23 april

Serratdagen. Den som skulle ha varit i slutet av mars men sköts upp eftersom Serrat nyligen hade opererats. Det här  var premiären på hans stora 2010-turné i Spanien och Latinamerika. Turnén ägnades helt åt Miguel Hernández, en poet som var född 1910, hade deltagit i inbördeskriget och dött av tuberkulos i ett fängelse. Serrat hade satt musik till ett antal av hans dikter. Vi hade köpt hans cd - Hijo de la luz y de la sombra - och jag hade med hjälp av lexikon försökt förstå innehållet i en del av dem. Det var inte lätt.

Konserten skulle börja 21.30 och det fanns mycket få numrerade platser. Vi hade inte kommit i tid, då någon gång i februari, för att få tag i sådana. Med onumrerade platser och antagligen ca. 2.500 konkurrenter om dessa gällde det att komma i god tid. Vi körde från Cullera vid tretiden och var på plats utanför universitetets sportpalats ca. 19.40.
Redan då var det mycket folk, kanske 100-150 personer före oss. Det var bara att ställa sig i kö. Så här kunde det se ut:



Där stod vi på samma plats till kvart i nio. Då först öppnades dörrarna men sedan gick det fort. Under väntetiden köpte vi och många andra mat från en mobil bar:



Och så här såg kön ut kl. 20.25. Den skulle lite senare sträcka sig förbi det bortersta huset på vänster sida:



Vi fick bra platser, lite framför mitten i sporthallen. Plaststolarna var helt OK. Konserten började - detta är landet Spanien - en kvart efter utsatt tid. Kl. 21.08 såg det ut så här - vid det här laget var det nästan bara numrerade platser som var tomma:



Konserten då? Kanon, jättefin, kvalificerad. Fantastisk Serrat och fantastiskt ackompanjemang: piano, klaviatur, gitarr, viola, kontrabas - ibland elbas - , trummor. Inte mera. Och konserten blev bejublad, verkligen bejublad. Det här vill jag gärna göra om.

Men bilderna av själva konserten blev bara skräp. Den minst dåliga är denna, tagen strax efter sista konsert-numret och före presentationen av musikerna.



Några extranummer blev det inte trots publikförsök och applåder. Serrat svarade att detta inte var en allmän Serratkonsert utan en konsert tillägnad Miguel Hernández och baserad på hans lyrik. Men i samband med att han presenterade musikerna tog han om ett av numren. Jag spelade in det (video). Det går att lyssna på.

Vi kom hem kvart i tre. Har sovit för lite.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0