8 maj: Nytt slut - och början
Kortaste inlägget hittills. Inga bilder. Följande budskap: Startar ny blogg: borjeviberg2.blogg.se
Fel bloggadress, siffror inte tillåtna.
Alltså:
borjevibergdos.blogg.se
Fel bloggadress, siffror inte tillåtna.
Alltså:
borjevibergdos.blogg.se
30 april -1 maj
Vi lämnade Linden (Giessen) tidigt. Enlig ViaMichelin hade vi 60,5 kilometer till Flensburg och den beräknade körtiden var 5 timmar och 24 minuter. Det är en teoretisk beräkning utifrån körsträcka och snitthastighet. Däremot har man inte vägt in den verklighet som består av ett antal mindre och/eller större stau. Sådana praktiska omständigheter får man själv ta hänsyn till. Vi hade några köer, den längsta var enligt radioinfor- mationen 16 kilometer lång.
Hemresan kan delas in i en lyckad del - från Linden till Flensburg och en annan, lyckad den också därför att vi överlevde. Under den första delen tog jag några bilder från i huvudsak ett antal rastställen. Här kommer några:
Så här långt norrut - efter drygt två timmars körning - är geografin inte längre så dramatisk, inte så mycket berg och därmed inte så mycket dalar. Men fantastiska utsikter över jordbrukslandskap. Några timmar senare har bergen förvandlats till åsar av dansk och svensk höjd.
Här är klockan nästan elva. Det är soligt men inte alls så varmt som dagarna före. Snart skulle temperaturen gå under tjugo grader.
Lite över tolv började vi bli hungriga, körde av motorvägen och in i Bockenem för att handla här:
Vägkrogarna är inte billiga och vi hade inte bråttom. Med nyinhandlad yoghurt och dessutom lite bröd lämnade vi Bockenem och uppe på motorvägen hittade vi snart en rastplats, en sådan där utan restaurang och mack men med en trivsam miljö och bord och stolar/bänkar. Sista bilden:
Vi kom fram till Flensburg och Etap Hotel Nord tidigt, betalade för en natt och annulerade sedan bokningen. Inte nog med att detta är - i varje fall nu - ett av de dyraste Etaphotellen sett till rumshyra. Man vill dessutom ha åtta EURO i timmen för internet. Sanslöst!
Några kilometer senare var vi i Danmark. Hela vägen till Kolding tittade vi efter hotell. Ofta ligger sådana längs infarterna. Det stämde inte ett dugg i Kolding. Snabbt vidare via Middelfart mot Odense. På vägen in i Odense såg vi bara ett hotell och det var inte av den typ som brukar ligga i klungor längs infarter och då ofta i industri- och kommersiella områden. Vi körde vidare.
Redan i Danmark hade temperaturen gått under tio grader. Diverse klädförstärkningar gjorde under resan.
Resten av vägen gick det likadant. Hittade en halvstängd - restaurangavdelningen - större butik och jag köpte en överbliven kryddkorv - verkligen kryddig. Vi drack också kaffe. Såg skyltar till ett par hotell men hittade bara ett. Där skulle receptionen finnas i restaurangen men den var nog stängd.
Några minuter i första maj kom vi in i Sverige. Vi hade bestämt oss för att satsa på Formule1. Vi visste var det låg, hade bott där någon gång. Fullbelagt. Statoilmacken vid infarten till Lund där vi ofta stannat vid andra resor, och som påstod sig ha nattöppet var bara lucköppet. Den toalett vi behövde kom vi inte åt och gav då tusan i att fika. Pensionat och liknande i början av vägen till Alvesta var kolmörka och vi förstod att det var meningslöst att försöka få tag i någon personal. Kort paus utanför Statoil i Osby. Hemma i Alvesta 03.56. Stackars Frida och Jim. Jag gick in utan att ringa på och bullrade lite lagom för att väcka de sovande så varsamt som möjligt men en yrvaken Frida och dito Jim trodde först att det var tjuvar. Det reddes upp; tändning av lampor och några ord. Men deras nattsömn blev inte vad den skulle/borde ha blivit.
Efter lite prat välbehövlig men alldeles för kort sömn för oss alla. Slut på den här bloggen.
Hemresan kan delas in i en lyckad del - från Linden till Flensburg och en annan, lyckad den också därför att vi överlevde. Under den första delen tog jag några bilder från i huvudsak ett antal rastställen. Här kommer några:
Så här långt norrut - efter drygt två timmars körning - är geografin inte längre så dramatisk, inte så mycket berg och därmed inte så mycket dalar. Men fantastiska utsikter över jordbrukslandskap. Några timmar senare har bergen förvandlats till åsar av dansk och svensk höjd.
Här är klockan nästan elva. Det är soligt men inte alls så varmt som dagarna före. Snart skulle temperaturen gå under tjugo grader.
Lite över tolv började vi bli hungriga, körde av motorvägen och in i Bockenem för att handla här:
Vägkrogarna är inte billiga och vi hade inte bråttom. Med nyinhandlad yoghurt och dessutom lite bröd lämnade vi Bockenem och uppe på motorvägen hittade vi snart en rastplats, en sådan där utan restaurang och mack men med en trivsam miljö och bord och stolar/bänkar. Sista bilden:
Vi kom fram till Flensburg och Etap Hotel Nord tidigt, betalade för en natt och annulerade sedan bokningen. Inte nog med att detta är - i varje fall nu - ett av de dyraste Etaphotellen sett till rumshyra. Man vill dessutom ha åtta EURO i timmen för internet. Sanslöst!
Några kilometer senare var vi i Danmark. Hela vägen till Kolding tittade vi efter hotell. Ofta ligger sådana längs infarterna. Det stämde inte ett dugg i Kolding. Snabbt vidare via Middelfart mot Odense. På vägen in i Odense såg vi bara ett hotell och det var inte av den typ som brukar ligga i klungor längs infarter och då ofta i industri- och kommersiella områden. Vi körde vidare.
Redan i Danmark hade temperaturen gått under tio grader. Diverse klädförstärkningar gjorde under resan.
Resten av vägen gick det likadant. Hittade en halvstängd - restaurangavdelningen - större butik och jag köpte en överbliven kryddkorv - verkligen kryddig. Vi drack också kaffe. Såg skyltar till ett par hotell men hittade bara ett. Där skulle receptionen finnas i restaurangen men den var nog stängd.
Några minuter i första maj kom vi in i Sverige. Vi hade bestämt oss för att satsa på Formule1. Vi visste var det låg, hade bott där någon gång. Fullbelagt. Statoilmacken vid infarten till Lund där vi ofta stannat vid andra resor, och som påstod sig ha nattöppet var bara lucköppet. Den toalett vi behövde kom vi inte åt och gav då tusan i att fika. Pensionat och liknande i början av vägen till Alvesta var kolmörka och vi förstod att det var meningslöst att försöka få tag i någon personal. Kort paus utanför Statoil i Osby. Hemma i Alvesta 03.56. Stackars Frida och Jim. Jag gick in utan att ringa på och bullrade lite lagom för att väcka de sovande så varsamt som möjligt men en yrvaken Frida och dito Jim trodde först att det var tjuvar. Det reddes upp; tändning av lampor och några ord. Men deras nattsömn blev inte vad den skulle/borde ha blivit.
Efter lite prat välbehövlig men alldeles för kort sömn för oss alla. Slut på den här bloggen.
