5-6 april
Annandag påsk, lunes de Pascua på spanska, var/är fri från religiösa begivenheter. Inga processioner, ingenting mer än de vanliga mässorna. Vår dag var en särskild aktivitetsdag, sista dagen med bil till på fredag. Allt som måste köpas på mer än gångavstånd inhandlades. Eroski, Lidl fick sina besök. Ingen ledig parkering på nära håll efter det men på kvällen hade hemresorna kommit igång ordentligt. Flyttning av bilen till standardplatsen. Började läsa Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter. Försök att komma tidigt i säng med tanke på tisdagens agenda. Gick inte så bra.
Tisdagen började mulen, låga, tjocka moln som dolde de översta delarna till och med på de inte alltför höga bergen på nära håll. Lite blåsigt, inte kallt. Tyst ute vid niotiden. Det märks att Cullera tillfälligt återgått till före-påsken-läge. Tidig uppstigning för färd till Gandia där vi av en slump för några veckor sedan hade upptäckt en alldeles ny Mazda-handlare. Vi kom till de bokade reparationerna före klockan elva; i Sverige hade man nog velat ha bilen åtskilliga timmar tidigare. Verkstaden skjutsade till stationen och vår första tågresa i Spanien blev äntligen av. Stationen här är underjordisk, tågvagnarna inte stora, intrycket av tunnelbana är starkt.
Ganska mycket resande var det redan från början och vår vagn var i det närmaste fullsatt när vi steg av. Nästa foto visar inte passagerarmängden men den förtjänar ändå sin plats, inte bara för att den ger en bild av miljön på det här tåget.
Så roligt kan det vara att åka tåg i Spanien. Och det är billigt. Sträckan Gandia-Cullera, ca. 25 kilometer, kostar utan rabatter tjugo kronor, hör ni det SJ och konkurrenter. Från Gandia kan man ta sig med kusttåg ända till Frankrike, även om man nog måste byta tåg någon gång. Och åker man buss/bil till Dénia, knappt fyra mil från Gandia, kan man åka med ett kusttåg till Alicante, på en järnväg som delvis slingrar sig längs och på bergsslutt- ningar med, tror jag, hisnande utsikter.
Buss från tåg-/busstationen i Cullera hem med Culleras enda busslinje. I Sverige skulle antagligen en tätort med drygt 27.000 invånare som minimum och under semestertider säkerligen en bra bit över 100.000 behöva flera linjer. Men Culleras topografi begränsar busslinjebehovet till en lnje: stationen-Faro-stationen.
Siesta. Lite mat, vila, läsning. Senare en längre gångtur på strandpromenaden norrut och sedan tillbaka längs bussvägen. Strandpromenaden fattig på folk, likadant stranden. Men trots den inte särskilt närvarande solen kan man utnyttja stranden. Någon sprang barfota i vattenbrynet, en annan satt och cyklade på en av kommunens tränoingsmaskiner, barn - skollov - i klätterställningarna, givetvis ätande och drickande människor på de serve- ringar som var öppna. Och man kan göra så här:
Ljuden från havet, de enstaka fiskebåtarna, en och annan motionär och promenadör som passerar, och en god bok och/eller bara tid för eftertankar, omtankar.
Och så här:
Det är inte bara i Frankrike Boule är en stor aktivitet. Fast i Spanien heter det petanca.
På vägen hem lättade molnen och det blev riktigt varmt. Fel klädd för detta men jackor kan knäppas upp eller tas av.
På kvällen teve. Den andra - eller första - religionen. Fotboll, Barcelona-Arsenal. Troligen ser man matcherna bättre på teve, men det det skulle ändå vara en upplevelse att vara bland publiken. Matchen slutade 4-1 till Barcelona, Messi gjorde fyra mål i rad, ett äkta hat trick med marginal.
Här handlade det inte om långa bollar på Bengt. Den tekniska skickligheten möjliggjorde en bollkontroll som i sin tur i kombination med taktiska dispositioner ledde till ett överlägset bollinnehav. Har man dessutom sådana spelare som Messi och Ibrahimovic (skadad idag) som kan göra (många) mål vinner man ofta. Detta är sådan fotboll jag tycker om att se. Och någon gång ska jag nog se den i verkligheten.
Tisdagen började mulen, låga, tjocka moln som dolde de översta delarna till och med på de inte alltför höga bergen på nära håll. Lite blåsigt, inte kallt. Tyst ute vid niotiden. Det märks att Cullera tillfälligt återgått till före-påsken-läge. Tidig uppstigning för färd till Gandia där vi av en slump för några veckor sedan hade upptäckt en alldeles ny Mazda-handlare. Vi kom till de bokade reparationerna före klockan elva; i Sverige hade man nog velat ha bilen åtskilliga timmar tidigare. Verkstaden skjutsade till stationen och vår första tågresa i Spanien blev äntligen av. Stationen här är underjordisk, tågvagnarna inte stora, intrycket av tunnelbana är starkt.
Ganska mycket resande var det redan från början och vår vagn var i det närmaste fullsatt när vi steg av. Nästa foto visar inte passagerarmängden men den förtjänar ändå sin plats, inte bara för att den ger en bild av miljön på det här tåget.
Så roligt kan det vara att åka tåg i Spanien. Och det är billigt. Sträckan Gandia-Cullera, ca. 25 kilometer, kostar utan rabatter tjugo kronor, hör ni det SJ och konkurrenter. Från Gandia kan man ta sig med kusttåg ända till Frankrike, även om man nog måste byta tåg någon gång. Och åker man buss/bil till Dénia, knappt fyra mil från Gandia, kan man åka med ett kusttåg till Alicante, på en järnväg som delvis slingrar sig längs och på bergsslutt- ningar med, tror jag, hisnande utsikter.
Buss från tåg-/busstationen i Cullera hem med Culleras enda busslinje. I Sverige skulle antagligen en tätort med drygt 27.000 invånare som minimum och under semestertider säkerligen en bra bit över 100.000 behöva flera linjer. Men Culleras topografi begränsar busslinjebehovet till en lnje: stationen-Faro-stationen.
Siesta. Lite mat, vila, läsning. Senare en längre gångtur på strandpromenaden norrut och sedan tillbaka längs bussvägen. Strandpromenaden fattig på folk, likadant stranden. Men trots den inte särskilt närvarande solen kan man utnyttja stranden. Någon sprang barfota i vattenbrynet, en annan satt och cyklade på en av kommunens tränoingsmaskiner, barn - skollov - i klätterställningarna, givetvis ätande och drickande människor på de serve- ringar som var öppna. Och man kan göra så här:
Ljuden från havet, de enstaka fiskebåtarna, en och annan motionär och promenadör som passerar, och en god bok och/eller bara tid för eftertankar, omtankar.
Och så här:
Det är inte bara i Frankrike Boule är en stor aktivitet. Fast i Spanien heter det petanca.
På vägen hem lättade molnen och det blev riktigt varmt. Fel klädd för detta men jackor kan knäppas upp eller tas av.
På kvällen teve. Den andra - eller första - religionen. Fotboll, Barcelona-Arsenal. Troligen ser man matcherna bättre på teve, men det det skulle ändå vara en upplevelse att vara bland publiken. Matchen slutade 4-1 till Barcelona, Messi gjorde fyra mål i rad, ett äkta hat trick med marginal.
Här handlade det inte om långa bollar på Bengt. Den tekniska skickligheten möjliggjorde en bollkontroll som i sin tur i kombination med taktiska dispositioner ledde till ett överlägset bollinnehav. Har man dessutom sådana spelare som Messi och Ibrahimovic (skadad idag) som kan göra (många) mål vinner man ofta. Detta är sådan fotboll jag tycker om att se. Och någon gång ska jag nog se den i verkligheten.
Kommentarer
Trackback
