dag. I stället en bild tagen 100123 nästan allra högst upp på Culleras bergknalle. Vad ruinen har varit en gång vet jag inte - än.
Vad gäller fotboll är det helt klart så att det finns en nationalism men också både en provinsialism och en lokalpatriotism. En del av detta blev tydligt när vi för en tid sedan såg en del av matchen mellan Barcelona och Real Madrid på en restaurang här i Cullera. Jublet som bröt ut när Barcelona gjorde mål visade kristallklart vilket lag man inte höll på.
Nu kan ju detta vara tecken på något så enkelt som att man i alla lägen är emot huvudstaden men jag kan tänka mig att det också handlar om provinsialism; Barcelona, Valencia och Cullera är städer vid den östra medelhavskusten.
Och i dag, när Barcelona spelade mot Arsenal, var fotbollsrestaurangerna/-barerna överfulla och hojtandet när Ibra gjorde mål var överväldigande. Samtidigt passerade några av den andra religionens aktivister utanför i form av en procession som inte nämndes på Culleras turistweb.
Befolkningen ökar, tillfälligt på grund av påsken, eller som en långsam upptrappning på väg mot sommaren. Det får vi se. Ialla fall har turisttågen på gatorna börjat gå.
I dag har vi åter vimsat omkring i Gandia, först på jakt efter en stor butik med bland annat kameror; eventuellt skulle vi köpa ett extra batteri till Olympuskameran. En vänlig man på en mack förklarade vägen för oss efter att vi kört runt i säkert en kvart. Men några batterier hade affären inte.
Sedan behövde vi tre försök att svänga höger från rätt gata för att hitta rätt sväng. Här blev resultatet avsevärt bättre. När vi körde hem hade jag en överenskommelse om åtgärder och pris som var sanslöst mycket bättre än jag hade kunnat drömma om - eller förtjänat. Bakgrunden till besöket hos Mazda i Gandia är ett antal mindre skavsår som jag skaffat bilen genom bristande uppmärksamhet i främst trånga utrymmen. Överenskommelsen är så bra att någon inblandning av försäkringsbolag är överflödig. Så på tisdag i nästa vecka lämnar jag in bilen och återfår den på fredag. Kommunikationer? Tåg varje halvtimme från Cullera till Gandia söderut och Valencia norrut.
Några foton har jag inte tagit i dag. I stället en bild tagen 100123 nästan allra högst upp på Culleras bergknalle. Vad ruinen har varit en gång vet jag inte - än.
