12 april
Väderleksprognoserna på teve - det finns många - visade regn i dag. Det kom strax före kl. nio på kvällen. Det har varit en varm dag med sol till efter kl. fem. Ändå inget strandbesök. I stället körde vi till Lidl för att bl.a. handla vårt tyska, mörka, fiberrika och goda bröd. Stängt. Stängt också på Aldi. Och på Eroski men det visste vi.
På vägen hem tog vi en omväg. Den visade sig bjuda på en överraskning. Rätt som det var såg vi en ansenlig mängd bilar parkerade på en normalt öde tomt. Sådant händer inte utan orsak och den - orsaken - skulle vi ta reda på så vi parkerade och såg direkt att det var mycket folk på andra sidan vägen. När vi kom fram dit såg vi detta:
Vi hade hamnat på en hästmarknad. Arbetshästarna visade upp sin styrka genom att ensamma eller tillsammans dra en vagn med last uppför en backe och en femtio-sextio meter i sand/grus. Tungt, mycket tungt.
Det fanns även andra aktiviteter eller nästan tvärtom:
Vi köpte ingen häst. Och sadlarna var inte av den typ Frida använder.
Men sedan köpte vi hem en paella, den med kräftor, räkor och annat havslevande. Det är ju festes mayores. Även för svenskar som kan vara rätt vilsna i det spanska firandet - som det skulle visa sig.
På kvällen skulle det bli ännu en procession. Enligt kommunens program kl. nio till centro histórico. Vi kom dit tio över. På vägen hade vi mött riktigt många människor som alltså gick från detta centrum. Vi undrade: Var de på väg till processionens startpunkt? På väg hem? Eller?
När vi var framme såg vi att det fanns gott om folk utanför kyrkan, på Dr. Alemanýgatan, på Plaza de España, överallt där vi räknat med att processionen skulle avslutas. Som vanligt gick de vanliga processionsdeltagarna hit och dit, satt på kaféer och rörde sig in i och ut ur kyrkan. Men vi såg också det här:
Varenda gata från kyrkan utom de mot saluhallen såg ut så här. Det började bli allt mer uppenbart att den där processionen radan hade varit. Fast vi ville inte riktigt ge upp hoppet även om flera indicier pekade i den rikt- ningen, t.ex. den figur som några funktionärer höll på att plocka ner och ta bort. Med tiden blev det också allt tunnare med folk där i centrum.
Men innan dess hade vi gått lite hit och dit, väntande. Också in i kyrkan. Jag ville inte fotografera där men hade jag gjort det skulle ni ha fått se en fyra-fem personer bred kö från mittgångens slut och fram till altaret. Kön rörde sig långsamt, fylldes på hela tiden och det hela hade pågått en bra stund innan vi gick dit. Det var nattvardsgång. De i kön var inte precis tystamen de var många, man pratade, log och tycktes på det hela taget ha det bra. Och de var i alla nattvardsaccepterade åldrar. Detta är inte Sverige.
Sedan gick vi hem. I morgon ska jag ha ett vänligt samtal med turistinformationen.
På vägen hem tog vi en omväg. Den visade sig bjuda på en överraskning. Rätt som det var såg vi en ansenlig mängd bilar parkerade på en normalt öde tomt. Sådant händer inte utan orsak och den - orsaken - skulle vi ta reda på så vi parkerade och såg direkt att det var mycket folk på andra sidan vägen. När vi kom fram dit såg vi detta:
Vi hade hamnat på en hästmarknad. Arbetshästarna visade upp sin styrka genom att ensamma eller tillsammans dra en vagn med last uppför en backe och en femtio-sextio meter i sand/grus. Tungt, mycket tungt.
Det fanns även andra aktiviteter eller nästan tvärtom:
Vi köpte ingen häst. Och sadlarna var inte av den typ Frida använder.
Men sedan köpte vi hem en paella, den med kräftor, räkor och annat havslevande. Det är ju festes mayores. Även för svenskar som kan vara rätt vilsna i det spanska firandet - som det skulle visa sig.
På kvällen skulle det bli ännu en procession. Enligt kommunens program kl. nio till centro histórico. Vi kom dit tio över. På vägen hade vi mött riktigt många människor som alltså gick från detta centrum. Vi undrade: Var de på väg till processionens startpunkt? På väg hem? Eller?
När vi var framme såg vi att det fanns gott om folk utanför kyrkan, på Dr. Alemanýgatan, på Plaza de España, överallt där vi räknat med att processionen skulle avslutas. Som vanligt gick de vanliga processionsdeltagarna hit och dit, satt på kaféer och rörde sig in i och ut ur kyrkan. Men vi såg också det här:
Varenda gata från kyrkan utom de mot saluhallen såg ut så här. Det började bli allt mer uppenbart att den där processionen radan hade varit. Fast vi ville inte riktigt ge upp hoppet även om flera indicier pekade i den rikt- ningen, t.ex. den figur som några funktionärer höll på att plocka ner och ta bort. Med tiden blev det också allt tunnare med folk där i centrum.
Men innan dess hade vi gått lite hit och dit, väntande. Också in i kyrkan. Jag ville inte fotografera där men hade jag gjort det skulle ni ha fått se en fyra-fem personer bred kö från mittgångens slut och fram till altaret. Kön rörde sig långsamt, fylldes på hela tiden och det hela hade pågått en bra stund innan vi gick dit. Det var nattvardsgång. De i kön var inte precis tystamen de var många, man pratade, log och tycktes på det hela taget ha det bra. Och de var i alla nattvardsaccepterade åldrar. Detta är inte Sverige.
Sedan gick vi hem. I morgon ska jag ha ett vänligt samtal med turistinformationen.
11 april
Gårdagen blev bara för mycket. Straffet i form av trötthet, övermättnad, kom i dag. Kom inte ut förrän strax före tio i kväll. Ingen fotografering. Vi struntade i alla begivenheter som Cullera bjöd på i dag: fisketävling, två olika auditioner, revy och varieté på kvällen. Sov länge i stället, läste, tittade på teve.
J.C. Oates bok Dödgrävarens dotter utläst. Jättebra. Ska läsa fler böcker av henne men har nu börjat på Ingrid Carlbergs Pillret.
I kväll fick vi besök av en av tjejerna på agenturen. Hon bor i huset. Nu ville hon visa oss den senaste elräkningen. Knappt 240 EURO. Betalar jag i morgon. Dessutom talade hon om för oss att lägenhetsägaren erbjöd oss att stanna ytterligare en månad. Lockande men omöjligt. Anneli har jobb som väntar och det skulle spräcka vår budget med åtskilliga tusenlappar. Men lockande. Maj månad är här helt klart en sommarmånad med svenska mått med en dygnsmedeltemperatur på arton grader.
Morgondagens program i festes mayores börjar redan 05.00 med något slags morgonrodnadsfirande, bekransning av Aurora, följt av fyrverkeri - vad annars? - och utomhusmässa. Det hoppar vi över. Längre har vi inte planerat.
Eftersom jag inte tagit några foton i dag lägger jag in några äldre bilder:
Flodens utlopp i havet. Bilden tagen från piren den andra december.
Bilden tagen en lätt mulen dag med solgenomsläpp från den slingriga vägen till toppen på Culleras bergsknalle. Datum: Den 23:e januari 2010.
Vår strand. Klockan är 19.35 den 17:e februari i år. Livräddartornet kommer att vara obemannat ytterligare en dryg månad.
J.C. Oates bok Dödgrävarens dotter utläst. Jättebra. Ska läsa fler böcker av henne men har nu börjat på Ingrid Carlbergs Pillret.
I kväll fick vi besök av en av tjejerna på agenturen. Hon bor i huset. Nu ville hon visa oss den senaste elräkningen. Knappt 240 EURO. Betalar jag i morgon. Dessutom talade hon om för oss att lägenhetsägaren erbjöd oss att stanna ytterligare en månad. Lockande men omöjligt. Anneli har jobb som väntar och det skulle spräcka vår budget med åtskilliga tusenlappar. Men lockande. Maj månad är här helt klart en sommarmånad med svenska mått med en dygnsmedeltemperatur på arton grader.
Morgondagens program i festes mayores börjar redan 05.00 med något slags morgonrodnadsfirande, bekransning av Aurora, följt av fyrverkeri - vad annars? - och utomhusmässa. Det hoppar vi över. Längre har vi inte planerat.
Eftersom jag inte tagit några foton i dag lägger jag in några äldre bilder:
Flodens utlopp i havet. Bilden tagen från piren den andra december.
Bilden tagen en lätt mulen dag med solgenomsläpp från den slingriga vägen till toppen på Culleras bergsknalle. Datum: Den 23:e januari 2010.
Vår strand. Klockan är 19.35 den 17:e februari i år. Livräddartornet kommer att vara obemannat ytterligare en dryg månad.
10 april
Vilken dag! Den började lugnt med en liten utflykt till Dosel, en av Culleras nordligaste stränder. Tämligen orörd, dyner - ganska ovanligt här där det verkar som om plana strandpromenader prioriteras -, bara två restauranger, som för övrigt båda såg ut att vara på väg att öppnas för första gången i år. Mest villor, bebyggelse bara ytterligare några hundra meter norrut, odlingar några hundra meter in mot land. En hel del folk på stranden, nästan vindstilla, varmt. Då - innan jag förstått vad som skulle hända senare - tänkte jag mig ett blomtema och lite andra funderingar. Det blir inte så men här kommer lite blommor.
Det finns många fler bilder som jag tänkte lögga in. Men nu över till kvällen.
Vi hade inte lyckats tyda informationen helt i presentationen av festes mayores. Vi hade förstått att det skulle handla om en processionen med kastellets jungfru. Vi trodde oss veta var den skulle sluta men inte var den skulle börja. Eftersom jungfrun var kastellets jungfru var det rimligt att processionen skulle börja vid kastellet. Men ändå. Kastellet ligger högt uppe på berget och närmsta vägen var en ganska brant och lång zickzakväg ner till
gamla stan, till saluhallen, el Mercado.
När vi var nästan framme vid saluhallen såg vi att hela zickzackvögen var upplyst inte bara av de vanliga lamporna utan också av en mängd kulörta lampor och att människor var på uppför. Processionen skulle alltså börja där, vid kastellet. Jag sökte upp vägen och började gå uppför. När processionen började var jag rejält varm. Jag hade inte hunnit ända upp och stannade i ett vinkelhörn. Där skulle jag kunna se allt och fotografera. Problemet med det senare var som vanligt alla lamporna i kombination med mörkret.
Processionen var enorm, mer än tusen pesoner. Musikgrupper omväxlande med folkdansgrupper, fallasgrupper, andra människor utstyrda i märkliga kläder, människor i vanliga kläder. Så småningom, nästan sist, kom jungfrun buren av ett tiotal män, som gick i den vaggande stil som är så utmärkande för sådana bärargrupper.
Processionen inleddes med några kraftiga bomber och med vissa mellanrum sköts flera bomber upp, en i varje omgång. Den enda vägen ner var processionens väg. Eftersom jag väntat in jungfrun var jag nästan sist. Efter några hundra meter kom vi in i den bebyggelse som klättrade uppför berget. Överallt fullt med åskådare som stod och satt längs vägen, på vägen och på de små tomterna, i fönstren. Dörrar in i vardagsrum var öppna, folk satt och stod även där. Hela tiden mycket ljud, trummor, skratt, prat; när jungfrun placerades på sitt bord applåder.
Så var det dags för det nästan obligatorika fyrverkeriet. Det var enormt, det största jag sett.
En halvtimme - kanske - senare började fas två. Jungfrun skulle till kyrkan Santos Juanes strax intill. Det visade sig att även det skulle ta sin tid. Olika dansgrupper, barn, vuxna visade upp sitt kunnande längs vägen till kyrkan, musikgrupper spelade, fallasgrupper gick. Så småningom, nästan sist, bars jungfrun, nu på en annan ställning full med lampor. Alla gick mycket, mycket långsamt, pauser under dansuppvisningarna. Allra sist kom Santa Cecilias Banda Symfonica och spelade mycket vackert.
Under fas två hann vi med att ta oss in på en bar längs processionsvägen och ta varsin kaffe - cortado och con leche - och titta lite på matchen Real Madrid-FC Barcelona. Barcelona ledde då med 2-0 och vann, som jag väntat.
Långt innan vi kom hem var det söndag. Vi hade varit ute länge och var hungriga och trötta.
Avslutningsvis några bilder från fas ett och fas två.
Det finns många fler bilder som jag tänkte lögga in. Men nu över till kvällen.
Vi hade inte lyckats tyda informationen helt i presentationen av festes mayores. Vi hade förstått att det skulle handla om en processionen med kastellets jungfru. Vi trodde oss veta var den skulle sluta men inte var den skulle börja. Eftersom jungfrun var kastellets jungfru var det rimligt att processionen skulle börja vid kastellet. Men ändå. Kastellet ligger högt uppe på berget och närmsta vägen var en ganska brant och lång zickzakväg ner till
gamla stan, till saluhallen, el Mercado.
När vi var nästan framme vid saluhallen såg vi att hela zickzackvögen var upplyst inte bara av de vanliga lamporna utan också av en mängd kulörta lampor och att människor var på uppför. Processionen skulle alltså börja där, vid kastellet. Jag sökte upp vägen och började gå uppför. När processionen började var jag rejält varm. Jag hade inte hunnit ända upp och stannade i ett vinkelhörn. Där skulle jag kunna se allt och fotografera. Problemet med det senare var som vanligt alla lamporna i kombination med mörkret.
Processionen var enorm, mer än tusen pesoner. Musikgrupper omväxlande med folkdansgrupper, fallasgrupper, andra människor utstyrda i märkliga kläder, människor i vanliga kläder. Så småningom, nästan sist, kom jungfrun buren av ett tiotal män, som gick i den vaggande stil som är så utmärkande för sådana bärargrupper.
Processionen inleddes med några kraftiga bomber och med vissa mellanrum sköts flera bomber upp, en i varje omgång. Den enda vägen ner var processionens väg. Eftersom jag väntat in jungfrun var jag nästan sist. Efter några hundra meter kom vi in i den bebyggelse som klättrade uppför berget. Överallt fullt med åskådare som stod och satt längs vägen, på vägen och på de små tomterna, i fönstren. Dörrar in i vardagsrum var öppna, folk satt och stod även där. Hela tiden mycket ljud, trummor, skratt, prat; när jungfrun placerades på sitt bord applåder.
Så var det dags för det nästan obligatorika fyrverkeriet. Det var enormt, det största jag sett.
En halvtimme - kanske - senare började fas två. Jungfrun skulle till kyrkan Santos Juanes strax intill. Det visade sig att även det skulle ta sin tid. Olika dansgrupper, barn, vuxna visade upp sitt kunnande längs vägen till kyrkan, musikgrupper spelade, fallasgrupper gick. Så småningom, nästan sist, bars jungfrun, nu på en annan ställning full med lampor. Alla gick mycket, mycket långsamt, pauser under dansuppvisningarna. Allra sist kom Santa Cecilias Banda Symfonica och spelade mycket vackert.
Under fas två hann vi med att ta oss in på en bar längs processionsvägen och ta varsin kaffe - cortado och con leche - och titta lite på matchen Real Madrid-FC Barcelona. Barcelona ledde då med 2-0 och vann, som jag väntat.
Långt innan vi kom hem var det söndag. Vi hade varit ute länge och var hungriga och trötta.
Avslutningsvis några bilder från fas ett och fas två.
9 april
Solig morgon och solig dag. Morgonkaffe på balkongen. Så småningom iväg till Gandia för att hämta bilen. Så här såg tåget ut i dag; det finns flera olika typer.
På vägen till bilfirman i Gandia hittade jag en stor gratisparkering nära centrum. Praktiskt. Bilen var klar så när som på en inte helt onödig tvätt man gjorde. Det utlovade priset stämde. Hem igen för lunch och fri tid.
Så här blev bilen när skavsåren tagits bort och en del helskärmslackeringar gjorts.
På kvällen fortsatte festes mayores, den här gången med cullerensiska danser som genomfördes i folkdräkter av människor i alla åldrar. Några bilder:
Så vitt jag uppfattade det spelade man samma musikstycke hela tiden medan de olika dansgrupperna - från yngre till äldre och till mera avancerade - dansade runt ett kvarter vid Plaza de España. Huvudinstrumenten var trummor - som vanligt (fallas, påsken) - och kastanjetter - som alla dansare hade. Dessutom hade varje musikantgrupp två-tre flöjter. Fler bilder:
Ingen aning om vad det är för slags flöjter.
Sista bilden för dagen. En del av publiken vid Plaza de España. (Andra fanns vid eller flyttade sig till olika ställen där danståget gick fram).
Culleras egen tevestation var där naturligtvis, filmade, intervjuade. Och fönstren i ett av kommunhusen kunde man se flera ledande politiker från olika partier och en del kommunala chefstjänstemän.
På vägen till bilfirman i Gandia hittade jag en stor gratisparkering nära centrum. Praktiskt. Bilen var klar så när som på en inte helt onödig tvätt man gjorde. Det utlovade priset stämde. Hem igen för lunch och fri tid.
Så här blev bilen när skavsåren tagits bort och en del helskärmslackeringar gjorts.
På kvällen fortsatte festes mayores, den här gången med cullerensiska danser som genomfördes i folkdräkter av människor i alla åldrar. Några bilder:
Så vitt jag uppfattade det spelade man samma musikstycke hela tiden medan de olika dansgrupperna - från yngre till äldre och till mera avancerade - dansade runt ett kvarter vid Plaza de España. Huvudinstrumenten var trummor - som vanligt (fallas, påsken) - och kastanjetter - som alla dansare hade. Dessutom hade varje musikantgrupp två-tre flöjter. Fler bilder:
Ingen aning om vad det är för slags flöjter.
Sista bilden för dagen. En del av publiken vid Plaza de España. (Andra fanns vid eller flyttade sig till olika ställen där danståget gick fram).
Culleras egen tevestation var där naturligtvis, filmade, intervjuade. Och fönstren i ett av kommunhusen kunde man se flera ledande politiker från olika partier och en del kommunala chefstjänstemän.
8 april
Det finns jättemånga spanska ostsorter. Gjorda av mjölk från kor, från får, från getter och från olika blandningar av allt detta. Det kunde vara bra. Men det är det inte. Inte för mig. Lagrad ost är curado. Men den smakar i allmänhet som vansinnigt olagrad dvs. korttidslagrad ost. Sen finns det semicurado, ännu mindre smakande. Självklart importerar man också ost. För turisterna. Man kan köpa mesig Havarti, Goudaost, Edamer och till och med Hushållsost. Den sista hör av någon märklig anledning till de dyrara, över hundra kronor kilot.
Jag har nu börjat fråga efter ost som är el mas fuerte, starkast, och den får jag väl. Den är godare än de andra, men inte särskilt stark med svenska mått mätt. Och den är dyr, runt 150 kronor kilot. Billigast är det jag kallar julost, den med ett rött skyddslager. Den mesigaste sorten kan man köpa för ca. 50 kronor kilot och den godare - god - för mellan sjuttio och nittio kronor kilot.
Sen är det formen och det skyddande lagret. Det senare verkar man satsa ordentligt på. Vi har inte lyckats räkna ut hur man kommer åt det ätbara utan att skära bort betydligt mer än skyddslagret. Dessutom är alla bitar, även hela ostar, så små att det är besvärligt att använda osthyveln. Så den ligger oanvänd sedan månader tillbaka. Det är förresten mycket trevligare att använda kniv.
Trösten är mögelosten. Det finns god, billig, tysk sådan. Och den franska Roquefortosten är betydligt billigare här än i Sverige. Och man måste inte äta (bara) ost. Serranoskinka är alldeles förträffligt, salami också. Om vi nu talar om t.ex. pålägg.
Nog om mat. Dagen har varit solig. Det kändes så varmt på balkongen att vi i dag, för första gången i år, inte bara klädde oss för stranden utan också gick dit. Med solstolar och beväpnade med böcker. Dessutom hade Anneli en tom vattenflaska med sig att hämta havsvatten i. Vi hann inte så långt innan vi upptäckte att det blåste lite mer än vi räknat med och att vinden inte var så varm. Dit ändå, och där placerade vi oss mycket nära vattnet, närmre än de flesta andra. Så småningom, när klockan gick mot ett och vi hade varit där mer än en timme började det kännas varmt inte bara när det inte blåste. Vattnet kändes emellertid kallare än för en vecka sedan men inte kallare än att det gick att buteljera utan mänskliga frysskador. Något längre eller djupare vadande blev det inte.
I dag inleddes de tio dagar långa festes mayores med att nöjesfältets attraktioner bara kostade en euro styck. Om det var anledningen till att nöjesfältet var tämligen packat med folk vet jag inte, men mycket folk var det.
Kolla den högra korgen i båtgungan. Det går nog inte att få in fler. Likadant såg det ut i den vänstra (inte med på bilden). Den mittersta, den till vänster på bilden, är nog inte så attraktiv för dem så vill känna maggropskittlingar.
Havet är givetvis mycket centralt i Cullera, förutsättningen för den turism som låter staden växa med flera gånger sin vinterstorlek under kanske fyra sommarmånader. Men det finns också annat vatten. Avlutar dagens blogg med ett par kvällsbilder från i dag.
Jag har nu börjat fråga efter ost som är el mas fuerte, starkast, och den får jag väl. Den är godare än de andra, men inte särskilt stark med svenska mått mätt. Och den är dyr, runt 150 kronor kilot. Billigast är det jag kallar julost, den med ett rött skyddslager. Den mesigaste sorten kan man köpa för ca. 50 kronor kilot och den godare - god - för mellan sjuttio och nittio kronor kilot.
Sen är det formen och det skyddande lagret. Det senare verkar man satsa ordentligt på. Vi har inte lyckats räkna ut hur man kommer åt det ätbara utan att skära bort betydligt mer än skyddslagret. Dessutom är alla bitar, även hela ostar, så små att det är besvärligt att använda osthyveln. Så den ligger oanvänd sedan månader tillbaka. Det är förresten mycket trevligare att använda kniv.
Trösten är mögelosten. Det finns god, billig, tysk sådan. Och den franska Roquefortosten är betydligt billigare här än i Sverige. Och man måste inte äta (bara) ost. Serranoskinka är alldeles förträffligt, salami också. Om vi nu talar om t.ex. pålägg.
Nog om mat. Dagen har varit solig. Det kändes så varmt på balkongen att vi i dag, för första gången i år, inte bara klädde oss för stranden utan också gick dit. Med solstolar och beväpnade med böcker. Dessutom hade Anneli en tom vattenflaska med sig att hämta havsvatten i. Vi hann inte så långt innan vi upptäckte att det blåste lite mer än vi räknat med och att vinden inte var så varm. Dit ändå, och där placerade vi oss mycket nära vattnet, närmre än de flesta andra. Så småningom, när klockan gick mot ett och vi hade varit där mer än en timme började det kännas varmt inte bara när det inte blåste. Vattnet kändes emellertid kallare än för en vecka sedan men inte kallare än att det gick att buteljera utan mänskliga frysskador. Något längre eller djupare vadande blev det inte.
I dag inleddes de tio dagar långa festes mayores med att nöjesfältets attraktioner bara kostade en euro styck. Om det var anledningen till att nöjesfältet var tämligen packat med folk vet jag inte, men mycket folk var det.
Kolla den högra korgen i båtgungan. Det går nog inte att få in fler. Likadant såg det ut i den vänstra (inte med på bilden). Den mittersta, den till vänster på bilden, är nog inte så attraktiv för dem så vill känna maggropskittlingar.
Havet är givetvis mycket centralt i Cullera, förutsättningen för den turism som låter staden växa med flera gånger sin vinterstorlek under kanske fyra sommarmånader. Men det finns också annat vatten. Avlutar dagens blogg med ett par kvällsbilder från i dag.
7 april
Sol mellan skyar i dag över Cullera på morgonen. Molnen började på allvar strax hitom över de närmsta bergen.
De stannade där nästan hela dagen. Runt tjugo grader åtskilliga timmar. Folk på stranden, några i havet utan att bada. Mellandag i väntan på festes mayores som börjar i morgon.
Fortsatt testning av vänsterfoten. Sju kilometer omväxlande gång och jogg. Det gick bra. Nästa gång är det dags att springa minst 70 procent av träningssträckan. Även om det fungerar då blir det nog svårt att bygga upp foten så mycket att det är värt att springa Göteborgsvarvet. Ett problem här är att beläggningen på strandpromenaden och trottoarerna är en hel del hårdare än asfalt. Det borde jag ha begripit tidigare. Nu försöker jag springa på gatorna i stället.
I huvudsak har jag annars ägnat dagen åt att få ordning på Firefox; den har bl.a. vägrat låta mig ladda upp bilder till den här bloggen. Problemen började för en knapp vecka sedan. För att få in bilder i bloggen har jag kunnat använda Netscape, men jag har också igår och i dag installerat SeaMonkey (Mozilla) och Flock. Alla dessa tre har utan att bråka laddat upp mina bilder. Slutsatsen jag drog var att de senaste Firefoxversionerna - 3.6.2 och 3.6.3 - måste bytas ut mot någon tidigare Firefoxversion.
Det tog lite tid innan jag hittade sidor som jag kunde ladda ner alternativa versioner från. Så småningom valde jag 3.0.18. Testade och det fungerade. Sedan uppdaterade Firefox utan att fråga mig om lov. Skulle det bli någon 3.6-version och ny cirkus? Det blev 3.0.19 och en varning och uppmaning: för gammal, uppgradera. Det struntar jag i tills vidare.
Nu ska jag lägga in första bilden. Den är tagen 19.22 från balkongen. Jag gillar ljuset vid bergen.
Dagens bildtema är träd och våren. Träd i parken mittemot balkongen. Dessvärre är jag nästan renons på kunskaper om träd. Jag brukar säga att jag kan känna igen granar, tallar och björkar men inte mer. Vid närmare eftertanke inser jag att jag måste lägga till enar och kanske lärkträd. Magert. Alltså har jag inte den blekaste aning om vad det är för träd på bilderna som kommer. Några kanske också växer i Sverige men om de är lövträd har de nog inte mer än knoppar, om ens det, än. Här kommer lite växtlighet:
Den sista trädbilden visar också den populäraste aktivitetsdetaljen i parken: bläckfisken. Den används av inte bara små barn - med eller utan hjälp av föräldrar/lärare - utan också av tonåringar. De senare gör olika typer av volter över bläckfiskens armar. De mindre klättrar och åker rutschkana. Bilden!
Dagens sista foto tog jag 19.35 mot Marenyet och Brosquil, de sydligaste delarna av Cullera. Det finns inte med här för trädens skull.
Nu är det redan torsdag. Det är stjärnklart och mycket tyst. Bara en irriterad (?) gräsand och havet hörs. Ljusen är släckta i nästan alla lägenheterna i husen mot stranden. TVE har tillfälligt (?) lämnat rapporteringen från en jättelik korruptionsskandal med en hel rad PP-politiker misstänkta. Förundersökningsprotokollet omfattar 50.000 sidor och ligger på nätet. God natt.
De stannade där nästan hela dagen. Runt tjugo grader åtskilliga timmar. Folk på stranden, några i havet utan att bada. Mellandag i väntan på festes mayores som börjar i morgon.
Fortsatt testning av vänsterfoten. Sju kilometer omväxlande gång och jogg. Det gick bra. Nästa gång är det dags att springa minst 70 procent av träningssträckan. Även om det fungerar då blir det nog svårt att bygga upp foten så mycket att det är värt att springa Göteborgsvarvet. Ett problem här är att beläggningen på strandpromenaden och trottoarerna är en hel del hårdare än asfalt. Det borde jag ha begripit tidigare. Nu försöker jag springa på gatorna i stället.
I huvudsak har jag annars ägnat dagen åt att få ordning på Firefox; den har bl.a. vägrat låta mig ladda upp bilder till den här bloggen. Problemen började för en knapp vecka sedan. För att få in bilder i bloggen har jag kunnat använda Netscape, men jag har också igår och i dag installerat SeaMonkey (Mozilla) och Flock. Alla dessa tre har utan att bråka laddat upp mina bilder. Slutsatsen jag drog var att de senaste Firefoxversionerna - 3.6.2 och 3.6.3 - måste bytas ut mot någon tidigare Firefoxversion.
Det tog lite tid innan jag hittade sidor som jag kunde ladda ner alternativa versioner från. Så småningom valde jag 3.0.18. Testade och det fungerade. Sedan uppdaterade Firefox utan att fråga mig om lov. Skulle det bli någon 3.6-version och ny cirkus? Det blev 3.0.19 och en varning och uppmaning: för gammal, uppgradera. Det struntar jag i tills vidare.
Nu ska jag lägga in första bilden. Den är tagen 19.22 från balkongen. Jag gillar ljuset vid bergen.
Dagens bildtema är träd och våren. Träd i parken mittemot balkongen. Dessvärre är jag nästan renons på kunskaper om träd. Jag brukar säga att jag kan känna igen granar, tallar och björkar men inte mer. Vid närmare eftertanke inser jag att jag måste lägga till enar och kanske lärkträd. Magert. Alltså har jag inte den blekaste aning om vad det är för träd på bilderna som kommer. Några kanske också växer i Sverige men om de är lövträd har de nog inte mer än knoppar, om ens det, än. Här kommer lite växtlighet:
Den sista trädbilden visar också den populäraste aktivitetsdetaljen i parken: bläckfisken. Den används av inte bara små barn - med eller utan hjälp av föräldrar/lärare - utan också av tonåringar. De senare gör olika typer av volter över bläckfiskens armar. De mindre klättrar och åker rutschkana. Bilden!
Dagens sista foto tog jag 19.35 mot Marenyet och Brosquil, de sydligaste delarna av Cullera. Det finns inte med här för trädens skull.
Nu är det redan torsdag. Det är stjärnklart och mycket tyst. Bara en irriterad (?) gräsand och havet hörs. Ljusen är släckta i nästan alla lägenheterna i husen mot stranden. TVE har tillfälligt (?) lämnat rapporteringen från en jättelik korruptionsskandal med en hel rad PP-politiker misstänkta. Förundersökningsprotokollet omfattar 50.000 sidor och ligger på nätet. God natt.
5-6 april
Annandag påsk, lunes de Pascua på spanska, var/är fri från religiösa begivenheter. Inga processioner, ingenting mer än de vanliga mässorna. Vår dag var en särskild aktivitetsdag, sista dagen med bil till på fredag. Allt som måste köpas på mer än gångavstånd inhandlades. Eroski, Lidl fick sina besök. Ingen ledig parkering på nära håll efter det men på kvällen hade hemresorna kommit igång ordentligt. Flyttning av bilen till standardplatsen. Började läsa Joyce Carol Oates Dödgrävarens dotter. Försök att komma tidigt i säng med tanke på tisdagens agenda. Gick inte så bra.
Tisdagen började mulen, låga, tjocka moln som dolde de översta delarna till och med på de inte alltför höga bergen på nära håll. Lite blåsigt, inte kallt. Tyst ute vid niotiden. Det märks att Cullera tillfälligt återgått till före-påsken-läge. Tidig uppstigning för färd till Gandia där vi av en slump för några veckor sedan hade upptäckt en alldeles ny Mazda-handlare. Vi kom till de bokade reparationerna före klockan elva; i Sverige hade man nog velat ha bilen åtskilliga timmar tidigare. Verkstaden skjutsade till stationen och vår första tågresa i Spanien blev äntligen av. Stationen här är underjordisk, tågvagnarna inte stora, intrycket av tunnelbana är starkt.
Ganska mycket resande var det redan från början och vår vagn var i det närmaste fullsatt när vi steg av. Nästa foto visar inte passagerarmängden men den förtjänar ändå sin plats, inte bara för att den ger en bild av miljön på det här tåget.
Så roligt kan det vara att åka tåg i Spanien. Och det är billigt. Sträckan Gandia-Cullera, ca. 25 kilometer, kostar utan rabatter tjugo kronor, hör ni det SJ och konkurrenter. Från Gandia kan man ta sig med kusttåg ända till Frankrike, även om man nog måste byta tåg någon gång. Och åker man buss/bil till Dénia, knappt fyra mil från Gandia, kan man åka med ett kusttåg till Alicante, på en järnväg som delvis slingrar sig längs och på bergsslutt- ningar med, tror jag, hisnande utsikter.
Buss från tåg-/busstationen i Cullera hem med Culleras enda busslinje. I Sverige skulle antagligen en tätort med drygt 27.000 invånare som minimum och under semestertider säkerligen en bra bit över 100.000 behöva flera linjer. Men Culleras topografi begränsar busslinjebehovet till en lnje: stationen-Faro-stationen.
Siesta. Lite mat, vila, läsning. Senare en längre gångtur på strandpromenaden norrut och sedan tillbaka längs bussvägen. Strandpromenaden fattig på folk, likadant stranden. Men trots den inte särskilt närvarande solen kan man utnyttja stranden. Någon sprang barfota i vattenbrynet, en annan satt och cyklade på en av kommunens tränoingsmaskiner, barn - skollov - i klätterställningarna, givetvis ätande och drickande människor på de serve- ringar som var öppna. Och man kan göra så här:
Ljuden från havet, de enstaka fiskebåtarna, en och annan motionär och promenadör som passerar, och en god bok och/eller bara tid för eftertankar, omtankar.
Och så här:
Det är inte bara i Frankrike Boule är en stor aktivitet. Fast i Spanien heter det petanca.
På vägen hem lättade molnen och det blev riktigt varmt. Fel klädd för detta men jackor kan knäppas upp eller tas av.
På kvällen teve. Den andra - eller första - religionen. Fotboll, Barcelona-Arsenal. Troligen ser man matcherna bättre på teve, men det det skulle ändå vara en upplevelse att vara bland publiken. Matchen slutade 4-1 till Barcelona, Messi gjorde fyra mål i rad, ett äkta hat trick med marginal.
Här handlade det inte om långa bollar på Bengt. Den tekniska skickligheten möjliggjorde en bollkontroll som i sin tur i kombination med taktiska dispositioner ledde till ett överlägset bollinnehav. Har man dessutom sådana spelare som Messi och Ibrahimovic (skadad idag) som kan göra (många) mål vinner man ofta. Detta är sådan fotboll jag tycker om att se. Och någon gång ska jag nog se den i verkligheten.
Tisdagen började mulen, låga, tjocka moln som dolde de översta delarna till och med på de inte alltför höga bergen på nära håll. Lite blåsigt, inte kallt. Tyst ute vid niotiden. Det märks att Cullera tillfälligt återgått till före-påsken-läge. Tidig uppstigning för färd till Gandia där vi av en slump för några veckor sedan hade upptäckt en alldeles ny Mazda-handlare. Vi kom till de bokade reparationerna före klockan elva; i Sverige hade man nog velat ha bilen åtskilliga timmar tidigare. Verkstaden skjutsade till stationen och vår första tågresa i Spanien blev äntligen av. Stationen här är underjordisk, tågvagnarna inte stora, intrycket av tunnelbana är starkt.
Ganska mycket resande var det redan från början och vår vagn var i det närmaste fullsatt när vi steg av. Nästa foto visar inte passagerarmängden men den förtjänar ändå sin plats, inte bara för att den ger en bild av miljön på det här tåget.
Så roligt kan det vara att åka tåg i Spanien. Och det är billigt. Sträckan Gandia-Cullera, ca. 25 kilometer, kostar utan rabatter tjugo kronor, hör ni det SJ och konkurrenter. Från Gandia kan man ta sig med kusttåg ända till Frankrike, även om man nog måste byta tåg någon gång. Och åker man buss/bil till Dénia, knappt fyra mil från Gandia, kan man åka med ett kusttåg till Alicante, på en järnväg som delvis slingrar sig längs och på bergsslutt- ningar med, tror jag, hisnande utsikter.
Buss från tåg-/busstationen i Cullera hem med Culleras enda busslinje. I Sverige skulle antagligen en tätort med drygt 27.000 invånare som minimum och under semestertider säkerligen en bra bit över 100.000 behöva flera linjer. Men Culleras topografi begränsar busslinjebehovet till en lnje: stationen-Faro-stationen.
Siesta. Lite mat, vila, läsning. Senare en längre gångtur på strandpromenaden norrut och sedan tillbaka längs bussvägen. Strandpromenaden fattig på folk, likadant stranden. Men trots den inte särskilt närvarande solen kan man utnyttja stranden. Någon sprang barfota i vattenbrynet, en annan satt och cyklade på en av kommunens tränoingsmaskiner, barn - skollov - i klätterställningarna, givetvis ätande och drickande människor på de serve- ringar som var öppna. Och man kan göra så här:
Ljuden från havet, de enstaka fiskebåtarna, en och annan motionär och promenadör som passerar, och en god bok och/eller bara tid för eftertankar, omtankar.
Och så här:
Det är inte bara i Frankrike Boule är en stor aktivitet. Fast i Spanien heter det petanca.
På vägen hem lättade molnen och det blev riktigt varmt. Fel klädd för detta men jackor kan knäppas upp eller tas av.
På kvällen teve. Den andra - eller första - religionen. Fotboll, Barcelona-Arsenal. Troligen ser man matcherna bättre på teve, men det det skulle ändå vara en upplevelse att vara bland publiken. Matchen slutade 4-1 till Barcelona, Messi gjorde fyra mål i rad, ett äkta hat trick med marginal.
Här handlade det inte om långa bollar på Bengt. Den tekniska skickligheten möjliggjorde en bollkontroll som i sin tur i kombination med taktiska dispositioner ledde till ett överlägset bollinnehav. Har man dessutom sådana spelare som Messi och Ibrahimovic (skadad idag) som kan göra (många) mål vinner man ofta. Detta är sådan fotboll jag tycker om att se. Och någon gång ska jag nog se den i verkligheten.
4 april
I dag skulle man fira mötet mellan jungfru Maria och Jesus efter att Jesus återuppstått. Det hela skulle börja redan klockan åtta så det blev att gå upp mycket, mycket tidigare än vanligt. För min del betydde det kvart över sju. Några minuter i åtta gick jag hemifrån och kom givetvis inte till platsen förrän lite efter åtta. För första gången passade man på att hålla tiden. Det förstod jag redan på vägen eftersom jag först hörde trummorna och sedan såg de sista i den lilla procession som utgick från kyrkan Santos Juanes.
Fram till Plaza de España kom jag alltså senare än de medverkande men när jag kom dit var det ett litet uppehåll i de ordnande aktiviteterna.
I dag fanns det tre olika musikergrupper. Till var och en av dem var särskilt klädda processionsdeltagare knutna, i dag utan de huvudbonader de haft tidigare och som täckte hela ansiktet med undantag av två hål för ögonen.
Jag hade inte en aning om vad som skulle hända; hur kunde ett möte mellan Jesus och hans mamma gestaltas i Cullera åe 2010? Svaret kom tio över åtta. Då kördes två statyer fram högst upp på Plaza de España.
När statyerna var framkörda brast deltagare och åskådare ut i omfattande applåder. Så blev det lugnt några minuter, inget organiserat hände, allt var spontant, privat. Stämningen var ganska olik de tidigare påskdagarna. Alla (?) verkade glada, leenden. skratt. Och det är ju rimligt utifrån den kristna tron.
Så, efter kanske en kvart, började en annan aktivitet, planerad, men snart tämligen vild: godiskastning. Den ena gruppen kastade på den andra, yngre på äldre, pojkar på flickor. En och annan kastade så våldsamt att en del andra såg lite rädda ut. Men allas ögon tycktes klara sig.
Nästa steg var miniprocessioner av de tre grupperna - egentligen sex men musikgrupperna var den ordnande faktorn - till Calle Dr. Alemaný. Där var ett fyrverkeri förberett, om fyrverkeri nu är rätt ord för något som till minst 90 procent bestär av smällare/bomber. Vi hann för övrigt dricka kaffe på ett fik innan smällandet började. Vi var inte ensamma på caféet.
Det var högljutt som vanligt, inte minst bidrog 5-6 inte påskdagsfirande damer vid ett bord intill vårt till det. Trångt var det också och intressant kanske för en ordningsam svensk är att musikerna inte alla drack kaffe.
Så bröt smällandet ut. Det var uppbyggt som vanligt, lät som vanligt - alldeles för mycket - och det såg ut som vanligt, både för och strax efter. Lite senare efter, bara lite, var det nog - som vanligt det också - välstädat.
Efter los fuegos artificiales (fyrverkeriet) återstod det för de medverkande bara att ta sig till sina respektive kyrkor och ställa tillbaka statyerna. Det innebar nya processioner, trummande, blåsande. Vi hann fatt den grupp som hörde till Santa Ana just som de kommit dit. Deras staty strax innan den skulle bäras in i kyrkan får vara med på dagens sista bild.
Så var påskfirandet nästan slut för den här gången. Det som återstod var Misa solemne, den högtidliga mässan.
Ett så tidigt uppvaknande som vårt tar ut sin rätt. Lyckligtvis löser man sådant genom siestan. Den bröt jag för göra ett nytt test av badvattentempen. Shorts, sandaler och iväg. Målet var att gå så långt ut att vattnet nådde över knäna. Den här gången lyckades det. Värmen kommer, om än sakta, även till badvattnet.
Lite senare körde vi till Tavernes och Xeraco, de två närmaste samhällena söderut. Vi har varit där tidigare, många gånger i Tavernes, en gång i Xeraco. I Tavernes har en bråkdel av barerna varit öppna och i stort sett inte något annat, i Xeraco verkade det stendött när vi var där. Men det var då. Påsken är en jättehögtid, en enorm fritidsmöjlighet. Och det är alldeles uppenbart att spanjorerna tar vara på den. Båda de här samhällena sjöd den här gången av liv, människor på promenader, människor på barerna, nöjesfält - visserligen små - en marknad i Tavernes, fullt med parkerade bilar överallt. Det var lärorikt att se.
Svårt att hitta parkeringsplats när vi kom hem men nu i kväll är det inga problem. Många har redan återvänt till sina vinterhem, men långtifrån alla. Hissarna går fortfarande med en frekvens betydligt högre än före den här veckan. Och det talas fortfarande både franska och tyska i huset. Inte bara spanjorer firar påsken rejält och i Spanien.
Fram till Plaza de España kom jag alltså senare än de medverkande men när jag kom dit var det ett litet uppehåll i de ordnande aktiviteterna.
I dag fanns det tre olika musikergrupper. Till var och en av dem var särskilt klädda processionsdeltagare knutna, i dag utan de huvudbonader de haft tidigare och som täckte hela ansiktet med undantag av två hål för ögonen.
Jag hade inte en aning om vad som skulle hända; hur kunde ett möte mellan Jesus och hans mamma gestaltas i Cullera åe 2010? Svaret kom tio över åtta. Då kördes två statyer fram högst upp på Plaza de España.
När statyerna var framkörda brast deltagare och åskådare ut i omfattande applåder. Så blev det lugnt några minuter, inget organiserat hände, allt var spontant, privat. Stämningen var ganska olik de tidigare påskdagarna. Alla (?) verkade glada, leenden. skratt. Och det är ju rimligt utifrån den kristna tron.
Så, efter kanske en kvart, började en annan aktivitet, planerad, men snart tämligen vild: godiskastning. Den ena gruppen kastade på den andra, yngre på äldre, pojkar på flickor. En och annan kastade så våldsamt att en del andra såg lite rädda ut. Men allas ögon tycktes klara sig.
Nästa steg var miniprocessioner av de tre grupperna - egentligen sex men musikgrupperna var den ordnande faktorn - till Calle Dr. Alemaný. Där var ett fyrverkeri förberett, om fyrverkeri nu är rätt ord för något som till minst 90 procent bestär av smällare/bomber. Vi hann för övrigt dricka kaffe på ett fik innan smällandet började. Vi var inte ensamma på caféet.
Det var högljutt som vanligt, inte minst bidrog 5-6 inte påskdagsfirande damer vid ett bord intill vårt till det. Trångt var det också och intressant kanske för en ordningsam svensk är att musikerna inte alla drack kaffe.
Så bröt smällandet ut. Det var uppbyggt som vanligt, lät som vanligt - alldeles för mycket - och det såg ut som vanligt, både för och strax efter. Lite senare efter, bara lite, var det nog - som vanligt det också - välstädat.
Efter los fuegos artificiales (fyrverkeriet) återstod det för de medverkande bara att ta sig till sina respektive kyrkor och ställa tillbaka statyerna. Det innebar nya processioner, trummande, blåsande. Vi hann fatt den grupp som hörde till Santa Ana just som de kommit dit. Deras staty strax innan den skulle bäras in i kyrkan får vara med på dagens sista bild.
Så var påskfirandet nästan slut för den här gången. Det som återstod var Misa solemne, den högtidliga mässan.
Ett så tidigt uppvaknande som vårt tar ut sin rätt. Lyckligtvis löser man sådant genom siestan. Den bröt jag för göra ett nytt test av badvattentempen. Shorts, sandaler och iväg. Målet var att gå så långt ut att vattnet nådde över knäna. Den här gången lyckades det. Värmen kommer, om än sakta, även till badvattnet.
Lite senare körde vi till Tavernes och Xeraco, de två närmaste samhällena söderut. Vi har varit där tidigare, många gånger i Tavernes, en gång i Xeraco. I Tavernes har en bråkdel av barerna varit öppna och i stort sett inte något annat, i Xeraco verkade det stendött när vi var där. Men det var då. Påsken är en jättehögtid, en enorm fritidsmöjlighet. Och det är alldeles uppenbart att spanjorerna tar vara på den. Båda de här samhällena sjöd den här gången av liv, människor på promenader, människor på barerna, nöjesfält - visserligen små - en marknad i Tavernes, fullt med parkerade bilar överallt. Det var lärorikt att se.
Svårt att hitta parkeringsplats när vi kom hem men nu i kväll är det inga problem. Många har redan återvänt till sina vinterhem, men långtifrån alla. Hissarna går fortfarande med en frekvens betydligt högre än före den här veckan. Och det talas fortfarande både franska och tyska i huset. Inte bara spanjorer firar påsken rejält och i Spanien.
3 april
Lugn dag, hyggligt varmt, mycket folk igen på stranden som egentligen är flera, med olika namn. Läst en del, bråkat med Firefox som inte låtit bloggen fungera tillräckligt bra. Uppdaterat, installerat version 3.6.3. Också installerat SeaMonkey, en annan Mozillabrowser om nu Firefox inte skulle "bättra sig". Testet kommer när jag ska lägga in den första bilden.
På kvällen en tur på strandpromenaden. Massor med folk.
Senegaleserna som säljer väskor, klockor, kläder, solglasögon mm. hör till strandpromenadens rekvisita. Det gör däremot inte de bolivianer (?) som finns på nästa bild.
De fanns där en bra stund före lunchdags och nu också på kvällen. Har de haft tid att äta? Riktigt bra spelade de i alla fall.
Många barer/restauranger har ett antal teveapparater och de flesta sätter upp anslag om vilken/vilka match/er de kommer att sända. I kväll spelade både Barcelona och Real Madrid och det märktes. En stor del av turisterna här i Cullera sägs komma från Madrid men antagligen ännu fler från Valencia - som tycks hålla på Barcelona eller bara vara mot Madrid - så intresset för tevesändningarna är givet, stort. En bild från en av strandrestaurangerna:
Hela dagen har bilar åkt in och ut på parkeringen bakom vårt hus, in för att leta plats, ut för att det inte fanns någon. Smockfullt sedan tidigt i dag. Det har hela dagen fortsatt att komma folk. I kväll lyser det i mer än dubbelt så många lägenheter i våra kontrollhus som igår och då var det rekord för i år. Undrar hur många som kommer för att ta del av/delta i (den religiösa) avslutningen av den heliga veckan? Den ska börja redan klockan åtta på morgonen vid Plaza España. Det blir alltså tidig uppgång för oss.
Hur ser det ut här på måndag?
Två kvällsbilder till och så slut för i dag:
På kvällen en tur på strandpromenaden. Massor med folk.
Senegaleserna som säljer väskor, klockor, kläder, solglasögon mm. hör till strandpromenadens rekvisita. Det gör däremot inte de bolivianer (?) som finns på nästa bild.
De fanns där en bra stund före lunchdags och nu också på kvällen. Har de haft tid att äta? Riktigt bra spelade de i alla fall.
Många barer/restauranger har ett antal teveapparater och de flesta sätter upp anslag om vilken/vilka match/er de kommer att sända. I kväll spelade både Barcelona och Real Madrid och det märktes. En stor del av turisterna här i Cullera sägs komma från Madrid men antagligen ännu fler från Valencia - som tycks hålla på Barcelona eller bara vara mot Madrid - så intresset för tevesändningarna är givet, stort. En bild från en av strandrestaurangerna:
Hela dagen har bilar åkt in och ut på parkeringen bakom vårt hus, in för att leta plats, ut för att det inte fanns någon. Smockfullt sedan tidigt i dag. Det har hela dagen fortsatt att komma folk. I kväll lyser det i mer än dubbelt så många lägenheter i våra kontrollhus som igår och då var det rekord för i år. Undrar hur många som kommer för att ta del av/delta i (den religiösa) avslutningen av den heliga veckan? Den ska börja redan klockan åtta på morgonen vid Plaza España. Det blir alltså tidig uppgång för oss.
Hur ser det ut här på måndag?
Två kvällsbilder till och så slut för i dag:
2 april
Helgdag heter på spanska/kastilianska fiesta och dia festivo. Då blir det inte så konstigt om restaurangerna går på högvarv och att så gott som alla affärer har öppet.
Och visst har det varit fest här i dag. Inte minst på stranden, på strandpromenaden och på restauranger/barer. Titta bara:
För mig var det första dagen med shorts, kortärmat och sandaler, allt i huvudsak motiverat av att jag ville kolla hur varmt/kallt det var i vattnet. Det var alldeles för kallt. Jag gjorde ett par försök att vada ut till knäna men vände. Det blev i stället varsin kaffe på den italienska glassbaren.
Bilen fick vila igen. Parkeringseländet ökade successivt under dagen. På det vi kallar brännbollsfältet, som före i dag inte haft en enda parkerad bil stod det 12.20 7-8 bilar och 13.45 över 70.
På kvällen skulle den stora långfredagsprocessionen äga rum, enligt turistwebben klockan 21. Vid det här laget hade kommit för tidigt - ibland kraftigt för tidigt - tillräckligt många gånger för att inte komma till startplatsen, kyrkan Santos Juanes, förrän lite efter 21. Nästan hela vägen dit gick vi i en tät ström av människor, nästan alla på väg till samma evenemang men, som det skulle visa sig, till lika olika platser. En procession kan man givetvis betitta från olika utkikspunkter. Vi hade knappast en aning om vilka. Så vi valde inledningsvis just startplatsen. Där var det som det brukade vara. De som skulle medverka befann sig med inte alltför många undantag lite här och där i närheten men inte uppställda för avfärd. Och det var mycket folk överallt. Vi försökte räkna ut färdvägen utan att ha särskilt rätt. Men processionen var maffig. Överallt där den drog fram var det trångt; åskådarna stod och satt - i det senare fallet på egna stolar som bildade provisoriska läktare längs gatorna.
Efter starten - närmre en halvtimme efter angiven tid - sökte vi upp en plats där vi skulle kunna se så mycket vi ville. Vi fick vänta ett bra tag innan den första gruppen nådde dit; man går inte fort i dessa processioner, tempo och sätt att gå är en del av ritualen. Massor med trummor och i vissa grupper också blåsare. Att säga att det var öronbedövande är kanske att ta i men tinnitusrisken var uppenbar. Sista gruppen passerade oss närmre en och en halv timme efter den första - ett mått på storleken. Jag tog massor med kort men starka gatlampor och lampor i själva processionen gjorde att fotona knappast går till historien som bra foton. Lägger ändå in några för att ge en bild av det hela:
Mellan alla statyer - på vagnar eller i ett fall en staty buren av många - människor i långa kläden i färger som representerar de olika broderskapen - sex stycken i Cullera - eller de olika kyrkorna, och i huvudbonader à la Ku Klux Klan.
En sista bild för dagen, tagen på ett ljusvänligare ställe. Killarna som drog den här vagnen kände sig nog vid det här laget färdiga för dagen, rökte (inte alla) och pratade.
Och visst har det varit fest här i dag. Inte minst på stranden, på strandpromenaden och på restauranger/barer. Titta bara:
För mig var det första dagen med shorts, kortärmat och sandaler, allt i huvudsak motiverat av att jag ville kolla hur varmt/kallt det var i vattnet. Det var alldeles för kallt. Jag gjorde ett par försök att vada ut till knäna men vände. Det blev i stället varsin kaffe på den italienska glassbaren.
Bilen fick vila igen. Parkeringseländet ökade successivt under dagen. På det vi kallar brännbollsfältet, som före i dag inte haft en enda parkerad bil stod det 12.20 7-8 bilar och 13.45 över 70.
På kvällen skulle den stora långfredagsprocessionen äga rum, enligt turistwebben klockan 21. Vid det här laget hade kommit för tidigt - ibland kraftigt för tidigt - tillräckligt många gånger för att inte komma till startplatsen, kyrkan Santos Juanes, förrän lite efter 21. Nästan hela vägen dit gick vi i en tät ström av människor, nästan alla på väg till samma evenemang men, som det skulle visa sig, till lika olika platser. En procession kan man givetvis betitta från olika utkikspunkter. Vi hade knappast en aning om vilka. Så vi valde inledningsvis just startplatsen. Där var det som det brukade vara. De som skulle medverka befann sig med inte alltför många undantag lite här och där i närheten men inte uppställda för avfärd. Och det var mycket folk överallt. Vi försökte räkna ut färdvägen utan att ha särskilt rätt. Men processionen var maffig. Överallt där den drog fram var det trångt; åskådarna stod och satt - i det senare fallet på egna stolar som bildade provisoriska läktare längs gatorna.
Efter starten - närmre en halvtimme efter angiven tid - sökte vi upp en plats där vi skulle kunna se så mycket vi ville. Vi fick vänta ett bra tag innan den första gruppen nådde dit; man går inte fort i dessa processioner, tempo och sätt att gå är en del av ritualen. Massor med trummor och i vissa grupper också blåsare. Att säga att det var öronbedövande är kanske att ta i men tinnitusrisken var uppenbar. Sista gruppen passerade oss närmre en och en halv timme efter den första - ett mått på storleken. Jag tog massor med kort men starka gatlampor och lampor i själva processionen gjorde att fotona knappast går till historien som bra foton. Lägger ändå in några för att ge en bild av det hela:
Mellan alla statyer - på vagnar eller i ett fall en staty buren av många - människor i långa kläden i färger som representerar de olika broderskapen - sex stycken i Cullera - eller de olika kyrkorna, och i huvudbonader à la Ku Klux Klan.
En sista bild för dagen, tagen på ett ljusvänligare ställe. Killarna som drog den här vagnen kände sig nog vid det här laget färdiga för dagen, rökte (inte alla) och pratade.
1 april
Vi körde ingenstans i dag. Inte till Tavernes eller ens till någon längre bort liggande mercado. Vi vågade inte. Skälet framgår av följande:
Så gott som hela året har det - med undantag för helger - bara funnits 10-15 bilar här. Nu är den nästan full. Bilförare har kört genom parkeringen och letat efter platser hela dagen. Många har gett upp. Vi har vår bil där. Och vi har inga planer på att bli platslösa. Det är lika illa eller ännu värre på gatan på framsidan av huset. Dessutom har vi gråsparvarna där.
Dagens/veckans teman är turism och påsk. Påsken som möjlighet till turism även för de sekulära. Mängd som måttstock. Några bilder till:
Så här mycket folk har det inte varit sedan början/mitten av september. Jag har heller inte sett så många och så nytvättade taxibilar sedan dess. Fordonen på nästa bild har vilat sig i månader:
Nu är de igång. Fast jag såg inte så många passagerare.
Nästa bild i kombination med TVE:s information om vattentemperaturen här - 15-17 grader redan - ger en aning om vilken årstid som närmar sig:
Berättelserna i nya testamentet om skärtorsdagen - om Jesus sista måltid med lärjungarna, om hans kväll i Getsemane med bönen om att slippa sitt öde och slutligen om romarnas gripande av honom efter att Judas Iskariot pekat ut honom - har varit teman i de olika kyrkorna i staden under dagen och kvällen. Mässor har hållits på temat den sista måltiden och processioner genomförts där långfredagens huvudhändelse speglas med bilder och till ackompanjemang av bara/nästan bara enstaka trummor.
Så såg den formella, rituella delen ut. Men den rituellt allvarliga ramen sprängdes under processionerna av dem som deltog, av små barn som inte hela tiden lyckades gå i takt på det avsedda, långsamma viset, av vuxna som ibland såg bekanta, släppte fram leenden och sa några ord. en allvaret fanns där, tydligt, tungt hos många.
Intressantast var kanske skeendena före och efter. Musiker och andra deltagare på kaféer, musiker som spelade snuttar av helt annan musik än den som hör till processionen, präster och andra som rökte, andra deltagare som inte bara drack kaffe. Spring ut ur och in i kyrkan. En brokig, mänsklig, sympatisk bild - i mitt tycke. Det finns mycket mer att säga om kyrkan och människorna men det får bli en annan gång. Avslutande bilder:
Så gott som hela året har det - med undantag för helger - bara funnits 10-15 bilar här. Nu är den nästan full. Bilförare har kört genom parkeringen och letat efter platser hela dagen. Många har gett upp. Vi har vår bil där. Och vi har inga planer på att bli platslösa. Det är lika illa eller ännu värre på gatan på framsidan av huset. Dessutom har vi gråsparvarna där.
Dagens/veckans teman är turism och påsk. Påsken som möjlighet till turism även för de sekulära. Mängd som måttstock. Några bilder till:
Så här mycket folk har det inte varit sedan början/mitten av september. Jag har heller inte sett så många och så nytvättade taxibilar sedan dess. Fordonen på nästa bild har vilat sig i månader:
Nu är de igång. Fast jag såg inte så många passagerare.Nästa bild i kombination med TVE:s information om vattentemperaturen här - 15-17 grader redan - ger en aning om vilken årstid som närmar sig:
Berättelserna i nya testamentet om skärtorsdagen - om Jesus sista måltid med lärjungarna, om hans kväll i Getsemane med bönen om att slippa sitt öde och slutligen om romarnas gripande av honom efter att Judas Iskariot pekat ut honom - har varit teman i de olika kyrkorna i staden under dagen och kvällen. Mässor har hållits på temat den sista måltiden och processioner genomförts där långfredagens huvudhändelse speglas med bilder och till ackompanjemang av bara/nästan bara enstaka trummor.
Så såg den formella, rituella delen ut. Men den rituellt allvarliga ramen sprängdes under processionerna av dem som deltog, av små barn som inte hela tiden lyckades gå i takt på det avsedda, långsamma viset, av vuxna som ibland såg bekanta, släppte fram leenden och sa några ord. en allvaret fanns där, tydligt, tungt hos många.
Intressantast var kanske skeendena före och efter. Musiker och andra deltagare på kaféer, musiker som spelade snuttar av helt annan musik än den som hör till processionen, präster och andra som rökte, andra deltagare som inte bara drack kaffe. Spring ut ur och in i kyrkan. En brokig, mänsklig, sympatisk bild - i mitt tycke. Det finns mycket mer att säga om kyrkan och människorna men det får bli en annan gång. Avslutande bilder:
31 mars
Spanien är - som det verkar - ett land med fredlig samexistens mellan huvudreligionerna, katolicismen och fotbollen. Sannolikt är det så att många människor här är engagerade i båda även om den ena eller den andra är viktigast.
Vad gäller fotboll är det helt klart så att det finns en nationalism men också både en provinsialism och en lokalpatriotism. En del av detta blev tydligt när vi för en tid sedan såg en del av matchen mellan Barcelona och Real Madrid på en restaurang här i Cullera. Jublet som bröt ut när Barcelona gjorde mål visade kristallklart vilket lag man inte höll på.
Nu kan ju detta vara tecken på något så enkelt som att man i alla lägen är emot huvudstaden men jag kan tänka mig att det också handlar om provinsialism; Barcelona, Valencia och Cullera är städer vid den östra medelhavskusten.
Och i dag, när Barcelona spelade mot Arsenal, var fotbollsrestaurangerna/-barerna överfulla och hojtandet när Ibra gjorde mål var överväldigande. Samtidigt passerade några av den andra religionens aktivister utanför i form av en procession som inte nämndes på Culleras turistweb.
Befolkningen ökar, tillfälligt på grund av påsken, eller som en långsam upptrappning på väg mot sommaren. Det får vi se. Ialla fall har turisttågen på gatorna börjat gå.
I dag har vi åter vimsat omkring i Gandia, först på jakt efter en stor butik med bland annat kameror; eventuellt skulle vi köpa ett extra batteri till Olympuskameran. En vänlig man på en mack förklarade vägen för oss efter att vi kört runt i säkert en kvart. Men några batterier hade affären inte.
Sedan behövde vi tre försök att svänga höger från rätt gata för att hitta rätt sväng. Här blev resultatet avsevärt bättre. När vi körde hem hade jag en överenskommelse om åtgärder och pris som var sanslöst mycket bättre än jag hade kunnat drömma om - eller förtjänat. Bakgrunden till besöket hos Mazda i Gandia är ett antal mindre skavsår som jag skaffat bilen genom bristande uppmärksamhet i främst trånga utrymmen. Överenskommelsen är så bra att någon inblandning av försäkringsbolag är överflödig. Så på tisdag i nästa vecka lämnar jag in bilen och återfår den på fredag. Kommunikationer? Tåg varje halvtimme från Cullera till Gandia söderut och Valencia norrut.
Några foton har jag inte tagit i dag. I stället en bild tagen 100123 nästan allra högst upp på Culleras bergknalle. Vad ruinen har varit en gång vet jag inte - än.
Vad gäller fotboll är det helt klart så att det finns en nationalism men också både en provinsialism och en lokalpatriotism. En del av detta blev tydligt när vi för en tid sedan såg en del av matchen mellan Barcelona och Real Madrid på en restaurang här i Cullera. Jublet som bröt ut när Barcelona gjorde mål visade kristallklart vilket lag man inte höll på.
Nu kan ju detta vara tecken på något så enkelt som att man i alla lägen är emot huvudstaden men jag kan tänka mig att det också handlar om provinsialism; Barcelona, Valencia och Cullera är städer vid den östra medelhavskusten.
Och i dag, när Barcelona spelade mot Arsenal, var fotbollsrestaurangerna/-barerna överfulla och hojtandet när Ibra gjorde mål var överväldigande. Samtidigt passerade några av den andra religionens aktivister utanför i form av en procession som inte nämndes på Culleras turistweb.
Befolkningen ökar, tillfälligt på grund av påsken, eller som en långsam upptrappning på väg mot sommaren. Det får vi se. Ialla fall har turisttågen på gatorna börjat gå.
I dag har vi åter vimsat omkring i Gandia, först på jakt efter en stor butik med bland annat kameror; eventuellt skulle vi köpa ett extra batteri till Olympuskameran. En vänlig man på en mack förklarade vägen för oss efter att vi kört runt i säkert en kvart. Men några batterier hade affären inte.
Sedan behövde vi tre försök att svänga höger från rätt gata för att hitta rätt sväng. Här blev resultatet avsevärt bättre. När vi körde hem hade jag en överenskommelse om åtgärder och pris som var sanslöst mycket bättre än jag hade kunnat drömma om - eller förtjänat. Bakgrunden till besöket hos Mazda i Gandia är ett antal mindre skavsår som jag skaffat bilen genom bristande uppmärksamhet i främst trånga utrymmen. Överenskommelsen är så bra att någon inblandning av försäkringsbolag är överflödig. Så på tisdag i nästa vecka lämnar jag in bilen och återfår den på fredag. Kommunikationer? Tåg varje halvtimme från Cullera till Gandia söderut och Valencia norrut.
Några foton har jag inte tagit i dag. I stället en bild tagen 100123 nästan allra högst upp på Culleras bergknalle. Vad ruinen har varit en gång vet jag inte - än.
30 mars
Perellonet är en mycket lång stadsdel vid havet och en del av staden Sueca. Där hamnade vi i dag för att vi inte hittade den enda (?) bra infarten till El Perellò. Det är lätt att missa El Perellò. Man har bara 300 meter på sig innan den stadsdelen slutar och Perellonet börjar.
Längst bort, längst åt norr i Perellonet ligger en samling restauranger. Där körde vi ner, tog en smal, enkelriktad gata och trodde ett tag att vi skulle hamna i en återvändsgränd. På båda sidor tomter som inte alltid verkade bebodda. Efter ett litet tag hade vi bara en flod på ena sidan och lite längre fram var vägen slut. Trodde vi. Så vi parkerade vid ett litet hus, gick ur bilen och fick sällskap med en liten hund. När vi inte pratade med den tröttnade den på oss och vände tillbaka.
Så här såg det ut ungefär där vi steg ur bilen. Luften full av ladusvalor tätt över vattnet. Gräsänder, måsar som simmade och plötsligt lyfte en betydligt större fågel en bit från oss. Det var en häger av svenskt snitt. Jag försökte fotografera den. Det gick inte så bra. Den flög lite fram och tiillbaka på andra flodsidan och landade så småningom en bit in i växtligheten.
Längre fram öppnade landskapet sig och vi kom ut på en sandstrand längs floden. Inte mycket folk, en familj lekte med en drake och en bil körde fast i sanden. På vägen mot havet, kanske ett par hundra meter tog jag några bilder:
Några bilder där floden och havet möttes:
Bilderna får tala för sig själva.
På vägen tillbaka dök två hägrar upp och jag bestämde mig för att försöka filma dem. Batteriet slut. Det är dags att skaffa ett extrabatteri. Eroski hade inte. Koll i morgon i en fotoaffär i Cullera. Det blir nog ett återbesök i lilla Perellonet.
Avslutar med en bild av månen över havet i Cullera. Nu är det natt.
Längst bort, längst åt norr i Perellonet ligger en samling restauranger. Där körde vi ner, tog en smal, enkelriktad gata och trodde ett tag att vi skulle hamna i en återvändsgränd. På båda sidor tomter som inte alltid verkade bebodda. Efter ett litet tag hade vi bara en flod på ena sidan och lite längre fram var vägen slut. Trodde vi. Så vi parkerade vid ett litet hus, gick ur bilen och fick sällskap med en liten hund. När vi inte pratade med den tröttnade den på oss och vände tillbaka.
Så här såg det ut ungefär där vi steg ur bilen. Luften full av ladusvalor tätt över vattnet. Gräsänder, måsar som simmade och plötsligt lyfte en betydligt större fågel en bit från oss. Det var en häger av svenskt snitt. Jag försökte fotografera den. Det gick inte så bra. Den flög lite fram och tiillbaka på andra flodsidan och landade så småningom en bit in i växtligheten.
Längre fram öppnade landskapet sig och vi kom ut på en sandstrand längs floden. Inte mycket folk, en familj lekte med en drake och en bil körde fast i sanden. På vägen mot havet, kanske ett par hundra meter tog jag några bilder:
Några bilder där floden och havet möttes:
Bilderna får tala för sig själva.
På vägen tillbaka dök två hägrar upp och jag bestämde mig för att försöka filma dem. Batteriet slut. Det är dags att skaffa ett extrabatteri. Eroski hade inte. Koll i morgon i en fotoaffär i Cullera. Det blir nog ett återbesök i lilla Perellonet.
Avslutar med en bild av månen över havet i Cullera. Nu är det natt.
29 mars
Påsken är enligt TVE 24H Spaniens största högtid ur turistsynpunkt. I dag har man kunnat följa delar av påsken i Sevilla. Jätteprocessioner - Sevilla är en stor stad - människor, troende, några i stark affekt, gråtande.
Här i Cullera har nog inget påskaktigt skett utanför kyrkobyggnaderna.
Men annat händer. I kväll räknade jag hur många lägenheter mot standen som var upplysta, befolkade. Klart rekord för i år. Och stranden. Man skulle kunna tro att det är september. Solstolar, bara överkroppar, livräddartorn redan bemannade. Några bilder:
Till vänster om tornet kan man se en vattenskoter, livräddarnas. Jag tror att den är ny för i år.
Men det är inte allt. I dag var nästan alla restaurangerna längs strandpromenaden öppna och ganska mycket folk satt och åt och/eller drack där. Men ännu har inte uthyrningen av solstolar börjat. Det har alltså varit varmt i dag. Många människor, inte bara barn, testade vattentemperaturen åtminstone med fötterna. En hel del gick lite längre ut och jag kunde på min 45-minuterstur se åtminstone tre som badade, varav två ordentligt vuxna.
Det här var inte det bästa badmotivet men av de 14 foton jag tog långs stranden blev en så dålig att jag kastade den, och det var den som visade två vuxna män i badet.
Vägen tillbaka till den riktiga löpträningen går så här långt bra. Jag har gett mig sjutton på att skynda långsamt, så i dag blev det som längst några 100-meterslöpningar inlagda i promenaden - och några kortare löpningar. Kanske kan jag springa någon kilometer om en vecka och sedan .........
Nöjesfältet är stängt för dagen sedan länge; det kan knappast ha varit en lönsam dag.
Ännu en badbild. Och den får avsluta. Nu återstår det att se om det ökade turistinslaget här i Cullera fortsätter i nästa vecka eller om det "bara" är en påskeffekt. Tornseglarna har i vart fall kommit för att stanna till hösten. De både syns och hörs. Igår såg jag förresten två steglitsor i grannhusets trädgård. De är vackra och hålls här i bur som kanariefåglar och diverse papegojtyper.
Vill ni veta mera? Annat?
Här i Cullera har nog inget påskaktigt skett utanför kyrkobyggnaderna.
Men annat händer. I kväll räknade jag hur många lägenheter mot standen som var upplysta, befolkade. Klart rekord för i år. Och stranden. Man skulle kunna tro att det är september. Solstolar, bara överkroppar, livräddartorn redan bemannade. Några bilder:
Till vänster om tornet kan man se en vattenskoter, livräddarnas. Jag tror att den är ny för i år.
Men det är inte allt. I dag var nästan alla restaurangerna längs strandpromenaden öppna och ganska mycket folk satt och åt och/eller drack där. Men ännu har inte uthyrningen av solstolar börjat. Det har alltså varit varmt i dag. Många människor, inte bara barn, testade vattentemperaturen åtminstone med fötterna. En hel del gick lite längre ut och jag kunde på min 45-minuterstur se åtminstone tre som badade, varav två ordentligt vuxna.
Det här var inte det bästa badmotivet men av de 14 foton jag tog långs stranden blev en så dålig att jag kastade den, och det var den som visade två vuxna män i badet.
Vägen tillbaka till den riktiga löpträningen går så här långt bra. Jag har gett mig sjutton på att skynda långsamt, så i dag blev det som längst några 100-meterslöpningar inlagda i promenaden - och några kortare löpningar. Kanske kan jag springa någon kilometer om en vecka och sedan .........
Nöjesfältet är stängt för dagen sedan länge; det kan knappast ha varit en lönsam dag.
Ännu en badbild. Och den får avsluta. Nu återstår det att se om det ökade turistinslaget här i Cullera fortsätter i nästa vecka eller om det "bara" är en påskeffekt. Tornseglarna har i vart fall kommit för att stanna till hösten. De både syns och hörs. Igår såg jag förresten två steglitsor i grannhusets trädgård. De är vackra och hålls här i bur som kanariefåglar och diverse papegojtyper.
Vill ni veta mera? Annat?
28 mars
Fridas födelsedag kunde vi bara fira per sms och mejl. Tråkigt men vi får fixa ett extrafirande när vi kommer hem.
Det har varit en trött och upplevelserik dag.
Trött därför att några lokala intelligenser i natt lite efter klockan tre ställde sin bil på parkeringen bakom vårt hus och maxade en cd med hygglig popmusik, men ohygglig vid den tidpunkten. Lokalpolisen som annars billedes patrullerar även gatorna här i närheten mycket flitigt med svenska mått var antingen frånvarande eller struntade i det; sannolikt frånvarande. Jag tror att jag lyckades somna om först framåt klockan sex. På pluskontot (icke-planerad) läsning i en bra bok.
Upplevelserik därför att det i dag var den första processionsdagen i Culleras påskvecka. Såvitt vi kunde förstå av Culleras turistweb skulle det bli fem olika processioner i dag; två klockan 10 (fm) och tre kl. 11. Fyra skulle utgå från kyrkor och en från en skola. Anneli var i god tid vid den närmaste kyrkan, dvs. strax för kl. 10. Jag kom tio över. Självklart hade inga börjat marschera. Musikerna och en del av de särskilt klädda deltagarna befann sig på fiket närmst kyrkan. Inne i kyrkan var det en hel del folk och också utanför.
Dagen kallas palmsöndagen och firas till minne av att - enligt kristen tro - Jesus red in i Jerusalem och människor hyllade honom genom att strö ut palmblad och mantlar på gatan han red på. Alltså hade alla (?) i processionen just palmblad i händerna. Någon gång efter halv elva kom processionen iväg. Den gick ner mot stranden och vi började inrikta oss på klockan-elva-processionen.
Den procession vi valde utgick från Santa Ana-kyrkan i gamla stan. De hade redan börjat gå när vi kom men tempot är sanslöst långsamt, långsammare än ett Luciatåg i Sverige, så vi kom snabbt förbi täten. De gick inte långt, bara till kyrkan vid saluhallen. Vi tog en mängd kort och videoklipp.
Efter en lunch, läsning, vila mm. blev det en tur - per fötter - i den närmaste omgivningen. För andra söndagen i rad har Cullera liknat septemberstaden Cullera. Mycket folk på stranden, strandpromenaden, restaurangerna. Och allt fler affärer har haft öppet.
Så småningom hamnade vi på (det tillfälliga) nöjesfältet. Med några undantag - bild 1 och maten/godiset - kunde det nog ha kunnat vara i Sverige. Här kommer ett lass bilder:
Nu är det kväll. En nygammal tideräkning är inledd. I morgon gäller arbete för dem som har ett sådant. Veckoslutsturisterna har i stor utsträckning redan lämnat Cullera. Parkeringsplatsen bakom huset ser snart ut som den gjorde i måndags. Nöjesfältet är stängt. Hoppas bara att vi slipper musikmarodörerna i natt.
Det har varit en trött och upplevelserik dag.
Trött därför att några lokala intelligenser i natt lite efter klockan tre ställde sin bil på parkeringen bakom vårt hus och maxade en cd med hygglig popmusik, men ohygglig vid den tidpunkten. Lokalpolisen som annars billedes patrullerar även gatorna här i närheten mycket flitigt med svenska mått var antingen frånvarande eller struntade i det; sannolikt frånvarande. Jag tror att jag lyckades somna om först framåt klockan sex. På pluskontot (icke-planerad) läsning i en bra bok.
Upplevelserik därför att det i dag var den första processionsdagen i Culleras påskvecka. Såvitt vi kunde förstå av Culleras turistweb skulle det bli fem olika processioner i dag; två klockan 10 (fm) och tre kl. 11. Fyra skulle utgå från kyrkor och en från en skola. Anneli var i god tid vid den närmaste kyrkan, dvs. strax för kl. 10. Jag kom tio över. Självklart hade inga börjat marschera. Musikerna och en del av de särskilt klädda deltagarna befann sig på fiket närmst kyrkan. Inne i kyrkan var det en hel del folk och också utanför.
Dagen kallas palmsöndagen och firas till minne av att - enligt kristen tro - Jesus red in i Jerusalem och människor hyllade honom genom att strö ut palmblad och mantlar på gatan han red på. Alltså hade alla (?) i processionen just palmblad i händerna. Någon gång efter halv elva kom processionen iväg. Den gick ner mot stranden och vi började inrikta oss på klockan-elva-processionen.
Den procession vi valde utgick från Santa Ana-kyrkan i gamla stan. De hade redan börjat gå när vi kom men tempot är sanslöst långsamt, långsammare än ett Luciatåg i Sverige, så vi kom snabbt förbi täten. De gick inte långt, bara till kyrkan vid saluhallen. Vi tog en mängd kort och videoklipp.
Efter en lunch, läsning, vila mm. blev det en tur - per fötter - i den närmaste omgivningen. För andra söndagen i rad har Cullera liknat septemberstaden Cullera. Mycket folk på stranden, strandpromenaden, restaurangerna. Och allt fler affärer har haft öppet.
Så småningom hamnade vi på (det tillfälliga) nöjesfältet. Med några undantag - bild 1 och maten/godiset - kunde det nog ha kunnat vara i Sverige. Här kommer ett lass bilder:
Nu är det kväll. En nygammal tideräkning är inledd. I morgon gäller arbete för dem som har ett sådant. Veckoslutsturisterna har i stor utsträckning redan lämnat Cullera. Parkeringsplatsen bakom huset ser snart ut som den gjorde i måndags. Nöjesfältet är stängt. Hoppas bara att vi slipper musikmarodörerna i natt.
27 mars
Nyss hemkomna från Elche. Det har varit en riktig sommardag. Fortfarande mer än sexton grader på balkongen. Tyst ute. Bara en del av attraktionerna på nöjesfältet här verkar ha varit öppna (= var öppna när vi kom hem).
I Oliva på vägen hem blev det plötsligt trafikstopp. Efter en stund släpptes 3-4 bilar fram. Stopp igen, släpp av 3-4 bilar osv. Efter andra släppet såg jag några svartklädda personer komma mot oss på genomfartsleden och bakom dem ytterligare två. Vi hade just hamnat i vår första påskprocession. Efter ytterligare några släpp kunde vi se ett antal svartklädda personer bärande på något som säg mycket tungt ut och överst Maria, Jesus mamma. Bakom dessa jättemånga svartklädda. Fotona jag tog från bilen blev inte bra - avstånd och ljusförhållanden förstörde.
Elche visade sig vara en stad värd flera besök. Vi ställde bilen i ett parkeringshus för att hitta någon att fråga var universitetets sportpalats ligger och för att äta lite före konserten. Det första vi hittade när vi lämnat bilen var en stor öppen plats med restauranger på en sidan och bl.a. en gammal kyrka på den andra. Det var mycket folk i kyrkan: bedjande, turister och i ett rum bakom altaret kanske 40-50 personer i blandade åldrar, de minsta bara några månader gamla. De var där för att döpas. Tog några bilder av kyrkan och den stora plazan utanför:
och
Ovanför parkeringsvåningarna, i samma hus, ligger Elches arkeologiska museum. I receptionen där fick vi den nödvändiga informationen om konserten innan vi gick ut på stan.
Så vi åkte hem efter den lilla promenaden i kvarteren vid kyrkan och i stadsparken - massor med palmer.
Konserten var inställd. Joan Manuel Serrat opererades för några veckor sedan för en liten, godartad knöl i en lunga och trodde att han skulle tillfriskna snabbt nog för att kunna genomföra konserten men läkarna ville att han skulle vänta.
Vi visste om operationen och för säkerhets skull hade jag kollat hemsidan där vi från början fick information om konserten och om biljettinköp. Absolut ingen information där om att konserten var inställd. Skrutt, men vi fick i alla fall se lite mera av Elche. Det nya datumet för konserten är den 23 april och våra biljetter gäller.
På vägen till Elche i dag lyssnade vi genom hela cd-n. Bra köp.
I Oliva på vägen hem blev det plötsligt trafikstopp. Efter en stund släpptes 3-4 bilar fram. Stopp igen, släpp av 3-4 bilar osv. Efter andra släppet såg jag några svartklädda personer komma mot oss på genomfartsleden och bakom dem ytterligare två. Vi hade just hamnat i vår första påskprocession. Efter ytterligare några släpp kunde vi se ett antal svartklädda personer bärande på något som säg mycket tungt ut och överst Maria, Jesus mamma. Bakom dessa jättemånga svartklädda. Fotona jag tog från bilen blev inte bra - avstånd och ljusförhållanden förstörde.
Elche visade sig vara en stad värd flera besök. Vi ställde bilen i ett parkeringshus för att hitta någon att fråga var universitetets sportpalats ligger och för att äta lite före konserten. Det första vi hittade när vi lämnat bilen var en stor öppen plats med restauranger på en sidan och bl.a. en gammal kyrka på den andra. Det var mycket folk i kyrkan: bedjande, turister och i ett rum bakom altaret kanske 40-50 personer i blandade åldrar, de minsta bara några månader gamla. De var där för att döpas. Tog några bilder av kyrkan och den stora plazan utanför:
och
Ovanför parkeringsvåningarna, i samma hus, ligger Elches arkeologiska museum. I receptionen där fick vi den nödvändiga informationen om konserten innan vi gick ut på stan.
Så vi åkte hem efter den lilla promenaden i kvarteren vid kyrkan och i stadsparken - massor med palmer.
Konserten var inställd. Joan Manuel Serrat opererades för några veckor sedan för en liten, godartad knöl i en lunga och trodde att han skulle tillfriskna snabbt nog för att kunna genomföra konserten men läkarna ville att han skulle vänta.
Vi visste om operationen och för säkerhets skull hade jag kollat hemsidan där vi från början fick information om konserten och om biljettinköp. Absolut ingen information där om att konserten var inställd. Skrutt, men vi fick i alla fall se lite mera av Elche. Det nya datumet för konserten är den 23 april och våra biljetter gäller.
På vägen till Elche i dag lyssnade vi genom hela cd-n. Bra köp.
26 mars
När vi kom till Cullera på natten efter att ha kört Anna och hennes kamrater till Valencia regnade det kraftigt. Någon direkt längtan efter att bli mer blöta än nödvändigt hade vi inte. Alltså parkerade vi inte på vår vanliga plats bakom huset. Det fanns ju lediga platser på framsidan, på Avda. Diagonal del Pais Valencià. Vi visste egentligen varför. Där parkerar man bara en gång eller några gånger till innan man tvättar bilen. De levande orkestrarna som har sina konserter tidigt på förmiddagen och ungefär när det mörknar kan inte bara kvittra. Det andra de är duktiga på gjorde att vi i dag åkte till Eroskis bensinstation och lät tvätta bilen. Det blev jättebra. Två män förtvättade och när bilen - utan förare men med motorn igång - sakta hade rullat genom tvätten torkade två andra personer av rutor mm. Med tanke på att det bara kostar 4 EURO hoppas jag att de har riktigt mycket att göra så att Eroski anser sig kunna betala anständiga löner.
Vi tankade också inför Elcheresan i morgon. Bensinpriset just nu: 1.115 EURO per liter, alltså något under 11 kronor. Billigt för oss men dyrare för de många spanjorer som har lägre löner.
Det har varit en sommardag igen. För mig första dagen med bara t-shirt och jacka. Tur för de tre-fyra - vet inte säkert - skolklasser som kom till parken mittemot i några bussar och lekte lärarorganiserade lekar där i stort sett hela dagen. Så här kunde det se ut:
De tre träden på trottoaren är den typ av träd som gråsparvarna har sina konserter i. Att inte gatorna ser för jävliga ut beror på att de maskinstädas varje dag. Dessvärre begränsas sådan städning till gator och trottoarer.
Påskhögtiden är snart här, den spanska alltså. Tivoliutbyggnaden fortskrider; nu kan man se att det till och med ska finnas ett cirkustält där även om det är så litet att det är svårt att förstå vad ordet cirkus betyder i det här fallet. Ännu fler franska, tyska, italienska bilar, och två dagar i rad har vi sett samma danska bil och hört mamman och trulig tonårsdotter tala danska på Consum. Svenskar - finns de? Ja, på Alicantes flygplats men vart de tar vägen därifrån eller var de är innan de kommer dit vet vi inte. Men vi tror - baserat på turiststatistik - att de allra, allra flesta bor/turistar söder om Alicante.
Så här kan ett litet cirkustält se ut:
Dagen har inte inneburit några jätteaktiviteter för min del. Lite matinköp, en längre promenad med inlagda 50- meterslöpningar för att känna hur foten reagerar (bra - så långt), ett litet nedslag vid vindsurfingstranden, och ovannämnda bensin- och biltvättresa.
Morgondagen blir mera krävande. I god tid före 21.30 ska vi ha hittat bästa möjliga platser i Miguel Hernandez- universitetets (i Elche) sportpalats för att där avnjuta konserten Hijo de la luz y de la sombra. Utgår från att det kommer att bli ett antal extranummer så gudarna vet när vi kommer hem igen (till Cullera).
Avslutningsbilderna i dag: lite vatten och ett par kvällsvyer mot bergen.
Vi tankade också inför Elcheresan i morgon. Bensinpriset just nu: 1.115 EURO per liter, alltså något under 11 kronor. Billigt för oss men dyrare för de många spanjorer som har lägre löner.
Det har varit en sommardag igen. För mig första dagen med bara t-shirt och jacka. Tur för de tre-fyra - vet inte säkert - skolklasser som kom till parken mittemot i några bussar och lekte lärarorganiserade lekar där i stort sett hela dagen. Så här kunde det se ut:
De tre träden på trottoaren är den typ av träd som gråsparvarna har sina konserter i. Att inte gatorna ser för jävliga ut beror på att de maskinstädas varje dag. Dessvärre begränsas sådan städning till gator och trottoarer.
Påskhögtiden är snart här, den spanska alltså. Tivoliutbyggnaden fortskrider; nu kan man se att det till och med ska finnas ett cirkustält där även om det är så litet att det är svårt att förstå vad ordet cirkus betyder i det här fallet. Ännu fler franska, tyska, italienska bilar, och två dagar i rad har vi sett samma danska bil och hört mamman och trulig tonårsdotter tala danska på Consum. Svenskar - finns de? Ja, på Alicantes flygplats men vart de tar vägen därifrån eller var de är innan de kommer dit vet vi inte. Men vi tror - baserat på turiststatistik - att de allra, allra flesta bor/turistar söder om Alicante.
Så här kan ett litet cirkustält se ut:
Dagen har inte inneburit några jätteaktiviteter för min del. Lite matinköp, en längre promenad med inlagda 50- meterslöpningar för att känna hur foten reagerar (bra - så långt), ett litet nedslag vid vindsurfingstranden, och ovannämnda bensin- och biltvättresa.
Morgondagen blir mera krävande. I god tid före 21.30 ska vi ha hittat bästa möjliga platser i Miguel Hernandez- universitetets (i Elche) sportpalats för att där avnjuta konserten Hijo de la luz y de la sombra. Utgår från att det kommer att bli ett antal extranummer så gudarna vet när vi kommer hem igen (till Cullera).
Avslutningsbilderna i dag: lite vatten och ett par kvällsvyer mot bergen.
25 mars
I år är det hundra år sedan poeten Miguel Hernandez (MH) föddes. Det högtidlighålls på olika sätt och på olika platser i Spanien. MH deltog i det spanska inbördeskriget på vänsterns sida mot Franco. Han tillfångatogs, dömdes till döden men fick straffet omvandlat till fängelse och dog 1942 i tuberkulos i ett sådant. Ett antal gator i Spanien bär hans namn och så också universitetet i Elche.
Dit ska vi på lördag. Då inleder Joan Manuel Serrat (JMS) sin världsturné just där. JMS är sedan ett antal år min spanska musikfavorit. Han debuterade redan på 1960-talet och är fantastiskt stor i hela den spansktalande delen av världen. Hur stor han är kan man få en uppfattning om om man kollar på nätet t.ex. hur många böcker som redan skrivits om honom. Tips om honom fick jag av en tjej från Venezuela som jag Kazaachattade med någon gång 2002 eller 2003. Det ledde till ett hektiskt sökande efter och nerladdande. Och jag har köpt JMS-cd-skivor i Spanien. Men inte förrän nu har jag fått chansen att höra honom live.
Nu har JMS producerat en cd med bara MH-material. Vi åkte till Gandia och köpte den när den släpptes i handeln. De senaste dagarna har jag försökt översätta texterna för att få en uppfattning om vad de handlar om. Resultatet är blandat; allt är inte begripligt med mina begränsde kunskaper i spanska och det lexikon vi har. JMS modersmål är katalanska så det är i alla fall tur att MH skrev på kastilianska.
Vi köpte biljetterna redan första dagen, men inte förrän på eftermiddagen. Då var alla numrerade platser slut; det gäller alltså att vara på plats i mycket god tid. Men det är inte mer än 17 mil till Elche.
Lyckligtvis behöver man inte köra så långt alltid för att gå på bra konserter. De två symfoniorketrarna, blåsorkest- rarna mm. mm. och konservatoriet har bjudit på mycket. Och allt har varit gratis. Sedan det har också varit mycket lärorikt också att studera de kulturskillnader mellan svensk och spansk publik som är uppenbara.
Bilden, den enda i dag, tog jag efter Ateneu Musicals sista vintersäsongskonsert. Musiker och publik, och organi- sationens musor - i vita kläder - förbereder sig här för gemensam parad, antagligen till Ateneu Musicals egen mycket stora lokal där jag tror att någon förtäring väntade.
Det i huvudsak blå huset med dekorationerna är Culleras kulturhus där de flesta konserterna och teaterföreställ- ningarna äger rum. Där finns också ett bibliotek.
I dag har vädret varierat. Bra hela tiden och bättre efter lunch när dimman lättat och så småningom försvunnit helt. Ett tag på förmiddagen var dimman så tät att man inte kunde se havet från strandpromenaden. Nu när klockan är strax över tio är det lite mer än 16 grader på balkongen. När kan man börja bada?
Dit ska vi på lördag. Då inleder Joan Manuel Serrat (JMS) sin världsturné just där. JMS är sedan ett antal år min spanska musikfavorit. Han debuterade redan på 1960-talet och är fantastiskt stor i hela den spansktalande delen av världen. Hur stor han är kan man få en uppfattning om om man kollar på nätet t.ex. hur många böcker som redan skrivits om honom. Tips om honom fick jag av en tjej från Venezuela som jag Kazaachattade med någon gång 2002 eller 2003. Det ledde till ett hektiskt sökande efter och nerladdande. Och jag har köpt JMS-cd-skivor i Spanien. Men inte förrän nu har jag fått chansen att höra honom live.
Nu har JMS producerat en cd med bara MH-material. Vi åkte till Gandia och köpte den när den släpptes i handeln. De senaste dagarna har jag försökt översätta texterna för att få en uppfattning om vad de handlar om. Resultatet är blandat; allt är inte begripligt med mina begränsde kunskaper i spanska och det lexikon vi har. JMS modersmål är katalanska så det är i alla fall tur att MH skrev på kastilianska.
Vi köpte biljetterna redan första dagen, men inte förrän på eftermiddagen. Då var alla numrerade platser slut; det gäller alltså att vara på plats i mycket god tid. Men det är inte mer än 17 mil till Elche.
Lyckligtvis behöver man inte köra så långt alltid för att gå på bra konserter. De två symfoniorketrarna, blåsorkest- rarna mm. mm. och konservatoriet har bjudit på mycket. Och allt har varit gratis. Sedan det har också varit mycket lärorikt också att studera de kulturskillnader mellan svensk och spansk publik som är uppenbara.
Bilden, den enda i dag, tog jag efter Ateneu Musicals sista vintersäsongskonsert. Musiker och publik, och organi- sationens musor - i vita kläder - förbereder sig här för gemensam parad, antagligen till Ateneu Musicals egen mycket stora lokal där jag tror att någon förtäring väntade.
Det i huvudsak blå huset med dekorationerna är Culleras kulturhus där de flesta konserterna och teaterföreställ- ningarna äger rum. Där finns också ett bibliotek.
I dag har vädret varierat. Bra hela tiden och bättre efter lunch när dimman lättat och så småningom försvunnit helt. Ett tag på förmiddagen var dimman så tät att man inte kunde se havet från strandpromenaden. Nu när klockan är strax över tio är det lite mer än 16 grader på balkongen. När kan man börja bada?
24 mars
Dagens första tema är CHANGE. Och det första deltemat handlar om de förändringar som inte i första hand beror på vad människor gör: årstidsväxlingar.
I dag såg jag för andra dagen i rad några ladusvalor. Det är helt klart tillräckligt varmt för dem. Och den andra upptäkten är den här:
På en inte särskilt underhållen odling strax söder flodens utlopp kunde man i dag se en hel del vallmoblommor.
Det andra deltemat är alltså människoskapelser.
Igår förmodade jag att det höll på att växa fram ett tivoli som komplement till de mera religiösa inslagen i påsk- firandet. Det var alldeles rätt. Här kommer några bilder:
Tivoliuppbyggnaden kommer att fortsätta; det finns mycket mark kvar att använda.
För en tid sedan skrev jag om strandarbeten, om flyttande av stora mängder av sand från "vår" strand till en annan strax söder om flodens utlopp. I dag gjorde vi ett återbesök för att se vad nästan en månads lastbils- transporter lett till. Några bilder får illustrera:
Det blir en ny, flera hundra meter lång strand. I området innanför stranden finns det i huvudsak åretruntboende i villor, några få radhus och ännu färre flerfamiljshus. Många av villorna är av det större, mera påkostade slaget, men det finns också områden lite längre från stranden som är äldre och bebyggda med mindre villor. Strax intill finns det apelsinodlingar mm.
Avslutar bilderna i dag med två kvällsbilder, parken mittemot mm. och utsikt mot bergen söderut:
På lördag åker vi till Elche/Elx för att gå på konsert. Det skulle ha blivit dagens andra tema men mera om det i morgon i stället. God kväll.
I dag såg jag för andra dagen i rad några ladusvalor. Det är helt klart tillräckligt varmt för dem. Och den andra upptäkten är den här:
På en inte särskilt underhållen odling strax söder flodens utlopp kunde man i dag se en hel del vallmoblommor.
Det andra deltemat är alltså människoskapelser.
Igår förmodade jag att det höll på att växa fram ett tivoli som komplement till de mera religiösa inslagen i påsk- firandet. Det var alldeles rätt. Här kommer några bilder:
Tivoliuppbyggnaden kommer att fortsätta; det finns mycket mark kvar att använda.
För en tid sedan skrev jag om strandarbeten, om flyttande av stora mängder av sand från "vår" strand till en annan strax söder om flodens utlopp. I dag gjorde vi ett återbesök för att se vad nästan en månads lastbils- transporter lett till. Några bilder får illustrera:
Det blir en ny, flera hundra meter lång strand. I området innanför stranden finns det i huvudsak åretruntboende i villor, några få radhus och ännu färre flerfamiljshus. Många av villorna är av det större, mera påkostade slaget, men det finns också områden lite längre från stranden som är äldre och bebyggda med mindre villor. Strax intill finns det apelsinodlingar mm.
Avslutar bilderna i dag med två kvällsbilder, parken mittemot mm. och utsikt mot bergen söderut:
På lördag åker vi till Elche/Elx för att gå på konsert. Det skulle ha blivit dagens andra tema men mera om det i morgon i stället. God kväll.
23 mars
Månen genom moln, halv, kommande. Tunna moln upplysta av städer och mindre samhällen. Favara syns klart, gula, blå och gröna ljus. Längst i söder ljuset från strandpromenaden i Tavernes. På balkongen kan man höra ett svagt sus från ett stilla hav. Annars nästan helt tyst. Enstaka bilar på väg hem eller bort. Det lyser inte längre i så många lägenheter i husen mot stranden.
Annars har det varit långtifrån tyst under dagen. Det pågår en hel del renoveringsarbeten i många hus alldeles i närheten. Också lite mera folk i rörelse än det var i tiden närmast före fallasperioden. Det talas lite mera franska och på Consum kunde man i dag se en medelåldersman i shorts. Garanterat inte en spanjor. Vi såg till och med något så exotiskt som en danskregistrerad bil i Cullera i dag.
Men den största förändringen hittills den här veckan har skett på de tre stora parkeringsutrymmena, tidigare tomma, som man kan se från balkongen. Den asfalterade planen strax bortom den plats dit felparkerade bilar transporteras är nu i det närmaste full med jättehusbilar, lastbilar, husvagnar.
Personbilarna är felparkerade bilar som det lär kosta en slant att lösa ut.
Den långt större grusplanen nära Begabron är inte alls så full än men den ser ut att bli någon sorts tivoli. Påsk- firandet är uppenbarligen inte helt igenom religiöst.
I dag är det exakt sju månader sedan vi lämnade Sverige.
Annars har det varit långtifrån tyst under dagen. Det pågår en hel del renoveringsarbeten i många hus alldeles i närheten. Också lite mera folk i rörelse än det var i tiden närmast före fallasperioden. Det talas lite mera franska och på Consum kunde man i dag se en medelåldersman i shorts. Garanterat inte en spanjor. Vi såg till och med något så exotiskt som en danskregistrerad bil i Cullera i dag.
Men den största förändringen hittills den här veckan har skett på de tre stora parkeringsutrymmena, tidigare tomma, som man kan se från balkongen. Den asfalterade planen strax bortom den plats dit felparkerade bilar transporteras är nu i det närmaste full med jättehusbilar, lastbilar, husvagnar.
Personbilarna är felparkerade bilar som det lär kosta en slant att lösa ut.
Den långt större grusplanen nära Begabron är inte alls så full än men den ser ut att bli någon sorts tivoli. Påsk- firandet är uppenbarligen inte helt igenom religiöst.
I dag är det exakt sju månader sedan vi lämnade Sverige.
