borjeviberg

Dagen började med höga moln vid havet men mörkare och lägre inåt landet. Det kunde kanske bli regn. Det blev det inte. Det blev ljusare, hyggligt varmt. På morgonen hade vi blivit väckta av de 21 salvorna. Jag hade somnat om. Sedan kaffe på balkongen och studier av den närmaste omgivningen: parken, havet och ån, den relativt stora parkeringen för husbilar och husvagnar, luftrummet. Ladusvalor i mängder, någon enstaka segelbåt på väg ut till havet genom ån. Inte mycket folk på stranden. Husbilsparkeringen höll på att förberedas för sin sommartjänst:



Sorteringsbehållare för sopor höll på att ställas ut. Kanske väntar man sig en större ökning av turister redan i början av maj. Nu parkerar husbilar och husvagnar på gatan utanför den här uppställningsplatsen.

Lite senare en tur för att försöka hitta platsen för kvällens evenemang. Culleras programblad hade åter missat att tala om var denna Gran Musical skulle gå av stapeln. Men Anneli hade lagt märke till att man hade byggt en stor scen på gatan där bl.a. Burger King ligger. Och så ville vi kolla om det skulle bli någon tjurfäkning i dag; det hade vi - trodde vi - läst på någon affisch. Men vi såg att den gamla tjurfäkningsarenan absolut var inte förberedd för någon tjurfäktning, så den delen måste vi kolla upp på nätet. Däremot var det alldeles uppenbart var det stora musikaliska skulle ske; sådana scener som den vid Burger King bygger man bara upp för att använda samma dag. Dit skulle vi alltså gå på kvällen.

Vi hade tidigare sett vägskyltar om en Ecopark utan att då hitta den. Nu gjorde vi ett nytt försök. Det var inte helt lätt. För att hitta ecoparken var vi tvungna att lämna bostadsbebyggelsen och köra ut på en smal väg som gick mellan i huvudsak citrusfruktsodlingar. Så här såg de flesta av dessa ut just nu:



Nu har vi alltså sett apelsinträden blomma. Här vimlade det av fåglar. Vi skrämde upp några vita hägrar ur dikena som går längs alla de här odlingarna och ovanför oss var det jättemånga ladusvalor och en del tornseglare. Som vanligt försökte jag fotografera men den här gången utan att ställa in kameran på föremål som rörde sig. Så det blev som det blev. Så här:



Pluspoäng till dem som kan tala om vilken fågelart det är. Jag vet.

Vi hittade ecoparken. Den var stor men stängd sedan en timme. Hade den varit öppen hade kunnat ta reda på hur man vill ha soporna sorterade. En ecopark är nämligen en återvinningsstation. Alltid lär man sig något.

Hem för lunch och siesta. Läsning och lite tittande på teve, senaste nytt om Islands starkt ökade betydelse just nu i världen och tennis från Monte Carlo. Spanjoren Verdasco vann överraskande - för mig åtminstone - mot världs- trean (?) Djokovic (felstavat; skrivprogrammet accepterar inte accenttecken på slaviskt vis).

Senare middag, fläskstek med stekta rotfrukter, bl.a. delikatessen rova. Till detta avnjöt vi Consums röda.
Lite koll på internet; tjurfäktning ska det visst bli men först i maj. Avbeställde hotellrum i samband med Serrats konsert i Elche. Men konserten ska vi gå på.

Framemot elvatiden började vandringen mot scenen för Gran Musical. Det var mycket folk i rörelse på stranden. Och i stillasittande. Jättemycket folk på restaurangerna, många på bänkar och annat sittbart på strandpromenaden - inte minst ungdomar. Det såg ut som om de väntade på något, troligen Gran Musical. Märkligt nog hörde vi inte någon musik förrän vi svängde runt det sista hörnet och hade scenen framför oss något hundratal meter bort. Men då hörde vi riktigt bra jazzmusik ur förnämliga högtalare. Däremot var det nästan folktomt vid scenen. Se bara.



Båda bilderna är tagna tjugo över elva. Den första visar hur Culleras (?) tevestation intervjuar kommunens högste ansvarige tjänsteman för kultur (eller var det turism?). Den andra visar den stora tillfälliga baren där minst fem-sex "bartendrar" väntade på sina första kunder. De skulle få vänta.

Vi enades om att det sannolikt inte var första gången man anordnade en sådan här Gran Musical och att man därför faktiskt visste vad man gjorde. Det skulle komma folk, troligen mycket folk. Vi var i Spanien. Klockan elva skulle troligen uttalas lite över tolv. Så vi gick ner till strandpromenaden och satte oss på en bänk och tittade på folket. Men det var långt kvar till lite över tolv. Alltså kaffe på en bar ett kvarter bort.

När vi kom tillbaka till evenemangsplatsen var läget klart förändrat. Nu var det inte jazzmusik som gällde, utan mer popinriktad musik. Det hörde vi förresten redan på vägen från baren. Mycket folk, en del köande till de tre olika etablissemang som fanns i husen vid scengatan.



Vi förstod att detta bara var början, det skulle bli ännu mer folk, kanske dans där ute. Nu visste vi innebörden i Culleras Gran Musical under festes mayores. Musiken kunde vi undvara, tinnitusriskerna också. Vi mötte mycket folk på vägen hem. Många restauranger var öppna, många verkade smockfulla med ätande gäster. Även på vår parkering var det folk, ett drygt tjugotal glada (inte onyktra) ungdomar hade någon typ av träff i ett hörn. Nu när klockan är kvart i tre kan jag fortfarande höra dem; de är inte tysta precis. Däremot hörs inte popmusiken hit. Det är något att stilla glädjas åt nu när jag nog ska försöka sova en stund.