4 april
I dag skulle man fira mötet mellan jungfru Maria och Jesus efter att Jesus återuppstått. Det hela skulle börja redan klockan åtta så det blev att gå upp mycket, mycket tidigare än vanligt. För min del betydde det kvart över sju. Några minuter i åtta gick jag hemifrån och kom givetvis inte till platsen förrän lite efter åtta. För första gången passade man på att hålla tiden. Det förstod jag redan på vägen eftersom jag först hörde trummorna och sedan såg de sista i den lilla procession som utgick från kyrkan Santos Juanes.
Fram till Plaza de España kom jag alltså senare än de medverkande men när jag kom dit var det ett litet uppehåll i de ordnande aktiviteterna.
I dag fanns det tre olika musikergrupper. Till var och en av dem var särskilt klädda processionsdeltagare knutna, i dag utan de huvudbonader de haft tidigare och som täckte hela ansiktet med undantag av två hål för ögonen.
Jag hade inte en aning om vad som skulle hända; hur kunde ett möte mellan Jesus och hans mamma gestaltas i Cullera åe 2010? Svaret kom tio över åtta. Då kördes två statyer fram högst upp på Plaza de España.
När statyerna var framkörda brast deltagare och åskådare ut i omfattande applåder. Så blev det lugnt några minuter, inget organiserat hände, allt var spontant, privat. Stämningen var ganska olik de tidigare påskdagarna. Alla (?) verkade glada, leenden. skratt. Och det är ju rimligt utifrån den kristna tron.
Så, efter kanske en kvart, började en annan aktivitet, planerad, men snart tämligen vild: godiskastning. Den ena gruppen kastade på den andra, yngre på äldre, pojkar på flickor. En och annan kastade så våldsamt att en del andra såg lite rädda ut. Men allas ögon tycktes klara sig.
Nästa steg var miniprocessioner av de tre grupperna - egentligen sex men musikgrupperna var den ordnande faktorn - till Calle Dr. Alemaný. Där var ett fyrverkeri förberett, om fyrverkeri nu är rätt ord för något som till minst 90 procent bestär av smällare/bomber. Vi hann för övrigt dricka kaffe på ett fik innan smällandet började. Vi var inte ensamma på caféet.
Det var högljutt som vanligt, inte minst bidrog 5-6 inte påskdagsfirande damer vid ett bord intill vårt till det. Trångt var det också och intressant kanske för en ordningsam svensk är att musikerna inte alla drack kaffe.
Så bröt smällandet ut. Det var uppbyggt som vanligt, lät som vanligt - alldeles för mycket - och det såg ut som vanligt, både för och strax efter. Lite senare efter, bara lite, var det nog - som vanligt det också - välstädat.
Efter los fuegos artificiales (fyrverkeriet) återstod det för de medverkande bara att ta sig till sina respektive kyrkor och ställa tillbaka statyerna. Det innebar nya processioner, trummande, blåsande. Vi hann fatt den grupp som hörde till Santa Ana just som de kommit dit. Deras staty strax innan den skulle bäras in i kyrkan får vara med på dagens sista bild.
Så var påskfirandet nästan slut för den här gången. Det som återstod var Misa solemne, den högtidliga mässan.
Ett så tidigt uppvaknande som vårt tar ut sin rätt. Lyckligtvis löser man sådant genom siestan. Den bröt jag för göra ett nytt test av badvattentempen. Shorts, sandaler och iväg. Målet var att gå så långt ut att vattnet nådde över knäna. Den här gången lyckades det. Värmen kommer, om än sakta, även till badvattnet.
Lite senare körde vi till Tavernes och Xeraco, de två närmaste samhällena söderut. Vi har varit där tidigare, många gånger i Tavernes, en gång i Xeraco. I Tavernes har en bråkdel av barerna varit öppna och i stort sett inte något annat, i Xeraco verkade det stendött när vi var där. Men det var då. Påsken är en jättehögtid, en enorm fritidsmöjlighet. Och det är alldeles uppenbart att spanjorerna tar vara på den. Båda de här samhällena sjöd den här gången av liv, människor på promenader, människor på barerna, nöjesfält - visserligen små - en marknad i Tavernes, fullt med parkerade bilar överallt. Det var lärorikt att se.
Svårt att hitta parkeringsplats när vi kom hem men nu i kväll är det inga problem. Många har redan återvänt till sina vinterhem, men långtifrån alla. Hissarna går fortfarande med en frekvens betydligt högre än före den här veckan. Och det talas fortfarande både franska och tyska i huset. Inte bara spanjorer firar påsken rejält och i Spanien.
Fram till Plaza de España kom jag alltså senare än de medverkande men när jag kom dit var det ett litet uppehåll i de ordnande aktiviteterna.
I dag fanns det tre olika musikergrupper. Till var och en av dem var särskilt klädda processionsdeltagare knutna, i dag utan de huvudbonader de haft tidigare och som täckte hela ansiktet med undantag av två hål för ögonen.
Jag hade inte en aning om vad som skulle hända; hur kunde ett möte mellan Jesus och hans mamma gestaltas i Cullera åe 2010? Svaret kom tio över åtta. Då kördes två statyer fram högst upp på Plaza de España.
När statyerna var framkörda brast deltagare och åskådare ut i omfattande applåder. Så blev det lugnt några minuter, inget organiserat hände, allt var spontant, privat. Stämningen var ganska olik de tidigare påskdagarna. Alla (?) verkade glada, leenden. skratt. Och det är ju rimligt utifrån den kristna tron.
Så, efter kanske en kvart, började en annan aktivitet, planerad, men snart tämligen vild: godiskastning. Den ena gruppen kastade på den andra, yngre på äldre, pojkar på flickor. En och annan kastade så våldsamt att en del andra såg lite rädda ut. Men allas ögon tycktes klara sig.
Nästa steg var miniprocessioner av de tre grupperna - egentligen sex men musikgrupperna var den ordnande faktorn - till Calle Dr. Alemaný. Där var ett fyrverkeri förberett, om fyrverkeri nu är rätt ord för något som till minst 90 procent bestär av smällare/bomber. Vi hann för övrigt dricka kaffe på ett fik innan smällandet började. Vi var inte ensamma på caféet.
Det var högljutt som vanligt, inte minst bidrog 5-6 inte påskdagsfirande damer vid ett bord intill vårt till det. Trångt var det också och intressant kanske för en ordningsam svensk är att musikerna inte alla drack kaffe.
Så bröt smällandet ut. Det var uppbyggt som vanligt, lät som vanligt - alldeles för mycket - och det såg ut som vanligt, både för och strax efter. Lite senare efter, bara lite, var det nog - som vanligt det också - välstädat.
Efter los fuegos artificiales (fyrverkeriet) återstod det för de medverkande bara att ta sig till sina respektive kyrkor och ställa tillbaka statyerna. Det innebar nya processioner, trummande, blåsande. Vi hann fatt den grupp som hörde till Santa Ana just som de kommit dit. Deras staty strax innan den skulle bäras in i kyrkan får vara med på dagens sista bild.
Så var påskfirandet nästan slut för den här gången. Det som återstod var Misa solemne, den högtidliga mässan.
Ett så tidigt uppvaknande som vårt tar ut sin rätt. Lyckligtvis löser man sådant genom siestan. Den bröt jag för göra ett nytt test av badvattentempen. Shorts, sandaler och iväg. Målet var att gå så långt ut att vattnet nådde över knäna. Den här gången lyckades det. Värmen kommer, om än sakta, även till badvattnet.
Lite senare körde vi till Tavernes och Xeraco, de två närmaste samhällena söderut. Vi har varit där tidigare, många gånger i Tavernes, en gång i Xeraco. I Tavernes har en bråkdel av barerna varit öppna och i stort sett inte något annat, i Xeraco verkade det stendött när vi var där. Men det var då. Påsken är en jättehögtid, en enorm fritidsmöjlighet. Och det är alldeles uppenbart att spanjorerna tar vara på den. Båda de här samhällena sjöd den här gången av liv, människor på promenader, människor på barerna, nöjesfält - visserligen små - en marknad i Tavernes, fullt med parkerade bilar överallt. Det var lärorikt att se.
Svårt att hitta parkeringsplats när vi kom hem men nu i kväll är det inga problem. Många har redan återvänt till sina vinterhem, men långtifrån alla. Hissarna går fortfarande med en frekvens betydligt högre än före den här veckan. Och det talas fortfarande både franska och tyska i huset. Inte bara spanjorer firar påsken rejält och i Spanien.
Kommentarer
Trackback
