borjeviberg

I dag såg jag de första tornseglarna. De var inte många och de lät inte mycket. Men de är här. Vi kommer att hinna före dem till Sverige. Annars är det mest gråsparvar som hörs - och syns - här. På kvällarna, strax innan mörkret faller startar de sin kvällskonsert i lövträden i vår allé. Den är tämligen högljudd och slutar inte förrän det nästan är riktigt mörkt. Och då är de helt tysta.

Nu har det mesta återgått till hur det var före fallastiden. Parkeringen bakom huset har sina 10-15 bilar, gatan utan- för balkongen har gott om lediga parkeringsplatser, inte så många restauranger är öppna. Men det har varit varmt idag, fortfarande femton grader på balkongen.

Men lugnet kommer inte att vara länge. Redan den 27 mars börjar semana santa (heliga veckan), påskhögtiden och med den ett annat firande, denna gång, enligt olika internetkällor, med tydlig religiös prägel. Det handlar förresten inte bara om en vecka, högtiden avslutas inte förrän de sjätte april. Ett av inslagen kommer att vara processioner av olika slag.

Vi har sett det förut, processioner alltså. För många år sedan, 1993 eller 1994, hamnade vi mitt i en - som vi tyckte - stor procession i en liten stad i Andalusien. Det äri och för sig inte konstigt. I ett land där mer än 600 helgonhögtider firas måste man nästan komma i kontakt med någon. Väldigt mycket/många har sina helgon: Guardia Civil och internet är bara några av dem.

Några av de grannar vi fick under fallasperioden är kvar. Ibland kan man höra en liten (?) hund i lägenheten bredvid. Och hissarna går fortfarande lite oftare. Men det är betydligt tystare i huset nu.

Spansk teve har ägnat mycket tid åt USA:s omröstning om Obamas sjukvårdsreform. Alla tevestationer är positiva till resultatet - Obama vann med 219 röster mot 212. Mycket tid ägnas också åt fotboll - som vanligt - och i synnerhet åt Barcelonas Messi, argentinaren som gör massor med mål och jämförs med Maradona. Och när det inte finns spansk fotboll sänder man engelsk i den sportkanal vi har tillgång till. Men det finns flera.
Och varje dag är mycket om spansk politik på teve i alla kanaler som sänder nyheter.

En man som mördat två poliser dåmdes till fängelse i 93 år och 11 månader. Det är inte på långa vägar något rekord. För några veckor sedan dömdes två medverkande i terroristaktionerna i tunnelbanan i Madrid till vardera mer än 42.000 år. Det sas ingenting om möjlighter till frgivning efter t.ex. halva tiden.



Bilden saknar helt koppling till texten ovan men borde varit med i mitt förra blogginlägg. Båtarna man ser är sådana som man kan hyra med  båtförare vid sjön och naturskyddsområdet Albufera. Motorlösa, inte särskilt stora och oftast inte precis nya. Några livvästar har inte synts till på dem som hyr men sjön är ju otroligt grund.

Kanske är det inte så farligt på det hela taget att leva i Spanien. Tinnitus tycks inte vara känt och de ryttare vi sett har mycket sällan haft hälmar. Och EU-direktivet om förbud mot rökning t.ex. på barer/restauranger förbigås med ackuratess av Valencias Generalitat.

Fallas - var är du? Igår (0320) var alla spår bortsopade efter bränderna. Typiskt spanskt, alltid snabb bortstädning av rester efter officiella festligheter. Bra givetvis. Värre är det med hundskiten.

På eftermiddagen en rundtur i Culleras turistdelar och i områden närmast norr om Cullera: Perelló, Perellonet, El Palmar, Sollana. De två första är typiska, avlånga turiststäder, glest befolkade utom på somrarna. El Palmar är något helt annat. Staden  ligger i södra delen av sjön Albufera. Den är mycket liten, 2009 bara 775 invänare men har säkert mer än 50 restauranger, flera mycket stora. Och de står inte tomma ens på helgerna vintertid. När vi körde in på vägen till El Palmar mötte vi en flera hundra meter lång bilkö, de flesta troligen på väg från en lördagsmiddag.

Vi körde bara rakt genom och tog sedan vägen mot Sollana. Det är en grusväg smal så att man bara här och där kan mötas. Den slingrar sig mellan risfält som den här gången verkade nyskördade, torra och nästan tomma på de fåglar som annars brukar vara här. Vi lyckades i alla falla störa en häger av svensktyp som sakta lyfte strax till vänster om oss. När vi var här den tredje februari såg det ut så här:



Och så här:



Hemma en god gryta - blandfärs, grönsaker - med rotfrukter, stekta, till, och Consums röda.

Söndagen började tidigt. Avresa 8.30, riktning Elche (flygplatsen i Alicante. Min syster var på väg hem. Laglig men snabb körning, inte mycket trafik. Ont om rastställen, inget kaffe blev det. Framme på den tid vi planerat, bra plats i incheckningskön eftersom vi körde tidigt. Syrran gick in direkt för att få en bra plats på planet. Här är hon på väg till säkerhetskontrollen:



Nu ska vi bli bjudna på restaurang av Anna och hennes vänner.

Mycket gott var det. Vi satt ute under tak, hyggligt varmt. Ca Pepa var stället som kan rekommenderas. Paellan med anka inte minst.



Anna och  Anneli            Malin och Maria              maten

Nu ska vi göra dagens sista resa, till busstationen i Valencia. Tjejerna ska åka nattbuss till Madrid och flyga hem i morgon förmiddag.

Minnet nästan tomt vad gäller torsdagen. Tittade ytterligare på fallasutvecklingen, handlade, Mercadona och Consum. På kvällen i trädgården/parken till saluhallen. Dit kom alla fallasgrupper efter att ha paraderat från sina områden genom Culleras centrum. Alla hade blomsterkvastar i händerna.




I tur och ordning och med sina egna musikanter gick grupperna in i parkområdet och uppför en trappa. Där uppe fanns en stor ställning. Varje person lämnade över sin blomsterkvast till en man som stod nedanför ställningen. Han i sin tur kastade upp blommorna till en man som stod uppklättrad på ställningen och stack in de här blommorna i ställningen. Innan den blev full gick vi vidare.



Fredag morgon tittade jag ut på den stora parkeringen bakom huset vi bor i. Normalt brukar där stå kanske tio-elva bilar, på helgerna det dubbla. Nu var parkeringen som i somras, dvs. helt full - antagligen ett hundratal bilar. Det är uppenbart att det här med fallas är mycket, mycket större än vi förstått. Det märks naturligtvis i vårt hus. Det verkar bo folk i de flesta lägenheterna medan vi tidigare var ensamma på vårt plan. Många är fransmän.

Vi körde till Valencia för att titta lite på centrum och sedan på Calatravas Ciutat de les Arts i les Ciencies.

Den första delen gick sämre än besöket i Gandia. Vi visste vägarna, visste exakt hur vi skulle köra, men vi kom aldrig fram. Varje gång vi skulle svänga för att komma till någon av de möjliga parkeringshusen fanns det en tillfällig avspärrning - fallasområde - och för säkerhets skull också minst en polis. Efter kanske tjugo minuter gav vi upp och siktade på mål två. Dit kom vi men inte utan lite extra fallasbetingat snurrande. Parkerade gjorde vi i den stora gallerians El Saler där det visade sig att alla affärer var stängda - falla - men några restauranger öppna.

Calatravas El Ciutat .......... var som vanligt fantastisk att se. Vi fikade där men kände inte för att se någon av utställningarna. Kvällens begivenheter i Cullera vill också vara i tid till.

I kväll avslutas det här årets fallasfestligheter med att i princip alla fallasfigurer bränns upp. Det ville vi se. Vid åttatiden gick vi till närmsta område - San Antonio för att se första delen av eldandet: barnens fallasfigurer. De vuxnas figurer ska brännas klockan 11. Man började inte elda klockan åtta. Brännbart material placerades in i figurerna, smällare fästes runt alltsammans, fallasaktivisterna samlades - så småningom - runt figurerna, fallasområdets musikanter spelade, först på lite avstånd, sedan inom avspärrningen runt figurerna. När klockan var lite över nio tände man på. Det var fullt med folk runt avspärrningen och på balkongerna runt omkring.



Nu ska vi snart gå ut och titta andra eldningsomgången. Reflektioner kring spanjorers fallasfirande kommer.

Nu har vi sett. Klockan var närmre tolv när man tände på. Tände gjorde områdets fallera mayor. Start som vanligt med smällare. Sedan riktiga (!) raketer innan elden hann fram till figurerna. Det behövdes minst 5-6 brandmän för att hålla elden under kontroll. Vi gick innan allt brunnit ner. Några bilder:





Nu är det slut, fallasfirandet. Nu kan grupperna gå hem och börja fundera på vad de ska göra nästa år. Och vi kan se fram mot semama santa och stadsfesterna som kommer efter det.

Klockan åtta började det. Det smällde från alla håll. Allt från mindre smällare till större bomber. S¨där vid halv tio- tiden var det över. Tanken bakom, som den presenteras på Culleras turistsida, ska vara att väcka upp befolkningen. Det lyckades nog  bra även om kanske en del stod ut och så småningom somnade om.

En bild som skulle ha varit med igår:



Från vänster: Malin, Anna. Maria. (Valencias flygplats)

På eftermiddagen var vi - Anneli, Ingrid och jag i Gandia. Det började inte bra. Vi tänkte parkera på en större parkeringsplats vid floden Serpis vid vad vi kallar esplanaden. Plötsligt framme vid esplanaden där vi hade tänkt svänga höger tog vägen bara slut. Efter några ytterligare försök att komma rätt hittade vi ett parkeringshus och hittade till fots till esplanaden bara för att konstatera att hela mittdelen där det normalt finns uteserveringar var utsatt för gatuarbeten. Så vi hamnade på Burger King, inte riktigt vad vi planerat men vi blev rejält mätta.

Promenad i gamla stan, fallasfigurstudier, försök att slippa undan smällare. Sedan ett besök på La Vital, en större galleria. Försöket att köra via hamnen till den mera turistiska delen av staden misslyckades fullständigt. Vägar var avstängda, tillfälligt enkelriktade........... Så vi körde hem till Cullera.



En inte helt vänlig redovisning av politiska förslag. Det fallasområdet hade krisen (i Spanien) som tema.

På kvällen bjöd Anna, Malin och Maria på varmrätt och dessert. Vi tillhandahöll cava. Gott, trevligt. Och det började smälla igen. Troligen var det de olika fallasområdena som agerade. Från ett håll lät det faktiskt som om man hade ett riktigt fyrverkeri, inte bara enfaldigt smällande.

I morgon ska visst bli ett riktigt fyrverkeri klockan 2 p.m. som de skriver här. Det ska vi betitta.

Egentligen redan den 17 mars; klockan är 0.58 när jag får tid att skriva. Har varit i Valencia på flygplatsen och hämtat Anna (ett av Annelis barnbarn) och två av hennes kamrater, Malin och Maria. Körde fel ett par gånger i mörkret, men fick tack vare detta se lite fallasfigurer i Valencia.

Dagen började mulen, 11 grader på balkongen klockan nio men sol sedan och skönt. Var ute med syrran och letade pyjamas till henne; det är inte varmt i lägenheterna här - frånvaron av centralvärme får effekter.

Senare en rundtur till fots för mera fallasfigurfotografering. Klockan är nu ännu mer så jag nöjer mig att lägga in ett antal bilder från dagen.



Alla bilderna ovan är tagna i Cullera.

Det är också den som följer men den har inte med fallasfirandet att göra utan visar bara en trappgata (?).



God natt.

I dag tog gasen i gaskaminen slut. Det borde inte bli något problem. Jag visste ju att det är Cepsa som levererar. Så in i bilen med den tomma gasflaskan och iväg till första bästa Cepsamack. Icke. Här byter man inte gasflaskor. Men om vi ville så kan de köra hem en flaska till oss. Jag ville ha gasen direkt och frågade om det inte finns någon mack där det var möjligt att byta själv. Jo det skulle nog (?) gå i Sueca. Sueca är Culleras nästnärmsta grannstad och ligger mindre än tio kilometer bort. Dit alltså. Samma svar. Personalen kan köra hem men vi kan inte byta själva.
Jag gav upp, ringde till agenturen och bad dem beställa. Det har de nog gjort men vi har ingen aning om vilken dag eller ungefär vid vilket klockslag när vi kan förvänta oss leverans. Och vi måste vara hemma, lämna den gamla gasflaskan och betala ca. 11 Euro. Det blir till att ringa agenturen och försöka få fram leveranstid. Det märkliga är att de (agenturpersonalen) inte alldeles själva kommer på att vi kanske inte vill sitta hemma i ett eller flera dygn och vänta.

Visade med syster runt lite med bil; kyrkan på berget, två bensinmackar (!), Eroski (varuhuset i Cullera; handlade), Consum (i Cullera;handlade), kustvägen norrut till en vinterstängd badort.

Och sedan gjorde jag en koll av utvecklingen av fallasfigurerna. Vet nu att iordningsställandet av dessa ska vara klart klockan 19 i morgon (tisdag). Några bilder från i dag av fallaseriet.





I dag hade fler av de femton fallasområdena klara figurer. Hur ser det ut i morgon kväll?

Uppe tidigt i dag. Klockan nio startade bilturen till Alicantes flygplats - som inte ligger i Alicante utan i grannstaden Elche. Där hämtade vi min syster som kom med ett plan från Köpenhamn. Så här såg hon precis när hon satte sina fötter på ankomsthallens golv.



Mellanmålsrast på vägkrog. Så småningom lätt middag hemma. Dessförinnan hade vi strövat runt här i Cullera på jakt efter fallasutvecklingen. Vi missade de utannonserade valencianska danserna men såg en hel del annat. Framförallt fick vi ett bättre begrepp om fallasfigurerna som höll på att avtäckas och sättas ihop. Här kommer några bilder;







Nu är klockan nästan i morgon. Då någon gång kommer nästa inlägg. God natt.

Vi går mot bättre (varmare) tider. Tecknen? Två vattenskoteråkare och ett antal segelbåtar, de senare möjligen i en regatta. Bilden på långt håll, från balkongen.



Sprang, 54 minuter i prattempo. Skulle blivit 80 men fick ont i en hälsena. Frös den sista biten när jag tvingades gå hem. Hyggligt varmt i solen men jag var klädd för spring, inte för promenad.

Hela dagen märks det att fallasfirandet snart bryter ut. Små barn får (små) raketer/smällare av föräldrar och smäller av dem i föräldrars närvaro. Större barn, ungdomar får sina större raketer/smällare gud vet hur. Mest populära verkar smällare vara. Men man vänjer sig. Tydligen även hundar.

Fallasfigurerna börjar komma till sina tillfälliga lagerplatser. F-områdenas lokaler - skjulen, tälten som jag skrev om igår - möbleras upp och har under delar av dagen varit välbesökta. F-områdenas aktivister, vuxna personer, rör sig i och omkring sina områden och gör saker (vad?). De är lätta att känna igen eftersom varje F-områdes aktivister har likafärgade fleecejackor, i vissa fall med någon sorts emblem.



Fallasfigurer, ännu så länge i förpackningar





F-områdesskjul utifrån                            F-områdesskjul inuti                              F-områdesinformation

Men fortfarande är våra uppfattningar om vad som kommer att ske kraftigt vaga.

Med fallasperioden följer mera. Restauranger som haft vinterstängt öppnar, om än kanske tillfälligt. Allt fler restauranger ställer upp sina utemöbler. Den fria parkeringen, grusplanen bakom vårt hus har inte haft så många parkerade bilar sedan någon gång i oktober, tror jag. Och det har inte lyst i så många lägenheter i de strandhus vi kan se från balkongen så länge vi har varit här.

Och eftersom vi är i Spanien kan man ju passa på att anordna en paellatävling. Vi missade den.



Det handlar alltså inte om en vacker konkurs. Spanska är ett intressant språk. Eller svenska.

Balkongen som kaffeplats "vinterdagar", som matplats när temperaturen går upp mot - eller över - tjugo grader i skuggan. Balkongen som utkikspunkt mot nuläge som kan innebära status quo och mot förändringar.

Hela dagen har lastbillarna gått i skytteltrafik med sand från vår strand till den nya på andra sidan floden. Som vanligt.

Men fram på eftermiddagen märks det att något är på gång. På tvärgatan längs stranden blir antalet husbilar allt större. Nu i kväll står där 10-11 stycken där mot normalt 2-4. En tripp dit visar att närmre hälften kommer från Tyskland, Frankrike och Nederländerna.

Vi trodde naturligtvis att något sådant skulle hända. Häromdagen, i hissen, pratade jag lite med en granne. När jag inte förstod allt han sa berättade jag att jag inte talade så bra spanska och att jag är från Sverige. Han undrade omedelbart om jag hade kommit hit för att vara med om fallas och så log han. Jag hann inte förklara  det inte var fallet och att vi hade varit här ett bra tag.

Faktum är att vi först för ett par år sedan hörde talas om fallas och egentligen först nu här tagit reda på lite mera. Och ändå vet vi inte mycket mera än att det kommer att bli festligheter i en veckas tid, att det i Cullera finns femton fallasområden med var sin fallera mayor och fallera infantil, att man kommer att klä ut sig och att hantverkskunniga byggt stora figurer i papper som sista fallasdagen eldas upp - antagligen till ackompanjemang av fyrverkeri med stort inslag av bomber.

Vi hade sett att gatorna på några ställen var delvis avstängda och att det på de ställena hade ställts upp tält och plåtskjul. Nyfikenheten fick oss att göra en liten rundtur innan det mörknade för att få reda på lite mera om de här byggnaderna. Vi hittade flera stycken. Antagligen kommer varje fallasområde att ha sin byggnad och inne i den kommer det nog att finnas tillfälliga barer. Vi får se. I morgon  börjar det.

I dag har vi inte haft någon sol och det har som varmast varit knappt 13 grader på balkongen. Backsvalorna har inte synts till men någon gång på eftermiddagen fick jag se först en och sedan ytterligare fem-sex fåglar, form som tornseglare men större, fara fram och tillbaka i hög fart. De var mörka på ovansidan och vita undertill. Jag tog fram kameran och försökte ta bilder ur olika vinklar. När jag tagit den första försvann de.

Utifrån storlek och utseende antog jag att det var alpseglare och det tror jag också efter en koll på nätet. Tyvärr blev min enda bild inte lysande ur identifikationssynpunkt; fågeln syns snett uppifrån så den vita undersidan syns inte. Och jag hann inte zooma.



I morgon måste vi nog städa. Besök är på ingående.

I dag hyllades på många platser i Spanien de 192 personer som den 11 mars för sex år sedan dödades i ett antal terroristattacker på fyra tågstationer och ett tåg i Madrid.

Nu lite redovisning av tidningsstudier (internet). Jag har snabbkollat El País, ABC, El Mundo, La Vanguardia, Público och El Confidencial.

Dagens gemensamma nyhet i dessa större spanska tidningar var att liket av en man som försvann för 11 månader sedan är en efterspanad ETA-man, Jon Anza. Detta är förstasidesnyhet i tidningarnas internetversioner.

Något om detta i svenska media?

Det näst vanligaste förstasidesinlägget handlade om Fariñas, 48-årig kuban, dissident,  som medvetslös fördes till sjukhus efter att ha hungerstrejkat i 16 dagar. Fariñas har hungerstrejkat 23 gånger sedan 1995 och suttit mer än 11 år i fängelse.

Svenska media?

63,1 procent av spanjorerna, enligt en aktuell enkät, säger sig varken kunna tala eller skriva engelska. Mina erfarenheter säger att 63 procent är kraftigt i underkant om vi talar om den vuxna befolkningen. Och dubbningen av filmer och teve fortsätter.

Slut från tidningarna.

En hel del går framåt här i landet trots en förskräcklig arbetslöshet. Januari i år var den första månaden sedan 2008 som försäljning/köp av bostäder ökade (bara med 2,1 procent men ändå). Och sopsorteringen ser ut att gå åt rätt håll. Så hör ser det oftast ut på gatorna:



I den ljusblå lägger man kläder, skor, väskor (?) för återanvändning till typ Emmaus, den gröna är för glas, den i blått och grått för papper och kartong, den gula för förpackningar (mjölkförpackningar, metallkonserver, plast- flaskor) och den gröna tunnan längst bort för hushållssopor. Myndigheterna vill att man inte lägger något i tunnan för hushållssopor förrän på kvällen. Klokt. Någon gång mellan 24.00 och 01.00 kommer en sopbil och tömmer de fyra gröna tunnorna på gatan i vårt kvarter.

Sol i dag - igen - men bara varmt i solen. Sprang ca. 12 kilometer i något mer än prattempo. Craftundertröja, annan tröja, Craftjacka, långa träningsbyxor. Det behövdes.

I morgon ska det regna på förmiddagen och skura på eftermiddagen men temperaturen ska kunna gå upp till 12-13 grader. Det blir snart bättre.

Jättegod middag, gryta med kycklig och kronärtskockshjärtan och till detta Consums röda.

Ännu en vacker, solig, inte varm dag. Knappast över 13 grader någon gång annat än i solen och nu kl. 21.43 strax över 8 grader.  Men det var varmt nog för träning i korta byxor men med mera på överkroppen. Distans + några 4-minutersintervaller.

Satt en stund på balkongen och läste - nu Mario Vargas Llosas Kriget vid världens ände och lite i Ordfronts första nummer för i år, ett utdrag ur Göran Greiders Det måste finnas en väg ut ur det här samhället som kommer i vår. Den tänker jag  köpa.

Det är intressant att handla på apotek här. Var i dag och köpte Ilvico (effektiv - faktiskt - mot förkylning) och lite annat. Frågade varför C-vitamin är så dyrt här och påstod att samma mängd tabletter i Sverige bara kostar runt tjugo kronor (mot 70 här). Då försvann expediten in i de bakre regionerna och kom tillbaka med en förpackning av samma märke som 70-kronorstuben. Jag erbjöds nu två tuber för sammanlagt 80 kronor. Skillnaden? Dubbeltuben har limonsmak, de enkla à 70 kronor smak av apelsin eller äpple.

Varför erbjöd hon inte direkt det billigaste alternativet? Eller alla? Är det en "naturlig" effekt av privata apotek? Måste man som kund i ett sådant prisbevaka rejält?

Jag betalade och fick - som vanligt - inget kvitto.

Jag tog inga kort i dag men några vattenbilder till slut:



Här kommer den sista för dagen:



Morgon vid vår strand 24 november 2009

Solen är här igen men det är kallare än vi är vana vid. Tolv grader några timmar sedan strax under tio. I natt kan det gå ner mot 3-4 plusgrader och det ska bli likadant i morgon. Ändå, här en bit söderut på medelhavskusten kan naturen se ut som om det var en helt annan årstid.



Blommorna vilt växande. Bilden i övrigt: en av de många broarna över floden Xuquer/Jucar och på andra sidan är det nära till gamla stadens centrum.

Spansk teve nu handlar - förutom om fotboll, spansk, engelsk och om den ständiga jakten på ledande medlemmar av ETA - om kollaps och kaos. Då talar man om trafiksituationen mm. just nu i Katalonien i allmänhet och i Barcelona i synnerhet. Mängder av människor som igår inte kunde komma dit de skulle med sina bilar tvingades övernatta i skolor och andra lokaler. Dessutom var som mest 200.000 oersoner strömlösa. Det är skönt att vara här, mer än sextio mil söder om Barcelona. Sextio mil spelar roll, spelar en stor roll.

En ny dag med mycket läsande och en utfärd norrut till Sueca via kusten och ett besök på Movistar i Suecas Centro Comercial. Våra spanska mobiltelefoner behövde euroladdas. Movistar hade fått en automat som man stoppar in sedlar i och trycker sitt telefonnumer. Eftersom jag inte hade sett den förr stod jag och väntade på att en kunds mobilköp skulle bli klart - i onödan. Pappersexercisen vid sådana köp verkar ta betydligt längre tid än i Sverige. Nåväl, nu kan jag nästa gång.

Handlade gjorde vi i dag på Eroski, det största varuhuset i Cullera, närmast jämförbart med t.ex. ICA Maxi.

Här, lokalt, i Cullera, syns det inget av den. Däremot på spansk teve. Har inte lyckats se om det här finns något huvudtema. Ser emellertid att kampen mot kvinnovåldet har en central plats.

Annars är det åter lokalt/regionalt kaos i Spanien. Orsaken är som vanligt (o)vädret. I norr och/eller i höglänta områden är det snön som ställer till det. Såg nyss att ca. 4.000 bilar blivit stående i La Jonquera (strax söder om gränsen till Frankrike i öster). I Katalonien har den regionala regeringen bett att skolbarnen ska stanna hemma.
I sydligare delar handlar om det översvämningar och deras effekter. Vatten i hus, hus som rasar, delar av vägar som försvinner - människor som får sina hem i stora delar - eller helt - förstörda. Allt detta är mycket omfattande och det upprepas vid varje oväder.

På hemmaplan är det mycket lugnare. Även om temperaturen på gatorna inte översteg 14 grader i dag var det så
här trivsamt på balkongen.




Dagens regn, aviserat, hade den goda smaken att falla på förnatten. Och efter lunch tittade solen fram då och då. Jag hade inga problem att genomföra min träning - 15 min. jogg, 6x200 m. backe, a5 min. jogg. Lyckligtvis har man här i Cullera byggt en bro som från "botten" till "toppen" mäter drygt 200 meter. Välavvägt.

Följde upp strandbyggandet som jag skrev om häromdagen. Kunde från balkongen se lastbilarna i skytteltrafik mellan San Antoní och den nya stranden. Ett besök på nya stranden framemot kvällen gav följande bilder.

Kom aldrig ens ut. Vädret, eller rättare. hoten/löftena om vädret, avskräckte. Från balkongen kunde jag se hur det vi kallar brännbollsplanen - används nu till detta men är något helt annat - fylldes mer och mer med vatten. Paraplyer passerade utanför huset. Andra sidans parkering, som på söndagar så här vintertid brukar ha kanske 15-20 bilar extra, som är försvunna redan måndag förmiddag, har den här söndagen bara attraherat sex-sju extra bilar. Antagligen är det så att även spanjorer kollar väderleksförutsägelserna och inte bryr sig om att besöka sina sommarställen om vädret ska bli alltför osomrigt.

Det blev läsning i stället - börjat med Siri Hustvedts vad jag älskade - TV, siesta. Sent på kvällen såg jag vad som måste ha varit en av Robert Redfords och Jane Fondas första filmer, med Marlon Brando i en av huvudrollerna. Som vanligt dubbat till spanska.

Jag tror att det faktum att t.ex. Robert Redford och Barack Obama talar så bra spanska på Tv och i filmer (även om röstlikheten sällan är så stor) är ett av skälen till att alltför många spanjorer talar engelska så erbarmligt.

I brist på så mycket mera att berätta - några Cullerabilder.



Den första bilden är tagen från balkongen i vår första lägenhet här och visar inte mycket mer än huskaraktären.  Den andra är tagen i utkanten av småbåtshamnen i floden.
Bilderna tre och fyra är från stranden San Antoní i slutet av oktober. Varmt, också i vattnet.
Bilden längst till höger: egen paella på balkongen en sen kväll i oktober.

Internetkrångel någon dryg timme på förmiddagen. Samtal till Monica på Telvi. "Inga problem med den mast ni använder." Manipulerande på olika sätt och plötsligt fungerar det igen. Vet inte vad jag gjorde som gav resultat eller om det "lagades" utifrån.

Detta har hänt några gånger. Varje gång - om jag minns rätt - har det haft koppling till översyn/reparationsarbete på vår mast. Nå, Telvi har varit fantastiska vad gäller service; snabba insatser, snabba kontakter.

Det utlovade regnet har uteblivit hittills. Men nästan obefintlig sol och därför kallare - 16 grader på vår gynnade balkong men bara max. 14 nere på gatan.

Vi gjorde en liten utfärd till närmaste badort söderut, Tavernes. Inte mycket liv. Där bor nog inte särskilt många under vinterhalvåret. Av de tiotalet barer/restauranger vi körde förbi såg vi bara en som var öppen. Och stranden
var helt öde.


.

Fallasveckan börjar på allvar lördagen den 13 mars men i dag övade man eller vad man nu gjorde. Hade läst att de olika fallasområdena i Cullera skulle ha parader med de aktiva i maskeraddräkter och att allt skulle starta klockan sju. Det där med klockslag har sällan visat sig stämma så bra här - och kanske är det därför som det finns så många affärer som säljer klockor. Men vid halvåttatiden hörde vi ljud av trummor och snart också av blåsinstrument. Och vi såg ungdomar - i viss mån utklädda - som gick i riktning mot de här ljuden.

Vi gjorde detsamma och kom snart i fatt paraden. Den var inte styrd men väldigt spontan; olika åldrar deltog men tyngdpunkten låg under tjugofem år och en hel hög barn i sällskap med föräldrar och liknande. När jag hade hittat en plats med bra ljus för att fotografera gänget tog batteriet slut. Det här är det bästa jag kunde åstadkomma:



Enligt Anneli som rådfrågat nätet firas fallas till minne av timmermannen Josef, Jesus pappa. Hur kopplingen ser ut begriper jag inte.

I natt - inte igår natt som jag felaktigt skrev igår - firar fallasaktivister/-intressenter med maskeradbal. Adressen är Ausias Marchgatan. Nummer? Ingen aning. Hoppas de har kul.

Nu är den tredje (fjärde?) vinteromgången på väg. Dagen började fint, 16-17 grader strax före lunch, men det fanns en prognos som talade om skurar på eftermiddagen, regn på kvällen och fallande temperaturer. Lördag och söndag skulle gå i samma stil, mera regn och ytterligare temperatursänkningar. Jag valde därför att starta söndagens pass - 80 minuter i prattempo - redan före lunch och i mycket lätt duggregn. Det visade sig vara klokt.

På eftermiddagen ökade regnet och sedan sextiden har det regnat rejält. De är duktiga på att regna här. Men det är lätt att stå ut med lite regn när det trots allt är ganska varmt. Däremot visade sig det kraftiga regnet få effekter på kvällens begivenheter. Utomhuskonserten - starten på de festligheter som kallas fallas/falles - blev inställd. Över gatorna - inte alla - i de centrala delarna hängde det nu ljusdekorationer som var väl så praktfulla som julens dito.

Middagen hemma bestod av en gryta på kycklingfiléer och kronärtskockshjärtan. Till detta en sallad med bl.a. vit sparris. Jättegott.



I stället för konsert blev det några cortados i centrum. När vi kom ut igen såg vi att många ungdomar gick åt samma håll så vi följde efter. Vi anade att de var på väg till kulturhuset. Det visade sig vara helt riktigt. Där har vi varit många gånger förr, på söndagskonserter. Men aldrig har det varit så fullt. Alla kom inte in. Folk stod och tryckte sig mot väggarna, ut- och inpassering var inte omöjlig men krävde beslutsamhet. Och det var ett sorl utan like, "värre" än på någon biomatiné jag minns. Vi visste inte vad som skulle hända men förstod att något var på gång, antagligen någon sorts prisutdelning - det fanns ett bord på scenen och där låg en bra hop paket som skulle kunna vara böcker.

Ungefär halv nio kom Culleras borgmästare, kulturchefen och fem-sex andra personer in på scenen och efter att en av dem hade talat i en mikrofon i närmre en minut blev det tillfälligt tyst. Så började prisutdelningen. När resp. vinnare ropats upp kulminerade oväsendet/applåderna/jublet. Prisutdelarna talade den valencianska varianten av katalanska så vi förstod bara att folk belönades för insatser som hade med fallasfirandet att göra. "Böckerna" visade sig vara tavlor.

I natt ska det bli baile med disfraces men det hoppar vi över. Och det verkliga fallasfirandet börjar inte förrän om en dryg vecka - här. i Valencia och antagligen i alla städer i Comunitat Valenciana. Det blir något att uppleva.



Miniatyr 1    Utanför teater-/konsersalen
Miniatyr 2    Borgmästaren m.fl. på scenen
Miniatyr 3    Vid kyrkan vid saluhallen

Nu är klockan nästan elva. Rgenet fortsätter och det är bara tio grader. På måndag ska det bara vara 4-6 grader.
Men jag är optimist.

Lätta moln över några av bergen i söder, annars alldeles blå himmel, svag vind, västlig. För en stund sedan såg jag en musselfiskare i havet bort mot flodens utlopp, långa stövlar. Vita kammar på dyningarna som rullar in.



Parken mittemot är än så länge nästan tom bortsett från fåglarna: gråsparver, gräsänder, koltrastar, starar, turkduvor, ibland härfåglar och en del till. En flock backsvalor passerade nyss - på väg till bättre fångsplatser?

Det är - bortsett från de olika ljuden från fåglarna och det stilla bruset från havet - ganska tyst. Ingen större trafik än.

Tåget från Valencia till Gandia passerar just mellan balkongen och den lilla staden Favara. Snart ska det göra ett mindre uppehåll i Tavernes. Det är billigt att åka tåg här och turtätt. En gång i halvtimmen startar tåg från Gandia och Valencia. De möts här i Cullera, på stationen, eftersom banan annars är enkelspårig. 

Markområdet bortom parken har ett icke-symmetriskt rutmönster. Antagligen används i viss utsträckning för mindre odlingar - av vad? Ibland eldar några markägare där. Kamp mot den obändiga naturen, någon typ av svedjebruk?



Det är nu över 30 grader i solen på balkongen. För varmt. Jag går in.

Den började, dagen, med regn som utlovats. Stilla, inte kallt. Snart bara molnigt, och söderöver, i riktning mot Gandia, blå revor i molntäcket. Redan före tolv kom den, solen, värmen och ändrade förutsättningarna för min dag. Jag hade planerat att träna framemot kvällen när jag var säker på att det var uppehåll. Men en värmande sol, mer än 20 grader i skuggan på balkongen är ett läge att ta vara på. Strax efter ett startade jag därför min planerade entimmaslöpning i prattempo. Nog om det.



Så här såg det ut från balkongen i dag kl. 12.25.

Lunchens fisk var helleflundra. Till det broccoli, vit sparris, körsbärstomater, fullkornsbröd (tyskt), skinka och ost. Jättegott och utmärkt ur näringssynpunkt. Jag sparade Consums röda till kvällen.

Har just läst ut P.C. Jersilds En lysande marknad. Tänkvärd.

Sedan till Sueca, grannstaden norrut (6 km) för att titta på skor. Sueca betyder svensk och kålrot - intressant koppling. I Sueca finns det en outletbutik som säljer sportprylar till kanonpriser och jag var ute efter en särskild Asicssko. Men Asicslagret hade inte kommit. Just nu var det New Balance som gällde.

Körde inledningsvis längs kusten mot Sueca för att jag vill ta några kort på havet och lite av den mera turistiska delen av Cullera. Så här efter vintern (!) och innan strandstädningen kommit igång på riktigt finns det mängder av snäckor på stranden.

Det är mörkt nu. Den fina lilla parken mittemot är stängd och i de stora husen vid stranden är det inte många lägenheter det lyser i.

När jag drack morgonkaffet på balkongen och tittade bort mot flodens utlopp upptäckte jag en jättelång vall på stranden. Den var säkert 100 meter lång och såg ut att vara två-tre meter hög. Det krävde en undersökning så det blev en promenad dit.



När jag kom dit såg jag en rejäl grävskopa där och dessutom var en lastbil på väg dit. Jag stannade några minuter, fotograferade och tog några videoklipp. Det visade sig att det nog var minst fyra lastbilar som kom in, lastades med sand och körde iväg. Jag kunde se att de följde floden in mot Begabron men att de sedan kom tillbaka på andra sidan floden och körde utåt för att efter några hundra meter försvinna åt höger/söderut. Mer kunde jag inte se från stranden.

Om man inte är nyfiken får man inte veta så mycket. Jag ville veta vad man höll på med. Så efter lunchen blev det en biltur längs flodens södra sida, på en grusväg där det bara undantagsvis var så brett att två bilar skulle kunna mötas. Där jag sett lastbilarna svänga höger var vägen på grund av "obras" (arbete) avstängd för privat trafik men det gick utmärkt att förflytta sig till fots ytterligare några meter och spana efter lastbilarna.



Bilden är kanske inte övertydlig men för mig som var där är det helt klart vad man håller på med; man anlägger en sandstrand där det tidigare var en mindre inbjudande stenkust. Cullera fortsätter att växa söderut.

Annars har det varit en mellandag. Det utlovade regnet kom inte förrän vid fyratiden och dittills hade det varit 15-16 grader på eftermiddagen men ingen sol. Tämligen nödvändiga inomhussysslor tog vid: dammsugning, golvtvätt och sådant. Dessutom lite matinköp i stilla regn.

För övrigt är spanjorer i vissa avseenden som svenskar - eller värre. Redan nu kan man köpa speciella påskkakor i affärerna och följande bild avslöjar att varuhusen (mercados) förbereder sig för/anar sommaren.



Dygnsmedeltemperaturen i mars är "bara" 14 grader och rimligen mera i slutet av månaden men varuhusen vet nog vad de gör.

I morgon ska det kanske regna men på torsdag lovar de oss försommarväder igen. Saludos!

Jag har tagit på mig ett korta löparbyxor, antisvettvänlig t-shirt (Nike, men kunde varit vilket märke som helst) och en tunn överdragsjacka (Craft, men kunde ...). Träningsskor och pannband. Det är kallt i korridoren och i hissen. Husen här, nästan alla. saknar centralvärme såväl i lägenheterna som i trappuppgångar och korridorer. Men det är betydligt varmare ute, drygt 22 grader i skuggan på balkongen. Det blåser en hel del och jag hoppas att jag ska få motvind på vägen ut och kunna njuta av medvinden hem. Så blir det inte.

Utanför grinden tar jag till vänster och springer mot stranden. Dit är det kanske 300-350 meter. Underlaget är här i början detsamma som på de flesta strandpromenader i Spanien, (vackert) mönstrad sten. På strandpromenaden tar jag till vänster och följer den så långt det går. Klockan är kvart över tolv så de som har arbete arbetar. Men det finns ändå liv här, pensionärer, arbetslösa (?) - arbetslösheten i Spanien är just nu strax under 20 procent - och hundar.

Efter det första kvarteret följer några med barer, restauranger och något turistinriktade butiker. Ganska många är öppna nu. Jag springer inte så fort, dagens program innebär 60 minuters löpning i prattempo. Jag tänker genomföra passet genom att spring norrut i 30 minuter, vända och springa hem. Det är inte första gången jag springer så, men ibland springer jag lite kortare, oftast längre, någon/några gång/er mycket längre. Efter några kvarter blir barerna färre för att så småningom nästan försvinna helt. Ju längre norrut jag springer desto längre kommer jag in i vid den här tiden inte så bebodda turistområden. Överallt är husen höga - 9-18 våningar oftast - eftersom tlllgängliga ytor att bygga på är begränsade - topografin - och får effekter på tomtpriserna.

Efter närmre tre kilometer kommer jag till hotell Sicania och här måste jag lämna stranden. Resten av löpningen sker på eller längs den slingriga kustvägen som går från centrum till Culleras nordligaste strand. Jag försöker springa på asfaltvägen så mycket som möjligt eftersom trottoarernas stenunderlag känns hårdare. Till höger om mig kan jag nästan hela tiden se havet och på vänster sida finns det smala remsor av bebyggelse innan det stora berget bakom tar över och försvårar fortsatt bebyggelse.

Jag passerar nästan omgående vindsurfarnas strand och kommer efter en mindre stigning snart fram till ett litet turiststadscentrum som nu inte är särskilt levande - om man bortser från de otaliga renoveringsarbeten - fasader, balkonger, lägenheter, gator - som tycks pågå ständigt. Strax efter detta kommer så det verkliga kraftprovet, en
en rejält brant stigning som det brukar ta mig 95-105 dubbelsteg att klara av. Här går det inte fort. jag vill inte dra på mig mjölksyra i onödan.

Väl upp har jag havet till höger om och framför mig. Nu bär det svagt utför. Efter något hundratal meter svänger vägen västerut och är här så nära havet att det inte finns några hus till höger om den bortsett från fyren, El
Faro. Vägen fortsätter svagt nerför några hundra meter till innan den första rondellen dyker upp. Jag siktar mot
Valencia och springer kanske ytterligare något hundratal meter. Sedan har jag sprungit i trettio minuter och det är dags att vända.

Som vanligt hade jag i huvudsak motvind - bitvis kraftig - hem. Jag mötte tre löpare/motionärer och passerade en. När jag efter sextio minuters löpning ringde på klockan vid grinden för att bli insläppt var jag för länge sedan trevligt svettig. Craftjackan var onödig i dag men svettningen hade kommit under alla förhållanden.

Nu väntade dusch och god mat för njutning och återhämtning.

.

En del av strandpromenaden en morgon i oktober.